Äntligen dags för lite uppdateringar här på bloggen!

I måndags hade vi trevligt besök av Niina och Skoj. Det blev en rolig träningsdag tillsammans med Ditte och Niina, och intressant att få Niinas ögon på mig och Tarzan. Hon har inte sett honom tidigare, men jag berättade om hur han är och vad vi jobbar med. Glädjande nog upplevde Niina honom inte stressig, utan bara fartig och glad. Eftersom jag verkligen jobbar massor på hans lugn och självkontroll, så var det väldigt trevligt att höra. Både Niina och Ditte gav mig värdefull feed back, och Ditte som ju känner Tarzan väl, kommenterade även hon att det händer positiva saker i hans utveckling.

Roligt också att se Niina och glada Skoj på planen. De tränade sitt program med en del rätt svåra störningar, vilka Skoj klarade finfint. Att få ta del av duktiga hundtränares synpunkter och tankar i träningen är otroligt utvecklande, och jag försöker alltid vara öppen och tänka till på vilka bitar som skulle passa mig och mitt sätt att träna. Att diskutera och refklektera över träningen gör dessutom att man ofta själv kommer på varför saker i bland blir på ett visst sätt.

Det finns fortfarande åhörarplatser kvar på Niinas helgkurs här i augusti. Missa inte chansen att få ta del av duktiga Niinas tankar och filosofi i träningen!

Tisdagen blev en “hundfri” dag då jag for till Stockholm. Med Sofia som guide hann vi med allt från NK och Biblioteksgatan till Gamla Stan och Fältöversten (och ett antal butiker däremellan!), lunch på italiensk restaurang och fika på italiensk gelateria innan det var dags för hemfärd. Ruggigt trevlig och bra planerad dag! 😉

I går var Ditte och jag inbjudna till Maria Brandel och hennes coachgrupp. De hade i sin tur bjudit in Towa Lindh som pratade om “säkra och jämna prestationer på tävlingsplanen” Jag har aldrig träffat Towa förut, men vet att hon är en duktig hundtränare som alltid brukar placera sig i topp inom alla de grenar hon tävlar i (skydds, spår, sök, lydnad). Towa visade sig vara en supertrevlig tjej som gav oss sin syn på träning, och upplägg för att lyckas lika bra på tävling som på träning. Intressant!

Bland mycket annat tror Towa att hennes framgångar bygger på bra vardagsträning. Och detta mina vänner, är ett kapitel som blir mer och mer uppenbart för mig. Min träningskompis Ditte är även hon – precis som Towa – väldigt duktig på att integrera vardagslydnaden i lydnadsträningen på ett helt naturligt sätt. Själv är jag kass på det. Eller rättare sagt – jag VAR kass på det.

Vardagslydnad har för mig varit något nödvändigt ont som jag i princip gjort bara för att tävlingslydnaden ska fungera. Ordet vardagslydnad förknippar jag på något sätt med ledarskap – ett begrepp som känns förlegat och  i mina öron  fruktansvärt trist. Jag vill inte vara en ledare för mina hundar,  jag vill vara en samarbetspartner. För mig är det okej att ha hundar som märks i vardagen, som busar och hittar på små hyss och jag har tidigare nöjt mig med att mina hundar ska kunna vara lösa i princip överallt, kunna vänta, komma direkt jag ropar, vara kvar på ett ställe tills jag säger annat, inte springa fram till folk eller andra hundar. Då det gäller Mick har det i princip räckt, och Tigge har liksom hängt med lite på köpet.

När Tarzan kom in i mitt liv fick jag lite annan syn på detta. Helt plötsligt hade jag en tornado i huset där det liksom inte räckte med att säga “var kvar där” , ” du får inte slita sönder kudden” eller “du får inte sno pastan på bordet”. Allt han gjorde gick i en rasande fart och när jag väl reagerat var det liksom för sent. “Oj då matte, det är visst fjädrar i hela sovrummet. Ber om ursäkt för det, men fy fanken vad kul!!! :-)” Eller “Mmmm, det är okej om du skäller lite på mig för det är så jäkla gott med pasta och jag vet ju att du älskar mig ändå matte ;-)!”

För att göra en lång histora kort så inser jag mer och mer att detta med vardagsträning (jag tycker det låter trevligare med vardagsträning än vardagslydnad) i första hand inte handlar om förbud kontra tillåtelse, utan mera om att påverka hundens tankar, känslor  och aktivitetsnivå på ett positivt sätt. Så jag har börjat arbeta mycket mer på den biten. Delvis för att vardagen ska bli dräglig (och familjen inte flytta hemifrån) men även för att jag inser hur oerhört stor betydelse denna del har för vårt samarbete på träningsplanen.

Att lära hunden lyssna på ord (“säger hon varsågod eller vad-sa-du när hon ställer ner matskålen”), att lära hunden vänta, lyssna och tänka om (“hon kastar favoritbollen precis bakom mig, men jag ska vänta på ett kommando, utföra en liten uppgift och sedan ta en annan leksak i hennes hand i stället), lära sig hantera sina impulser (jag kommer inte få leksaken förrän jag slutar tänka på den) osv. Dessa små övningar, plus en hel mängd andra, försöker jag få in på ett naturligt sätt i vardagen. Inte för att få “lydiga hundar”, utan få hundar som lyssnar, väntar, är uppmärksamma och följsamma samt stärka vår relation på ett fullständigt naturligt sätt. Forts följer…

Inom kort kommer jag lägga ut höstens kurser här i High5:s regi. Redan nu kan ni gå in och läsa om den spännande satsningen “Team Top Six – sense for obedience” som jag har i samarbete med Ditte.  Hon har redan lagt ut den på sin sida http://www.ditteshundkurser.se

Bilden på härliga Mick i full fart mot dirigeringskonen är tagen av Lena Kerje.