431468_1903457483987_1768258442_952502_495073721_n_2

Nu följer en period med många roliga träningsträffar tillsammans med goda vänner.

Det känns kul och väldigt inspirerande, och efter en period då jag valt att träna mycket ensam känner jag mig nu redo för att kasta mig in träningsgemenskapen igen.

Ibland behöver man få “stöta och blöta” på egen hand, för att hitta rätt och hitta sig själv tillsammans med hunden. Jag har förmånen att få träna med många otroligt skickliga hundtränare, vilket jag är mycket tacksam över och det utvecklar mig så klart massor. Givetvis lyssnar jag och tar till mig av alla goda, välmenande råd och tankar  – korkad vore jag ju annars. Men ibland kan jag i dessa lägen tappa bort mig själv en smula, och då vågar jag inte alltid lita på min egen magkänsla.

Jag tror det är viktigt att man får göra sina egna misstag och i bland få färdas på lite virriga omvägar för att på sikt lära sig hitta rätt väg snabbare och snabbare. Men nu har jag grottat färdigt i min ensamhet och känner mig väldigt sugen på att få fortsätta grottandet med mina träningskamrater.

Förra veckan var jag hos Ditte tillsammans med Diana och Lillemor. Tyvärr  kunde jag inte vara med hela tiden då jag dels jobbade på kliniken på måndagen och hade kurs här hemma på tisdagen, men några timmar på måndagkvällen blev det. Och så passade jag på att sova över på vandrarhemmet tillsammans med Lillemor och Diana, så det blev många timmars träningsprat och roliga diskussioner. Och i helgen som kommer vi fortsätta där vi slutade för då ska vi ses i Kyrkekvarn – jag, Lillemor, Diana, Sofia Edlind och Karin Daun.

Och i helgen som gått var jag i Stockholm för träning hos Anne Dahlin och Sofia. Anne och jag sågs på lördageftermiddag för att göra upp en 6-veckors träningsplan för Tarzan. Vilken lyx att under tre timmar oavbrutet få prata om sin egen träning. 😉      Anne gav mig sina kloka tankar om rätt aktivitetsnivå och momenttransporter och så kikade hon på vårt fria följ, apporteringen och vittringen. Hon har inte sett Tarzan sedan i somras och tyckte glädjande nog att det hänt lite sedan dess. “Han har gått från orkan till storm” var hennes kommentar, och vi konstaterade att någon lätt bris kommer nog aldrig infinna sig då det gäller den hunden, utan jag får ha styv kuling som målbild. 🙂

Efter träningen hos Anne kom Sofia och vi fortsatte träna en stund till innan vi for hem till Soifa och hennes Albert för en trevlig kväll med mat och vin. Sofia visade sig vara en fena i köket (något som hon lyckats dölja väl för sina vänner tidigare) och vi mumasde på Teriyakilax och ljuvlig bärdessert med glass.

På söndagen blev det ytterligare några timmars träning på Hundudden. Sofias lilla Lix går från klarhet till klarhet, och det är så roligt att följa sina vänner i träningen. Vi avslutade dagen med lunch på Hunduddens fina café, och jag kan varmt rekommendera både deras mat och bakverk!

Många och bra tankar fick jag med mig från helgen och dessa håller jag som bäst på att prova ut. Jag har tidigare jobbat en massa med att gå från aktivitet till stadga och tillbaka till aktivitet igen, något som Tarzan blivit ganska duktig på. Men Anne tyckte jag skulle tänka ett steg längre, då Tarzan “tänker aktivitet” även i stadgan. Hon tyckte att jag från en stadgeposition skulle låta honom hamna i en lugn tanke, så inte allt stadga innebär en ny aktiv handling.

I praktiken kan det se ut så här:

Lekövning eller fartmoment – avslut/stadga – transport vid sidan en liten bit – passivitet/lugn – stadga – ny aktivitet

På detta sätt är tanken att jag ska kunna få ner hans förväntan ett snäpp genom att “jobba ner honom” från aktivitet till stadga till lugn. I samband med detta lägger jag på en “fras” som han förknippar med en cool och lugn känsla i vardagen.

En momenttransport inte behöver inte alltid betyda ny aktivitet direkt, utan kan leda till en lugn paus. På sikt ska jag kunna gå direkt från aktivitet till lugn, men stadgepositionen (där hunden så ska var helt stilla) kommer än så länge som ett mellanled och som en hjälp. På det lilla jag hunnit testa so far tycker jag han svarat bra. Han känns öppen i skallen och mottaglig för information. Och är han i rätt sinnesstämning och mottaglig för info så är ju resten av träningen så mycket lättare. 🙂