DSC_1169

…kan vara oerhört svårt för vissa.

Då jag så smått började lära in dirigering på Tarzan insåg jag snabbt att detta skulle bli en svårighet. Inte för att han är speciellt korkad, men så fort det kom in heta saker som apporter i bilden så slutade liksom hjärnan fungera. Han sprang hej vilt åt alla möjliga håll och greppade den han såg först.

Jag började från början med godiskålar. Även där hade han först väldigt svårt att stå och vänta på att jag skulle sända honom till antingen den högra eller vänstra, så jag la mycket tid bara på att låta honom stå där och belönade att han klarade vänta längre och längre stunder. I steg två fick ha gå ut på mitt handtecken och ett varsågod, och ganska snabbt plockade jag in en mittenskål. Och där blev det svårt igen. Han gick ut rätt, men såg han mitten först så gick han dit. Och även om jag till en början inte la godis i mitten och dessutom inte la på någon springsträcka, så klarade han helt enkelt inte av att sortera intrycken.

75% av den tid jag hittills tränat Tarzan har jag lagt på impulskontroll av olika slag. Att försöka få honom förstå att det finns ett värde i att vänta och lyssna, istället för att reagera på första bästa känsla. Det har gått upp och ner, men i det stora hela har det gått framåt rätt rejält. Jag tycker han blir bättre och bättre på att kunna fokusera och vänta även i “heta” situationer.

Själv lär jag mig otroligt mycket på att träna Tarzan.

Att vara ordentligt genomtänkt så jag snabbt agerar då det blir fel – och rätt.

 

Att hela tiden försöka vara steget före.

Att sitta stadigt i förarstolen även då han försöker ta över ratt och gas.

Att aldrig någonsin – ens i vardagen – slarva med att låta honom resa sig eller röra sig då jag bett honom vänta.

Att försöka styra upp hans tankar på ett sätt så inte känslorna tar överhanden.

Att våga belöna hett och få “go crazy” under förutsättning att han snabbt kan samla i hop sig då jag be om det. Jag vill ju så gärna att han ska känns sig duktig och bra, men jag vill inte att han ska ta över hela showen och tappa huvudet.

Därför känns det himla kul att han i dag klarar att välja rätt mellan två apporter, trots att han springer samtidigt. Visserligen hjälper jag honom genom att vara tydlig med vilken jag vill att han ska hämta, men för några månader sedan hade det inte hjälpt. Han klarar att vänta vid konen och han fixar att från en het belöning sätta sig och vänta medan jag lägger ut aporterna igen.

Små polletter faller ner efterhand, och vi jobbar vidare på den linje jag tror passar honom -och mig – allra bäst.

Nedan finns en liten filmsnutt på vår dirigeringsträning i snön. Min vanliga träningsplan är alldeles isig under snön, så nu är det baksidan av trädgården som gäller. Lite trångt men det går. 🙂

Tarzan tränar på att springa och tänka – samtidigt! 🙂