Tarzan tränar inför klass 1

Jag har haft en trevlig träningshelg tillsammans med goda vänner.

När man är ett gäng på fem personer så blir det ju inte timvis med träningstid för var och en, så det gäller att planera sina pass bra och “utnyttja” vännernas ögon på ett klokt sätt. Det tycker jag att jag gjorde, även om jag fick ta till Plan B i ett av passen.

Lördagens träning skedde här hemma på Nydala – på appellplanen och i stallet – och på söndagen var vi i ridhuset. Med Trazan jobbar jag just nu en del med att han ska kunna stå stilla på sin punkt i rutan och inte ha så stor dragning tillbaka mot mig då han stannat. Jag har testat med att låta honom stå en liten stund och sedan skicka honom vidare rakt bakåt på ett “Ut!” – vilket betyder “vänd snabbt och ta en externbelöning i rak linje bakom dig!”. Han har svarat fint på den träningen, men jag märker hur viktigt det är att inte köra för många likadana belöningsplaceringar, utan hela tiden variera. Två bakom, en kastad från mig, en bakom, en då jag går fram och belönar osv.

Vi har även tränat apportering på olika sätt, och det han har allra svårast för en enkel klass 1 variant – speciellt då den kommer i kedja och han inte fått någon belöning på en liten stund. Då bli apporten lätt en belöning i sig, vilket innebär att han har svårt att sitta stilla då jag håller fram den. Han vill väldigt gärna kasta sig efter den (och helst börja kampa med den…). Men nu ska jag verkligen ta tag i den biten, och i åtta fall av tio belöna sittandet och lugnet plus att han tittar på mig trots att jag håller fram apporten framför nosen på honom. Att gripa apporten i fart och komma in till sidan gör han oftast finfint. Snabbt och distinkt gripande, bra fart trots korta avstånd och fina ingångar utan omtag.

Fria följet kändes också fint då vi tränade lite längre sträckor utan belöning. Jag tycker han blivit aningen lugnare i sitt gående och är inte lika studsig. Han är rak och klarar att hålla sin position fint, även då jag tränar lite längre sträckor. Men där måste jag verkligen jobba med att han inte går upp i intensitet då belöningen inte kommer när han tycker han förtjänar den. Tarzan – som är en kreativ och företagsam kille – kan plötsligt få för sig att “NU är det belöningsdags!” vilket innebär 1. att han suger tag i min jacka 2. lämnar sidan för att dra i väg mot något som kan fungera som belöning (vilket i hans fall betyder i princip vad som helst). Inget av dessa alternativ uppskattas av hans matte, så där gäller det att successivt utöka uthålligheten och behålla hans lugn.

Jag har svårt att inte fastna i belöningsträsket. Det är ju så roligt att belöna – hunden blir glad och gör snygga saker. Men det är samtidigt belöningarna (eller rättare sagt, de uteblivna belöningarna) som många gånger blir ens värsta fiende då man börjar tävla. Så det gäller att tänka till både en och två gånger.

Mick fick träna vittring, fjärr, rutan, z och lite annat smått och gott. Stadga vid konskick är en av de saker vi har kampanj på just nu. Det funkade hyfsat i helgen, men måste säkras upp mera. Likaså måste transporterna i z slipas till, plus en del annat. Lydnadsträning är färskvara, och tyvärr kan man ju inte konservera något av det man tränar. Och med två hundar i lydnadsträning plus en i vallning, blir det vissa saker som inte tränas lika frekvent. Men det uppvägs av glädjen i att ha två FRISKA (peppar, peppar…) bc-killar som var och en har sina egna styrkor och svagheter att jobba med, samt sin egen starka personlighet som jag älskar lika mycket hos båda två!

Klicka på länken i början av texten om ni vill se en liten snutt från Tarzans träning i ridhuset.