2F5Q5815

Har man tystnadsplikt som instruktör?

Den frågan kom upp på en kurs nyligen, och är något som jag själv funderat över tidigare. Som instruktör/tränare/coach (oavsett sport eller tävlingsgren) har man ju ett visst ansvar. Inte bara då det gäller att försöka få sin elev att utvecklas och känna glädje och motivation. Man har även ett ansvar då det gäller att få personen känna sig så trygg att hen vågar lämna ut sig själv, sina svagheter och “dåliga” tankar  för att kunna kunna hitta strategier att förändra.

Som tränare har man inte tystnadsplikt på samma sätt som t e x en läkare, men förhoppningsvis har man ett moraliskt ansvar. Det ansvaret borde bl a innebära att man   inte lämnar ut någon annan som man fått förtroende att hjälpa i träningen. Och då det gäller hundsport bör man nog tänka sig för både en och två gånger innan man vitt och brett börjar diskutera någons hund, för är det något som sårar oss hundägare så är det att på omvägar få höra vilka “brister” vår fyrbenta vän har.

Vad är då okej för en instruktör att berätta? Är det ok att ta upp exempel om man inte nämner några namn? Typ “Jag hade en tjej med en liten hund här för ett tag sedan som hade ungefär samma problem som din terrier vad gäller positionen i fria följet. Och den jobbade vi så här med…”

Är det ok att nämna någon annan elev vid namn om exemplet är positivt? Typ ” Lisa med sin pudel Sluggo, ni vet… har jobbat massor med den här grundövningen, och han har verkligen fått betydligt snabbare sättanden under gång.”

Eller bör man överhuvudtaget inte nämna några exempel från andra som man haft i träning?

Då det gäller mig själv och min egen träning är trygghet ett av mina ledord, det andra är humor.    För att förstärka dessa bitar har jag valt att i möjligaste mån träna tillsammans med andra som har samma värderingar. Det innebär att det garvas mycket på våra träningspass, det är högt till tak och tonen kan vara “rå men hjärtlig”, men man vet att saker sägs för att man vill varandra väl. Jag tror alla känner sig trygga såtillvida att vi litar på varandra och vill varandras bästa, även när vi ses på tävlingsbanan mellan varven.

Om jag åker till en instruktör vill jag känna samma trygghet. Jag vill kunna vara ärlig med mina svagheter och veta att instruktören inte pratar om mig och mina brister inför sin nästa träningsgrupp. Inte för att det är några som helst hemligheter, men det skulle kännas olustigt för mig, och det skulle göra att jag nästa gång (om det blev en nästa gång) inte skulle känna samma tillit.

Jag tror ingen instruktör egentligen menar något illa om det vid något tillfälle skulle “hoppa grodor” ur munnen på hen. Men man ska nog tänka sig för lite, för vi människor är olika och  i vissa situationer är vi mer sårbara än i andra. Vissa kanske inte bryr sig alls, medan andra blir väldigt ledsna. Och att få konstruktiv kritik face to face är en helt annan sak än att få höra att ens instruktör har tagit upp en själv som exempel inför andra kursdeltagare.

Bilden på världens snyggaste Mick Jagger är tagen av Lena Kerje