Med jämna mellanrum kommer det ett inlägg här på bloggen som jag kallar ”Tål att tänka på” med en fråga som ni läsare kan reflektera över om ni har lust. Ni behöver inte alls skriva något svar här under kommentarer, men i bland kan det vara spännande att för egen del fundera över något som man kanske inte tänkt på tidigare. Eller se en viss sak ur en ny synvinkel.
Frågan kommer förmodligen oftast vara hundrelaterad (detta är ju i första hand en blogg som handlar om hundar/tävling/träning). Men eftersom jag mellan varven gillar att reflektera över livet i stort kan det tänkas att några frågor har med helt andra saker än hund att göra. 😉
Dagens reflektion är: Fundera över om det finns något tillfälle där du som hundtränare fått en riktig aha-upplevelse som på något sätt förändrat ditt sätt att se på din hundtränarroll.
Jag har vi några tillfällen fått aha-upplevelsen med två olika hundar att deras egensinnighet eller vad man nu vill kalla det helt enkelt beror på att i det tycker den delen/momentet är jobbigt.
Det är lätt att tänka att hunden inte förstår eller jävlas med en (det där sista har jag väldigt svårt för då jag inte tycker hundar funkar så)… och så kan det vara så ”enkelt” att hunden väljer att hantera den jobbiga situationen så… Då kan det vara lätt att lägga på mer press och helt plötsligt har man verkligen ett moment som inte fungerar.
Det har fått mig att tänka om och förhoppningsvis bli en ännu bättre hundtränare 🙂
Riktigt första gången var på din och Dittes kurs i feb, där jag för första gången insåg att det var jag som ställde till det för mig och min hund. Vilket gjorde mig uppmärksam på mitt eget kroppsspråk. Testat oss fram i olika situationer har gjort träning och även tävling bättre.
Andra gången var nyligen på en kurs hos Svartberg, där de verkligen satte fingret på rätt saker. Efter kurs där har jag med hjälp av rätt personer kunnat strukturerat upp oss som ekipage med jätte bra fokus och mer glädje.
Tillsammans med bättre kroppsspråk från mig och mer att min hund är i uppgiftstänk med rätt kommunikation från mig. Kommer vi att gå framåt med glädje och förhoppningsvis mindre konflikter ?
Aha-upplevelsen för min del var när jag efter ett långt uppehåll skulle bli med hund igen. Jag ville uppdatera mig med hundträningen inför att valpen skulle komma och kom in på klickerträning och att träna med positiv förstärkning.
Ett för mig helt nytt tänk med hundträning och jag ville verkligen fördjupa mig och lära mig mer om det tänket.
Jag har i många många år jobbat med människor och rehab för att komma i jobb igen och inom den genren var det självklart att jobba på det sättet och visste också hur bra det fungerade.
Men jag hade aldrig satt det i relation till hundträning, jag visste att det fungerar för människor, så visst borde det fungera med hund också! ?
Mycket har hänt sedan början på 70-talet när jag hade min första hund och gick på Brukshundsklubben och detta blev en riktig aha-upplevelse för mig!
Att klickersen gjorde det lättare för oss att träna in moment o slippa att få ljud på hunden.
Jag har fått flera aha – upplevelser för hundträning när jag har gått säljutbildningar för mitt försörjande arbete som säljare.
Ta t.ex. Kjell Enhagers ”Jag AB” eller ”världsbäst”. Där poppar aha-upplevelserna om varandra hela tiden. 🙂
Kul inslag i bloggen!! Du har nog utan tvekan landets bästa hundtränarblogg som innehåller både inspiration, tankenötter, personliga reflektioner och mängder med klokskap!
Jag lärde känna klickerträning väldigt tidigt i mitt hundägande men den är nog min största aha-upplevelse, det sättet att tänka hund, att träna hund. Numera använder jag väl kanske inte dosan så jätteofta, men tänket har jag ju kvar.
Inom agilityträningen får jag aha-upplevelser rätt ofta fortfarande, senast hos Jenny Damm på kurs med unghunden när jag plötsligt kände att jag kunde trycka på hunden och dess linje trots att jag var flera meter bort.