T hopp3_2

 

I dag har det varit kurs i tävlingslydnad.

Vi filmade en del och tanken med det var att se vad som händer då ett moment är avslutat och vi går mot nästa. Vad har hunden för känsla? Väntar den på sin belöning, och vad händer i så fall då den uteblir? Tappar hunden lite i engagemang, eller blir den ivrig och hetsig? Tänker hunden på omgivningen (koner, människor, andra hundar, lukter)? Hur gör jag som förare för att tydligt förklara för min hund att den varit duktig och gjort rätt – trots att bollen eller gottan inte kommer fram? Och hur får jag den att släppa tanken på besvikelse, belöningsfrustration eller kanske känslan den hade i föregående moment och snabbt tänka om på nästa uppgift?

Det här är saker som jag själv tycker är jätteroligt att jobba med, och bitar som man måste lära sig påverka om man tänker sig ett långvarigt tävlande med sin hund. Och jag tror att det i bland – kanske t o m ganska ofta – är dessa delar som brister då hunden missar i momenten.

Men det är också detta som gör tävlingslydnaden så svår. Att få hunden att utföra ett antal uppgifter i följd (som den i grunden inte har någon naturlig motivation för), utan belöning. Och dessutom göra det med precision, glädje och fart i en ofta stökig och svår miljö med mycket störningar.

Att försöka hjälpa hunden hitta rätt tanke är en utmaning i sig. Hur gör jag då min hund låser sig i en viss tanke? Hur bryter jag tanken då min hund  låst på en synretning (kon, tävlingsledare…)? Hur får jag hunden att vara kvar i en och samma tanke under en längre tid och tvärtom – hur gör jag för att den ska klara att skifta tanke snabbt?

Det här är saker som ofta är lite förbisedda då det gäller hundträning tycker jag, och själv skulle jag både vilja, och behöva lära mig ofantligt mycket mer om just “tankestyrning” (finns det ett bättre ord?)

Ett bra sätt för mig att försöka tolka vad som händer i min hunds hjärna är att filma ett helt vanligt träningspass, och speciellt den delen där jag tränar länkar och tränar lite mer tävlingsmässigt. Men det är även värdefullt att se vad som händer precis innan jag belönar, och framförallt då jag avslutat en belöning. Har han olika tanke/känsla efter en bollbelöning kontra en kastad godbit? Om jag belönar en kort stund eller länge?

Ofta då jag kör lite längre kedjor med Tarzan på ett tävlingsmässigt sätt (dvs jag avslutar ett moment, belönar som jag tänkt göra på tävling, och går vidare mot nästa moment) så kan jag se att han efter ett par moment börjar se sig om efter något han kan belöna sig med själv. Typ ett löv, en kvist eller något annat ballt… 🙂 Numera kan jag (oftast) få honom på rätt spår igen ganska snabbt – eller allra helst se till att han aldrig hamnar i denna tanke överhuvudtaget. Men bara för ett halvår sedan, kunde han helt sonika lämna min sida (och det går jäkligt snabbt kan jag lova), störta ut och  lyckligt svansviftande återvända med ett visset löv eller en liten pinne. Och det trots att jag medvetet aldrig använt någon typ av extern belöning på honom.

På de här filmerna upptäcker jag också att jag i vissa lägen är rätt otydlig mot hunden. Jag säger en sak, men mitt kroppsspråk säger en annan. Och vad tror ni han går på då? Likaså kan jag se att jag själv tappar fokus vissa korta stunder, trots att jag tror jag är fullt koncentrerad hela tiden.

Men jag ser också en del bra saker. Till exempel att vi har en go kemi tillsammans på planen, och att vi i många lägen faktiskt kommunicerar riktigt bra med varandra. Att jag skriver detta beror på att jag tror vi många gånger blir överdrivet självkritiska när vi ser oss på film. Åtminstone blir jag det. Jag lägger märke till varje liten detalj som jag skulle vilja förbättra, och eftersom det finns en hel del sådana glömmer jag lätt bort helheten, och att det finns många delar som faktiskt är riktigt fina. Och har man lätt att bli självkritisk är det viktigt att man även kan klappa sig själv på axeln mellan varven.

Hur som helst, det blev en bra kursdag. Förutom filmning hann vi med lite momentteknik träning och ett kort teoripass, och jag hoppas deltagarna fick med sig lite bra tankar och en hel del ny inspiration hem.

I går efter jobbet for jag till Dittes hall i Motala för att möta upp henne, Lillemor och Diana som redan var på plats och hade tränat hela dagen. Jag hann i alla fall med med ett litet pass med Tarzan innan det blev för sent, och därefter for i väg och köpte hämtmat. Jag bodde kvar på vandrarhemmet tillsammans med tjejerna, trots att jag bara har 20 minuters bilväg hem. Man vill ju inte missa chansen att umgås med tre duktiga landslagsförare (tillika härliga människor!), och bolla träningstankar till långt fram på småtimmarna. Och även om vi inte löste alla världsproblem så fick vi nog hyfsat bra grepp om några

 Bilden på Tarzan och mig är tagen av Lena Kerje. http://www.kerje.se/