Visst är det väl typiskt…

Eftersom tillvaron har varit lite hektisk på senaste tiden, och dygnet trots allt bara har 24 timmar, så har jag fått prioritera – och prioritera bort.

Jag har prioriterat mitt jobb (för att jag måste OCH för att jag tycker det är kul), hundträningen med tillhörande aktiviteter (för att det är så himla roligt, och för att jag vill se resultat), familjen (för att jag älskar dom och för att man måste vårda kärleken) och mina vänner (för att jag verkligen gillar socialt umgänge).

Och vad har jag då prioriterat bort? Jo, bland annat min egen styrketräning på gymet. Korkat, korkat, korkat…för nu har jag fått ont i ryggen igen. Så satans typiskt, men helt självförvållat denna gång. Jag har känt tendenser ett tag men struntat i det, och i dag sa det pang! när jag klev ur bilen på eftermiddagen. Så nu är det varma bad, försiktig massage och ännu försiktigare stretching som gäller. Kommande vecka är det träning för Kenth Svartberg och till helgen lydnadskurs tillsammans med Sofia, så det får absolut inte bli värre. Snacka om taskig tajming!

Innan ryggen kajkade i hop så hann jag i alla fall med flera bra träningar både fredag, lördag och i dag på förmiddagen. Förutom lydnadsträningen med Mick så har jag tränat långa vänster/höger kommandon med tanke på vallningen. Det går faktiskt att träna utan får. Vi har ett litet valv mellan garaget och stallet, och där lägger jag Micken mitt i. Sedan tränar jag genom att stå både framför och bakom honom och skickar höger respektive vänster, så han får vinka 90 grader, runda valvet och ta bollen eller gottan som ligger i skålen “klockan 12”  mittemot. Jag försöker att inte ge några som helst hjälper med kropp eller blick, men förmodligen gör jag det ändå. Det blir nämligen aldrig fel då jag står framför honom, men däremot ibland då jag står bakom och han inte ser mig. 😉 Men vi kommer säkert få till det med lite mera träning.

I fredags var vi och vallade. Två ganska långa pass blev det och Mick fick göra några små hämt, träna både fösning och drivning, samt lägga sig på “kvartar” runt djuren. Drivningen var svårast för honom för han ville gärna trycka på lite för mycket mot mig, men denna gång tog han mitt sakta-kommando fint efter några påminnelser, och jag hoppas bara behöva påminna honom liiite nästa gång. Jag vill att han själv ska läsa av hur mycket han ska trycka på framåt så inte fåren behöver ha så bråttom. Hans flankeringar var däremot fina hela vägen, och han har inga problem att växla från full speed till ett koncentrerat arbete igen. Det är ju så jäkla roligt, detta med vallning!!!

Tarzan har gjort ett antal riktigt fina träningar denna veckan. Det är så roligt för det känns som att all den tid och energi jag lägger på träningen “vid sidan av lydandsplanen” verkligen ger utdelning i form av en hund som börjar kunna vänta, tänka till, sortera tankar och inte bara gå på första bästa impuls. I dag fick jag ett tydligt bevis på hans förmåga att i en “het” situation tänka rätt. Jag klantade till mig och gav fel signal till honom, men i stället för att gå på den starka känsla han hade (och göra det han föresatt att han skulle) tittade han till på mig då jag sa mitt ord – eftersom det inte alls var det jag egentligen tänkt säga. (Lite komplicerat men ni förstår nog hur jag menar…) Kontentan av det hela var i alla fall att han fixade att sortera information i skarpt läge, vilket är en stor prestation för lille Trasan Apanson.

Nu ska jag ta ett varmt bad och sedan får det bli lite Novafon och liniment på ryggen. När jag blir återställd ska jag ALDRIG MERA slarva med gymträningen! Frågan är bara vad jag ska prioritera bort…sömnen kanske???! 😉

Bilden på vallhunden Mick är tagen av Ingela Karlsson.