I helgen var jag inbjuden till trevliga Eskilstuna HundCenter  (www.eskilstunahundcenter.se) för en tvådagarskurs i tävlingslydnad. Det blev en supertrevlig kurshelg! Tarja och Louise som driver centret hade verkligen sett till att alla “gäster” skulle trivas och det är inte konstigt att dessa två kreativa tjejer  – i hård konkurrens – blev utnmämnda till Årets Nyföretagare 2011 i Eskilstuna kommun.

Jag hade bara med mig Tarzan denna helg, och under dagarna bodde han förnämligt i Röda Rummet, vilket är ett av de fint inredda hundrum som står till förfogande för dagishundarna eller de som vistas på hundpensionatet. Väldigt skönt att slippa ha Tarzan i bilen, vilket jag vanligtvis måste ha då jag är i väg och håller kurs. På kvällen var vi inviterade till vännen Nina som tog väl hand om oss, och där vi sov gott i “hotellsängen”.

Lite mysigt är det att åka i väg med bara en hund. Man blir väldigt tight tillsammans, och Tarzan skötte sig med den äran – förutom en liten smärre stöld (eller ska man kalla det snatteri) av Ninas påse som han lyckades snoka upp i groventrén och raskt länsade på allt innehåll. En del av innehållet visade sig vara vom, något som gav sig till känna under natten då jag vaknade till och det osade ve och förbannelse om Tarzan som låg på rygg bredvid mig, snarkade som en gris och fes som densamme.

Ett litet sting i hjärtat fick jag i alla fall då Leffe ringde på morgonen och berättade att Mick suttit i kökssoffan, tittat ut genom fönstret och ylat på kvällen, och på morgonen när Leffe kom ner låg han på köksbordet!! och tittade ut genom fönstret med blicken långt bort i fjärran. Varken han eller Tiger hade gått upp på övervåningen under hela natten.

Desto större blev glädjen när jag kom hem. Mick (som vanligtvis inte är någon direkt mattegris) tryckte sig intill mig, pussade mig vilt i ansiktet (händer sällan) och lämnade knappt min sida. Och Tiger kom upp och la sig på min mage då jag slängde mig i TV-soffan och där låg han länge och bara tittade på mig med sina stora bruna ögon och en blick som sa “Åk aldrig i från oss igen”. Hua!!!

För övrigt har jag anmält Tarzan till vår debut i klass 1, och det är med blandade känslor. Han har väldigt svårt för vissa grundläggande saker i träningen och den största svårigheten är att bli lämnad, i synnerhet under gång då jag går vidare. Däremot har han inga problem med att  själv springa ut från mig och bort till en ruta, apport eller något annat. Jag jobbar som en galning med att få till “den lilla detaljen” och resultatet just nu känns ungefär 50/50. Inga vidare bra odds för en tävlingsstart, men å andra sidan är det ju inte värre att missa detta på tävling än på träning, så länge killen inte får någon dålig känsla i tävlingssituationen.

Förmodligen kommer få träna mycket på att tävla under de år vi har framför oss, för trots att Tarzan är en relativt lättlärd hund med en enorm arbetsvilja, så är han “svårmanövrerad” på många sätt. Han har svårt att behålla en och samma tanke en länge tid, och svarar alltid med hög aktivitet .

Men jag kommer göra mitt allra bästa för att tävlingssituationen aldrig ska belasta honom på något sätt, utan mitt mål är att se varje tävling som ett delmål i vår utveckling och jobba vidare utifrån det facit jag får. Dessutom ska jag inte låta mig stressas, trots det faktum att han är tre år gammal och ännu inte påbörjat sin bana i tävlingssammanhang. Jag gillar förvisso att tävla – det är en drivkraft och något jag tycker är väldigt roligt – men det är inget självändamål i umgänget med mina hundar.

Men nu ska vi i alla fall prova, och fixar vi inte uppflyttningspoäng denna gång så får vi testa igen efter årsskiftet. Och då har jag faktiskt även planer på att damma av den gode Mick lite. För även om han numera anser sig vara vallhund så hindrar det väl inte ett och annat rutskick eller liten fjärrdirigering. 🙂

Bilden på den metallapporterande Mick är tagen av Lena Kerje.