1794512_10201496237430205_1683855330_n

Det är snabba vändningar i hundträningen.

Jag tycker vår kurva påminner lite om ett ekg – jämt ett tag, upp i topp, sedan neråt och tillbaka i jämnt läge en period. Men så länge hjärtat är med (och slår!) så finns det ju hopp. 🙂

Efter tävlingen för snart två veckor sedan har jag tränat en hel del på de bitar vi missade. Dels har vi tränat på dom som del/detalj men även plockat in dom i kedjan. Förra helgen fick vi möjlighet att vara med på en inofficiell träningstävling och jag valde då att köra igenom programmet helt tävlingsmässigt igen för att få chans att stämma av.

Tarzan kändes ungefär likadan på uppvärmningen som han gjort helgen innan (d v s het men kommunicerbar) och jag gjorde i princip på samma sätt. En del koncentrationsövningar, växlade snabbt mellan hög aktivitet och stadga samt lät honom få kampa en del.  I dom lägena får han får inte slita och tugga utan bara hålla fast, dra bakåt och verkligen komma in i stadga och fokus. I bland får han sätta sig ner utan att släppa dragläget. Jag fick det tipset av Frida Wallén. Det funkar väldigt fint på honom och jag tycker ofta han får en bra sinnesstämning efter det.

I programmet var han på hugget – men lyssnade och väntade – och han gjorde sina saker på samma sätt som  han gör då han går bra på träning. Och glädjande nog höll vi oss långt bort från nollan denna gång. Mycket trevligt – det får gärna bli en vana! 😉 En go och glad känsla hos oss båda och 306,5 poäng blev resultatet.

Jag är en person som måste begripa hur saker och ting hänger i hop. Inget riktigt kontrollfreak utan mer ett förståfreak. Jag gillar t e x inte filmer som slutar på ett sätt så att jag får gissa mig till fortsättningen. Jag vill veta – och begripa! På samma sätt är det i hundträningen. Jag måste förstå varför saker händer och hur jag kan påverka i olika riktningar.

Därför lägger jag en hel del av träningstiden på att analysera. Jag gör det ofta direkt efter passet/tävlingen och sedan försöker jag släppa det så jag inte hamnar i ältande. För ältande är en helt annan sak, mycket mindre konstruktivt och leder sällan framåt.

Som tur är har jag förmånen att träna med goa, duktiga träningskamrater som generöst bidrar med sina tankar och erfarenheter. Dom känner mig och dom vet också en del om hur Tarzan tänker och fungerar. Ibland när jag funderat på vårt träningsupplägg bollar jag tankar med dom och tar till mig deras åsikter. Samtidigt har jag numera en ganska klar blid över hur jag vill träna och vad som fungerar och inte fungerar med Tarzan.

Nu har jag en preliminär plan för hur höstens och vinterns upplägg kommer se ut. Fokus ligger på att försöka få en jämnhet, trygghet och stabilitet i programmet samt förbättra vissa bitar i en del moment. Jag har bestämt mig för att inte ha andra mål än att försöka se till att varje träningspass leder lite framåt, och att jag själv gör mitt bästa för att det ska bli på det sättet. Hur långt det sedan räcker funderar jag inte så mycket på just nu, utan det får bli en överraskning. Jag gillar ju överraskningar! 😉

Ungefär så här ser vårt träningsupplägg ut framöver:

2-3 dagar i veckan är det fokus på helhet och kedjor. Gärna med kommendering och på olika platser .Det innebär inte att det är “belöningsfritt” utan jag kan gå in och belöna vissa saker likaväl som jag kan påminna och hjälpa honom. Men var eller varannan veckan ska jag försöka få till en helt tävlingsmässig träning av programmet. Vi kör tillsvidare på konceptet “många lyckanden” d v s inga svåra upplägg och minimal risk för missförstånd på planen.

2-3 dagar i veckan är det fokus på grundträning och delar. Där kan jag även lägga in lite noggrant planerad “överträning” av vissa saker som jag belönar upp. I dessa pass blir det också väldigt mycket träning på stadga i olika situationer.

1-2 dagar i veckan är det “lydnadsfritt” och då gör vi andra saker alternativt bara strosar runt i skogen.

Tack alla ni som grattat till lydnadschampionatet! Det värmer så klart! 🙂