120913 035

Något som är väldigt inspirerande är när det kommer träningsgrupper på privat träning.

Det är roligt att ha privat träning för enskilda ekipage också, men det blir en slags dynamik i gruppträningarna som jag gillar. Jag har några gäng som kommer regelbundet och det är kul att följa utvecklingen av både förare och hundar.

Vid det senaste tillfället jobbade vi – enligt deltagarnas eget önskemål – en hel del med plan B, d v s vad man gör då det inte går precis som man tänkt sig. Nu behövdes förvisso inte plan B tas i bruk riktigt så ofta som förarna förväntat, men i vissa kom både plan B och C till användning.

Innan träningen diskuterade vi gemensamt igenom hur vi skulle lägga upp kedjan och hur förarna skulle agera om det inte gick enligt planerna. En av tjejerna har haft problem med att hunden gärna ville stanna för grunt i rutan och hon hade jobbat massor med att få in den djupare, och dessutom hade hon tränat på att dirigera in den genom att låta den göra en cirkelrörelse bakåt mot mitten av rutan. Plan B nu var att ta till den dirigeringen i kedjan om hunden blev grund och plan C (om hunden inte skulle ta dirigeringen ordentligt) var att  gå närmare och prova på kortare avstånd.

Det visade sig att matte tränat så duktigt så hunden sprang djupt in i rutan och hade inte en tanke på att stanna innan den bakre kanten… Vilket resulterade i att den hamnade bakom. Men matte hade is i magen, la hunden där den stod och gick sin vinkel innan hon kallade in. Och så gjorde hon hela kedjan färdig innan hon bröt, belönade sin hund och skrattande berättade att hon först blivit helt ställd, eftersom hunden aldrig tidigare hamnat bakom. Och hon hade heller inte något back up system för detta.

Det är så himla nyttigt att träna helhet på det här sättet mellan varven för man hamnar alltid i situationer som kräver nya lösningar. Så i stället för att ta tillbaka hunden och göra om så försöker man rädda situationen direkt då den uppstår. Hunden lär sig jobba på även om det blir fel, och man själv lär sig hantera plötsligt uppkomna svårigheter och tvingas vara open minded. Det är ju inte bara hunden som ska vara öppen i skallen…

I dag har jag varit ledig och vi har haft hantverkare här som fixat lite på huset inför visningen i maj. Sedan passade jag på att åka i väg till Ullekalv (dit vi ska flytta) och utforska naturen där runt omkring tillsammans med hundarna. Solen lyste och vi gick där på små underbara små skogsstigar, mjuka sandvägar och vandringsleder och jag försökte föreställa mig att detta snart kommer bli vår nya hemtrakt. Det kändes lite märkligt, men väldigt härligt på samma gång. När jag åkte därifrån kollade jag lite extra om det möjligtvis fanns någon gård med  får i närheten, men jag såg bara hästgårdar, nötkreatur och en lite mindre gård med getter. Men skam den som ger sig. Ullekalv måste ju fått sitt namn någonstans i från, och jag förutsätter att det åtminstone finns en lika stor del ull som kalv. 😉

Därefter träffade jag Ditte för lite träning och prat om ditten och datten (hoppsan så vitsig jag var nu!). 😉 Det hade plötsligt blivit svinkallt och blåsigt men vi hade bestämt att träna ute så det var bara att bita i det sura äpplet. Men eftersnacket tog i bilen – det får finnas gränser hur mycket köld man står ut med den 11 april!