Sense for obedience

Äntligen dags för lite uppdateringar här på bloggen!

I måndags hade vi trevligt besök av Niina och Skoj. Det blev en rolig träningsdag tillsammans med Ditte och Niina, och intressant att få Niinas ögon på mig och Tarzan. Hon har inte sett honom tidigare, men jag berättade om hur han är och vad vi jobbar med. Glädjande nog upplevde Niina honom inte stressig, utan bara fartig och glad. Eftersom jag verkligen jobbar massor på hans lugn och självkontroll, så var det väldigt trevligt att höra. Både Niina och Ditte gav mig värdefull feed back, och Ditte som ju känner Tarzan väl, kommenterade även hon att det händer positiva saker i hans utveckling.

Roligt också att se Niina och glada Skoj på planen. De tränade sitt program med en del rätt svåra störningar, vilka Skoj klarade finfint. Att få ta del av duktiga hundtränares synpunkter och tankar i träningen är otroligt utvecklande, och jag försöker alltid vara öppen och tänka till på vilka bitar som skulle passa mig och mitt sätt att träna. Att diskutera och refklektera över träningen gör dessutom att man ofta själv kommer på varför saker i bland blir på ett visst sätt.

Det finns fortfarande åhörarplatser kvar på Niinas helgkurs här i augusti. Missa inte chansen att få ta del av duktiga Niinas tankar och filosofi i träningen!

Tisdagen blev en ”hundfri” dag då jag for till Stockholm. Med Sofia som guide hann vi med allt från NK och Biblioteksgatan till Gamla Stan och Fältöversten (och ett antal butiker däremellan!), lunch på italiensk restaurang och fika på italiensk gelateria innan det var dags för hemfärd. Ruggigt trevlig och bra planerad dag! 😉

I går var Ditte och jag inbjudna till Maria Brandel och hennes coachgrupp. De hade i sin tur bjudit in Towa Lindh som pratade om ”säkra och jämna prestationer på tävlingsplanen” Jag har aldrig träffat Towa förut, men vet att hon är en duktig hundtränare som alltid brukar placera sig i topp inom alla de grenar hon tävlar i (skydds, spår, sök, lydnad). Towa visade sig vara en supertrevlig tjej som gav oss sin syn på träning, och upplägg för att lyckas lika bra på tävling som på träning. Intressant!

Bland mycket annat tror Towa att hennes framgångar bygger på bra vardagsträning. Och detta mina vänner, är ett kapitel som blir mer och mer uppenbart för mig. Min träningskompis Ditte är även hon – precis som Towa – väldigt duktig på att integrera vardagslydnaden i lydnadsträningen på ett helt naturligt sätt. Själv är jag kass på det. Eller rättare sagt – jag VAR kass på det.

Vardagslydnad har för mig varit något nödvändigt ont som jag i princip gjort bara för att tävlingslydnaden ska fungera. Ordet vardagslydnad förknippar jag på något sätt med ledarskap – ett begrepp som känns förlegat och  i mina öron  fruktansvärt trist. Jag vill inte vara en ledare för mina hundar,  jag vill vara en samarbetspartner. För mig är det okej att ha hundar som märks i vardagen, som busar och hittar på små hyss och jag har tidigare nöjt mig med att mina hundar ska kunna vara lösa i princip överallt, kunna vänta, komma direkt jag ropar, vara kvar på ett ställe tills jag säger annat, inte springa fram till folk eller andra hundar. Då det gäller Mick har det i princip räckt, och Tigge har liksom hängt med lite på köpet.

När Tarzan kom in i mitt liv fick jag lite annan syn på detta. Helt plötsligt hade jag en tornado i huset där det liksom inte räckte med att säga ”var kvar där” , ” du får inte slita sönder kudden” eller ”du får inte sno pastan på bordet”. Allt han gjorde gick i en rasande fart och när jag väl reagerat var det liksom för sent. ”Oj då matte, det är visst fjädrar i hela sovrummet. Ber om ursäkt för det, men fy fanken vad kul!!! :-)” Eller ”Mmmm, det är okej om du skäller lite på mig för det är så jäkla gott med pasta och jag vet ju att du älskar mig ändå matte ;-)!”

För att göra en lång histora kort så inser jag mer och mer att detta med vardagsträning (jag tycker det låter trevligare med vardagsträning än vardagslydnad) i första hand inte handlar om förbud kontra tillåtelse, utan mera om att påverka hundens tankar, känslor  och aktivitetsnivå på ett positivt sätt. Så jag har börjat arbeta mycket mer på den biten. Delvis för att vardagen ska bli dräglig (och familjen inte flytta hemifrån) men även för att jag inser hur oerhört stor betydelse denna del har för vårt samarbete på träningsplanen.

Att lära hunden lyssna på ord (”säger hon varsågod eller vad-sa-du när hon ställer ner matskålen”), att lära hunden vänta, lyssna och tänka om (”hon kastar favoritbollen precis bakom mig, men jag ska vänta på ett kommando, utföra en liten uppgift och sedan ta en annan leksak i hennes hand i stället), lära sig hantera sina impulser (jag kommer inte få leksaken förrän jag slutar tänka på den) osv. Dessa små övningar, plus en hel mängd andra, försöker jag få in på ett naturligt sätt i vardagen. Inte för att få ”lydiga hundar”, utan få hundar som lyssnar, väntar, är uppmärksamma och följsamma samt stärka vår relation på ett fullständigt naturligt sätt. Forts följer…

Inom kort kommer jag lägga ut höstens kurser här i High5:s regi. Redan nu kan ni gå in och läsa om den spännande satsningen ”Team Top Six – sense for obedience” som jag har i samarbete med Ditte.  Hon har redan lagt ut den på sin sida http://www.ditteshundkurser.se

Bilden på härliga Mick i full fart mot dirigeringskonen är tagen av Lena Kerje.

 

6 reaktioner på ”Sense for obedience”

  1. Äntligen en ny blogg! 🙂 Kan du inte skriva mer om vilka olika övningar du gör med hundarna i vardagen? Jag tycker det låter som något som jag borde ta efter ha ha. Gud vad han är läcker att skåda Snygg Mick! Pussa snyggingen från mig!
    ps Jag ska kolla om jag har möjlighet att gå som åhörare på NIinas kurs. Skulle vilja höra hur hon tänker träning och hur hon får så showiga hundar!

  2. Himlans mycket kul du pysslar med om dagarna. 😉 Vilken nivå kommer dittes och din kurs att ligga på, är det tänkt för elitekipage?

  3. Dina bloggar får mig alltid att tänka till och få nya idéer! Precis som Emma skulle jag också gärna vilja höra mer om hur du gör och vilka övningar du använder? Tränar du samma saker i vardagen med hundarna eller gör du olika beroende på typ av hund?
    Kram Eva

    Ps. Som vanligt fantastiska bilder på dina vackra hundar!

  4. Ska genast ” gå över och kolla ” hos Ditte :-)) Själv passade jag på att få Anna Hildings ”ögon” på oss i samband med att vi åkte upp till Grönklitt över påsken ;-))
    Kan väl säga att Lizzie såg bra nog snopen ut när Anna lyckades lura Lizzie att sätta sig på hennes sittkommando i fjärren *s* , men gång två såg hon verkligen ut som om mej lurar du inte mer än en gång iaf :-))

    Skoj att Niina och Skoj var och hälsade på, och Niina har jag iaf redan två träningsdagar inbokade hos i höst :-))

    Kram från oss i Uppsala

    PS Superfina bilder !!!! DS

  5. Helen & Thena

    Jaaaa, vill också veta mer om vardagsövningar. Nu när Thena inte får träna på några veckor är detta perfekt för oss att jobba med. Jag tror som du att det har stor betydelse för tävlingsträningen också. 🙂
    Roligt att Tarzan fortätter utvecklas. Han såg verkligen kalasfin ut när jag var sist!
    Kram Helen

  6. Jeg tror hverdagslydighet er veldig viktig for konkurranselydigheten. Ikke bare fordi det er overførtbart, men også fordi det STYRKER forholdet mellom hund og eier. Man lærer hverandres grenser og språk og kan lære seg å kommunisere på en positiv og avslappet måte.

    Jeg er ganske streng og trener faktisk ikke med så voldsomt mye belønning under hverdagslydighet (men belønner med at hunden får frihet eller ros), men hundenes fokus er likevel ikke å unngå straff i det lange løp. Reglene mine er enkle for hunden å forstå, slik at hunden ikke trenger å komme opp i så mange ”dilemma” i hverdagen. Uansett kan man fint trene hverdagslydighet positivt, men jeg tror ikke det er noe stort poeng. Selv om man stiller krav betyr ikke det at man er urettferdig, sint, streng og gir hunden en dårlig følelse av mistillitt! For å dra en sammenlikning; Noen ganger ber moren min bedt meg om å ta ut av oppvaskmaskinen. Jeg har ikke lyst og jeg får ikke penger, ros eller annen belønning, men jeg vet at det ikke er noen vei utenom og derfor gjør jeg det likevel. Det er et krav. Selv om jeg ikke får seikapanna kasta i hodet om jeg ikke gjør det, er det et krav som ikke er basert på positiv forsterkning. Jeg synes likevel det er helt rettferdig og jeg tror det er med på å styrke samabeis og kommunikasjon mer enn å svekke det.

    Jeg synes ikke vi skal være så redd for å bruke de faguttrykkene som finnes. Hverdaglydighet betyr bare lydighet i hverdagen. Det sier ingen ting om treningen innebærer straff eller belønning eller i hvilken grad hver av forsterkningsformene inntrer. Hva vi kan vite sikkert er at det aldri innbærer den grad av straff som kan regnes som mishandling/vold, siden læring/trening og mishandling er to vidt forskjellige begreper. Ved å unngå flere og flere ord som enklte muligens misforstår, skaper vi bare mer forvirring. Hverdagslydighet er bra og positivt! Bruk ordet 🙂

    Selv om jeg trener såpass positivt at min omgangskrets vil omtale meg som klikkertrener, betyr ikke det at jeg synes det er feil å si nei med streng stemme. Jeg tror det er en del av kommunikasjonsbiten. Hundene kan/skal ha 99% positv forventning likevel!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Scroll to Top