I söndags kändes det som den första riktiga sommardagen, och den firades med träning på Nyköpings BK tillsammans med Sofia och hennes hundar. Det var 25 grader varmt och både vi och hundarna njöt på klubbens stora, trevliga appellplaner.

Lilla Lix fick ta det lugnt efter sitt ormbett för knappt två veckor sedan, men Tia och Tarzan fick träna desto mera. Eftersom det var en hel del folk och hundar på klubben prioriterade jag Tarzans träning framför Micks, eftersom Tarzan behöver mycket miljöträning av detta slag.

Sofia körde genom elitprogrammet med Tia. Hon är ruggigt momentsäker den hunden, och Sofia jobbade mest med att hitta rätt känsla hos henne i övergångarna mellan momenten. Snyggt som vanligt!

Tarzan fick börja med lite vittring. Jag hade med mig en hink kottar eftersom jag gått ifrån pinnarna, och tänker befästa tanken ”nosarbete” ordentligt innan jag plockar in dom igen.

Det går allt framåt, om än sakta. Han är fortfarande lite för het i nosarbetet, och jag testar mig fram med olika varianter för att få en lugnare känsla hos honom. Jag vill att han ska kunna söka länge redan från början, utan att frestas lyfta någon. Sofia kom med lite bra synpunkter beträffande mina förberedelser som jag ska anamma.

Vi tränade också fritt följ med fokus på en jämn kontakt. Jag ska prova att mellan varven lägga in aningen aktivare belöningar. Under en lång period har jag belönat extremt lugnt, varit noga med att han alltid är stilla då han får sin belöning och använt mycket omvänt lockande och vänta. Det har gjort honom lite lugnare och mindre studsig, men å andra sidan får jag små snabba blicksläpp mellan varven.

Jag har funderat en del på hur jag ska kunna stärka upp hans fokus utan att han går upp i intensitet, och kommit fram till att jag ska lägga lite aktivare belöningar i halterna. Bitivs lägger jag halterna lite tätare, och däremellan går jag längre sträckor med lugn belöning eller ingen belöning alls. Det känns som ett bra koncept på honom so far.

Något som är superviktigt är sättet att variera belöningarna på, och även själva belöningsplaceringen. Jag har nog minst åtta olika sätt att belöna honom på i fria följet. Dessutom lägger jag in vissa pass då han får gå – för honom – långa sträckor utan belöning, då jag bara bekräftar honom med min blick och mitt ansiktsuttryck.

Tarzan fick även köra genom klass 1 tävlingsmässigt, förutom en enda godisbelöning vid sidan efter ingången på inkallningen. Sofia pratade kommendering omväxlande med prat om väder och vind medan vi körde, och Tarzan brydde sig inget om varken kommendering eller väderprat.

Däremot konstaterade både jag och Sofia att flera av hans annars ganska fina detaljer blir sämre i en tävlingsmässig kedja. Det är väl i o f s inget konstigt med det då det gäller en orutinerad hund, men målet är såklart att kvalitén ska höjas ett snäpp även i kedjorna.

Jag är däremot väldigt nöjd med hans sätt att arbeta på, hur han tar mina tävlingsmässiga belöningar samt hans momentövergångar.  Även då det gäller att kunna koppla av och varva ner då vi pausar efter övning eller kedja, ser jag en stor förbättring. Han kan vänta, lyssna och är öppen i huvudet både i aktivitet och passivitet.

Jag tror mycket på att försöka baka in en del av detaljträningen i kedjor – i alla fall då det gäller Tarzan. Men jag måste vara supernoga med att planera mina pass. Jag tycker jag är ganska noga vad gäller Mick, men måste vara dubbelt så noga med Tarzan där allting händer blixtsnabbt i både knopp och kropp.

I veckan kommer Ditte hem från Saltzburg och det ska bli himla kul att träffas igen. Antar att vi kommer få boka in en förmiddag bara för prata i kapp innan vi sätter igång att träna igen, he he. Då det gäller våra kurser har vi glädjande nog en lång reservlista för de ekipage som inte fått plats. (Glädjande för oss, men kanske mindre roligt för de som inte kan erbjudas någon plats…). Vi kommer med största sannolikhet försöka boka in ytterligare en tvådagarskurs framöver, så håll utkik om intresse finnes.

I dag ska jag fara till Lena och valla med Mick. Jag längtar nog nästan lika mycket som Mick till våra vallpass, och det är så underbart att se killen efteråt. Hela han ser oerhört nöjd och belåten ut och kunde hundar le, skulle Mick vara ett enda stort leende. Underbara hund!