DSC_1347

Jag tycker det är roligt att hålla kurser, ha föreläsningar och privata träningar för enskilda ekipage.

Men allra roligast är det då återkommande träningsgäng dyker upp för “egendesignad träning”. Jag har tre sådana gäng, varav det ena regelbundet kommer en gång i månaden. De är sex stycken i gruppen. Alla kan inte komma vid varje tillfälle men hittills har de varit minst fyra varje gång.

Det är ett väl sammansvetsat gäng som ofta tränar tillsammans. Då de kommer hit har de nästan alltid bestämt innan vad som ska tränas. Det är det allt från tävlingsträning med egna mentala (och fysiska) uppgiftsmål, störningsträning (där förarna  innan träningen skriver ner hur de ska agera vid plan B)  till ren momentträning och detaljträning.

Vid ett av tillfällena valde gruppen att jobba med det svåraste de visste (vilket var olika för varje ekipage), och där försöka se till att själva behålla en bra attityd och dessutom hålla ordning på sina egna uppgifter. Förarna hade skrivit ner allt de skulle tänka på, och sedan filmade vi alltsammans för att sedan utvärdera gemensamt. Mycket nyttigt, och väldigt roligt!

Det här gänget har verkligen en unik förmåga att på olika sätt lyfta varandra i träningen och är måna om att alla ska ha roligt, känna inspiration och utvecklas. Och utvecklas gör dom sannerligen!

Just nu läser jag Pia Sundhages bok “Spela på bästa foten”, och den rekommenderar jag varmt till både tävlingsförare och instruktörer. Jag tycker Pia Sundhage verkar vara en fantastisk person som vågar lite mer och tänker lite annorlunda än många andra. Hon skriver mycket om hur viktigt det är att man, genom sitt eget spel underlättar för medspelaren att lyckas. Och genast drar jag paralleller till hundträning.

Dels genom filosofin att jag själv ska agera på ett sådant sätt så att jag hjälper/lyfter min hund. Jag vill verkligen jobba MED hunden, inte mot. Har jag en het och intensiv hund är mitt främsta mål inte att hela tiden försöka dämpa, dämpa och dämpa utan lära mig – och hunden – att jobba och göra rätt i en hög intensitet. Inom rimliga gränser givetvis. Jag vill lägga upp träningen så min hund känner sig duktig, vågar göra fel men samtidigt lär sig vänta och lyssna. Det lönar sig alltid att lyssna. Att bara skynda på och ligga steget före ger ingen utdelning. Men det ger alltid utdelning att försöka tänka, även om tanken inte alltid är helt rätt.

På samma sätt vill jag känna då jag tränar med mina närmaste träningskamrater, och inte minst som instruktör. Hur ska jag agera, ge feed back och diskutera för att dom ska prestera på bästa sätt? Hur kan jag  plocka fram och förstärka alla fina egenskaper hos den/de jag tränar med? Hur ska vi jobba med de bitar som behöver förbättras?

Den här träningsgruppen har inspirerat mig oerhört mycket. Alla i gruppen har inte SM som mål, men alla har som mål att utvecklas tillsammans. Och jag kan lova att dom har kul under tiden. Det är högt till tak, det skrattas, det showas och man bjuder på sig själv i alla lägen. För att citera Pia Sundhage “De har en underbar träningsmiljö!” 🙂