Kul med så mycket positiv respons på nya hemsidan! Tack! 🙂

Jag har i skrivande stund inte löst problemet med att mina blogginlägg inte verkar hamna under menyn Blogg, utan under Senaste Nytt på startsidan. Men jag jobbar på det. Tillsvidare får ni läsa blogginläggen på High5 startsidan.

Vi pratar mycket om vikten av rätt känsla när vi tränar. Men vad är egentligen rätt känsla, och hur uppnår vi den?

Jag tror det skiftar för olika personer, men om jag talar för mig själv så gillar jag  att ha en humoristisk, lite småbusig känsla med min hund. Det kanske låter knasigt men jag kommer ofta på mig själv med att blinka med ena ögat då vi är på väg att mot en övning. Det ger mig en känsla av samförstånd – du och jag killen! – och en vetskap om att vi kommer reda ut svårigheter tillsammans, glädjas tillsammans och vara trygga med varandra i allt vi gör.

En klok kursdeltagare sa nyligen ”Det är lättare att gå in i bubblan och känna sig trygg med vissa hundar än det är med andra” och det är väldigt sant.

Om jag tänker på min jack russell Jackson så upplevde jag nog aldrig känslan av bubbla och trygghet då vi tävlade. Denna högt älskade lilla hund gav mig däremot nerver av stål på många sätt, eftersom jag visste att precis vad som helst kunde hända inne på planen. Och det gjorde det också… Han var en självständig och oförvägen kille som ofta tyckte momentet behövde hottas upp lite, och bli mera spännande. Men kul hade han – och jag också… oftast. J

Med Mick känner jag mig ganska trygg. Han har en bra simultankapacitet och kan ofta få till saker rätt snyggt även om han i bland är splittrad i tankarna. Han har ju så många intressen i livet den gode Micken.

Tarzan däremot har bara ett intresse, och det är att jobba med mig. Även om han är halvgalen på vissa sätt så väljer han alltid att göra saker med mig, framför att göra dom på egen hand. Jag har nog aldrig haft så mycket vi-känsla med en hund som jag har med Tarzan, och det är en härlig feeling.

En annan sak som jag jobbar stenhårt med är att hundens agerande inte ska få bestämma min känsla i träningen. För lika lätt som det är att bli euforisk över bra träning, är det att bli småirriterad över dålig. Nu vore det förvisso lögn om jag skrev att jag har en lika go känsla oavsett vad hunden gör och inte gör. Men numera fixar jag oftast – genom mycket mental träning –att behålla min lite humoristiska ton även då saker strular.

För mig underlättar det att försöka se saken ur hundens synvinkel i stället för ur min egen. Det gör att jag har lättare att hitta lösningar i stället för att fastna i en dålig känsla. En annan sak som underlättar är kloka träningskamrater, som hjälper mig på rätt tankebana igen om jag skulle svikta. Men i slutänden är det mitt eget ansvar att se till så omständigheterna – så lite som möjligt – bestämmer vad och hur jag ska känna.

Svårt? Absolut! Men träningsbart som det mesta annat.

Vilken känsla vill ni ha när ni jobbar med era hundar, och hur gör ni för att skapa rätt känsloklimat kring träningarna?