DSC_0005

För ett tag sedan hittade jag ett antal olika personlighetstester som vi gjorde på Bosön.

En av dom handlade om hur väl vi kände oss själva. Vissa frågor var jobbiga att besvara. Det kan vara tufft att vara 100% ärlig när man skriver ner egenskaper som man verkligen inte gillar hos sig själv. Att erkänna att man är disträ, har taskigt lokalsinne eller är kass på växter går väl an. Men att skriva om saker som egna rädslor och egoism är betydligt värre. För det är saker man helst inte vill veta om sig själv.

Vi fick vända ut och in lite på oss själva den dagen och samtidigt inse att alla har sidor som vi inte är ett dugg stolta över. Och förmodligen har vi också någongång gjort saker och haft tankar som vi inte vill kännas vid.

På samma sätt kan det vara svårt att skriva bra saker om sig själv – utan förbehåll. Att som jag skriva ”Jag är ganska kreativ. Eller ”Jag har ofta lätt för att tänka i nya banor” He he, gissa vilka ord jag fick ta bort? Just precis…ganska och ofta. Det är garderingsord, precis som ”relativt, efter omständigheterna, förhållandevis” vilka alla är ord jag brukar lägga till när jag ska beskriva något jag gjort ganska bra. 😉

Men det som var allra mest intressant den här dagen var att samtliga mina kurskamrater hade satt en hög siffra på auktoritär när de beskrev hur de uppfattade mig. Jag hade själv satt siffran 4,5 på hur jag själv uppfattade min auktoritet, och en 4 på hur jag trodde andra uppfattar mig. Genomsnittet på hur övriga uppfattade mig låg på på 6,9!

Det här var väldigt överraskande eftersom jag inte uppfattar mig som auktoritär och definitivt inte trodde andra gjorde det. Dessutom vet jag inte om jag tycker det är en bra eller halvtaskig egenskap, men det var heller inte meningen att vi skulle lägga några värderingar i våra bedömningar. I efterhand har jag funderat över vad de grundade sina siffror på. Det hade varit väldigt intressant att få veta. Likaså skulle jag velat veta om de som satt höga siffror själva tyckte det var positivt eller negativt. Auktoritet för mig kan pendla mellan pondus och kapacitet (bra egenskaper) till myndighet och maktutövare (inte så bra). Hrm…jag lär aldrig få veta det.

Är det viktigt hur andra uppfattar oss? Eller spelar det ingen roll så länge vi trivs med oss själva? Fundera på den.

Vidare så känns kopplingen med sociala medier inte så långt borta.

Vad skriver vi på dessa medier, och varför skriver vi det vi gör? Var går gränsen mellan att vara personlig och privat?

Jag har gjort en liten undersökning bland några av mina vänner. Högst ovetenskaplig ska tilläggas. Jag väljer att lägga ut några slumpmäsigt valda svar.

På frågan vad man helst skriver blev svaren:

Löpande händelser under dagen. Träningsstatus. Delar mest från andra statusar. Tankar som dyker upp spontant. Saker som irriterar. Glädjeämnen. Peppande saker.

På frågan varför man skriver dessa saker blev svaren:

Genom att dela min vardag är jag en del av andras. Vill dela med mig av min träning och få feedback på den. Vill sprida klokheter jag läser som andra skrivit. Få feedback och bekräftelse. Skriva av mig ilska och irritation. Peppa andra och få folk att må bra.

På frågan var gränsen går mellan personlig och privat växlade svaren mellan: Olika för olika personer. Spelar ingen roll så länge man inte lämnar ut någon annan. Finns ingen gräns, men det är tråkigt när folk bara skriver om opersonliga saker som inte berör. Opersonligt att bara läsa om lycka och framgång – kan få mig att kräkas!

Jag frågade även om de påverkas mycket av att läsa om andras liv. På det svarade de flesta ja. Några svarade till viss del och ibland. Och en liten del skrev att de aldrig påverkas av vad andra skriver.

Vad svarar jag själv på frågorna då…

Vad skriver jag? Saker jag tror kan intressera någon annan och som jag själv skulle kunna tänka mig att läsa. Fast jag skriver en hel del totalt ointressant dynga också.

Varför skriver jag om detta? För att dela med mig av saker jag funderar över, tycker är roliga och intressanta. För att få andas  åsikt. Eller för att jag inte har så mycket annat vettigt att göra just då.

Var går gränsen mellan personlig och privat? Går inte att säga. Det som är personligt för en, är privat för en annan.

Påverkas jag mycket av att läsa om andra? Det gör jag nog – fast oftast positivt. Jag tror alla påverkas mer eller mindre. Fast om jag kände att jag påverkades mycket negativt av att läsa vad andra gör och inte gör  skulle jag definitivt sluta läsa.

Fundera lite över vilken bild ni har av er själva. Och jämför med den bild ni skulle vilja ha. Är det stor skillnad? Eller (nästan) ingen alls? 🙂