Med jämna mellanrum sammanfattar jag träningen med hundarna. Då jag skriver ner saker får jag mycket bättre överblick över situationen (jag är en visuell person) och för mig känns det alltid bra att få saker på pränt.

Mick ska på återbesök hos veterinären på fredag, och jag hoppas innerligt att vi får börja sätta i gång lite smått igen. Vad gäller Tarzan har jag gjort en sammanfattning av vår status just nu, vilka bitar som har mest förbättringspotential och som jag ska lägga fokus på kommande period. Men jag har även skrivit ner de bitar jag tycker vi utvecklat bra, och där jag ser fina framsteg.

Så här ser min sammanfattning ut i stora drag.

Saker som Tarzan har lätt för, och som han har lite gratis: Attityd. Tempo. Explosivitet. Arbetsvilja. Apporteringar.

Saker som Tarzan har svårt för, och som jag måste jobba med hela tiden: Stadga. Lugn känsla. Trygghet vid lämnande. Självkontroll.

Saker vi utvecklat mycket senaste tiden: Stadga. Självkontroll. Positionen i fria följet. Gripande av apporten och snabbt vändande. Ställandet i fart. Kunna vara lugn och passiv, och snabbt växla mellan aktivitet och lugn. Inga ljud under träning på flera månader, inte ens i riktigt heta lägen!!!

Saker vi måste ta tag i och jobba mera på kommande period: Stadga (alltid!) Självkontroll (alltid!) Fjärr (uppsitt, skiftesteknik och stadga) Vittringen (fick en “spark i baken” då jag såg Signes säkra vittringsanalyser på Marias sida!  www.skogsborg.net) Träna ännu mycket mera länkning, att jobba under kommendering och i “tävlingslika” situationer.

En av mina svaghetar är att jag i bland drar mig för att ta tag i saker som jag vet kommer bli svåra, och där jag vet att jag får lägga mycket tid och tankeverksamhet. Jag vill så gärna att saker ska flyta på, vill att hunden ska känna sig duktig och ha massa självförtroende i det den gör och jag älskar att belöna mycket för bra saker! Men samtidigt vet jag att man måste “grotta sig genom” svårigheterna, och allt kan inte kännas som 1.000000 varje dag.

Vissa dagar har jag mer energi att ta tag i de svåra bitarna. Då har jag mycket tålamod, känner mig skärpt och klarar att behålla mitt fokus även om saker strular. Andra dagar är det svårare. Det finns tillfällen då jag väljer att gå ut och bara göra saker vi är bra på. Man behöver sådana träningar också. De kanske inte är så utvecklande, men de är bra för självförtroendet. Jag brukar kalla dom “Rosa moln-träningar” Och efter en sådan “f-n-vad-bra-vi-är-träning” är det lättare att ta sig an problemen och kämpa på med de mindre bra bitarna. Då kan man alltid tänka som så att “Okej, han trampade lite på ställandet under gång…men han har i alla fall ett skitsnyggt gripande av metallen!” Eller “Lite väl luftigt fritt följ i dag, men herrejäklar vilken flashig ruta han har!”

Hundträning är för mig 40% teknik och 60% känsla. För någon annan är det säkert tvärtom. Jag har glädjen och förmånen av träningskamrater som förstår hur jag vill att det ska se ut, som hjälper mig utifrån mina målbilder men även kan säga till om de tycker att det går till överdrift åt något håll. Vänner som engagerar sig i oss, ser saker med humor och glimten i ögat, vill oss väl, peppar, lyfter fram bra saker men som  ändå är helt ärliga och påtalar brister och svagheter. Jag gillar då det blir dynamik och energi i träningsgruppen – oavsett om man är två eller sex. Och har man tränat i hop ett antal gånger lär man sig varandra och varandras hundar, vilket givetvis underlättar.

Men nu blir det ett pass på egen hand ute på appellplanen. Stadga, fjärr och vittringsanalys står på schemat. Känner mig redo för ett riktigt “grottarpass”! 😉