DSC_1149

Jag läste nyligen en väldigt bra bok om kreativ problemlösning.

Författaren menade att allt vi gör i livet görs i syftet av att uppnå lycka. En stor del av lyckoupplevelsen bygger på bekräftelse. Att bli bekräftad är ett grundläggande livsvärde och bygger på vårt behov av att bli sedda. Syns vi så finns vi…

Den största tillfredsställelsen får vi av beröm och positiv feedback. Men även kritik – och till och med skäll – är bättre än att inte få någon feedback alls. Att överhuvudtaget inte bli uppmärksammad är alltså mycket värre än att få hård kritik.

Jag har alltid försökt tänka på det då det gäller våra barn. Att t e x säga “hej” eller “god morgon” till varandra då man syns i köket på morgonen, hur seg och morgontrött man än är. Sedan behöver man inte tjattra en massa mer, men en hälsning som betyder “jag ser dig” hör till allmän hyfs.

Även då det gäller omgivningen i övrigt försöker jag ha känselspröten ute och “se” människor. Jag lyckas säkert inte alltid så bra som jag skulle vilja, men det är i alla fall min intention att uppmärksamma personer i min omgivning på ett eller annat sätt.

Som instruktör/lärare/coach/ledare är det A och O att se alla adepter, och ge lika mycket uppmärksamhet till de lite mer tillbakadragna och försiktiga som till de som alltid syns och märks. Att “se” innebär inte bara att ge tid, utan även kunna se bakom masker och fasader, läsa mellan rader och tolka ord. Vissa personer har lätt att utrycka sig medan andra har svårare att sätta ord på sina tankar och känslor. Och har man svårt att uttrycka sig är det extra viktigt att ha någon som orkar lyssna, engagera sig och anstränga sig att förstå.

Jag brukar tänka på hur himla ofta jag bekräftar mina hundar och talar om att dom är världens bästa, snyggaste, häftigaste, duktigaste och mest underbara varelser på denna jord. Och jag är helt övertygad om att dom tror mig. 😉 Men är jag lika bra på att bekräfta mina nära och kära..? Njaa. Till mitt försvar brukar jag tänka att dom vet ju att jag älskar dom, det är inget jag behöver gå och tjata om hela tiden. (Leffe brukar säga att om han skulle få lika mycket uppmärksamhet som hundarna skulle han förmodligen känna sig trakasserad… ;))

Men bekräftelse handlar ju inte bara om att tala om för personer att man gillar dom. Det handlar om att kunna se hur dom mår även om dom inte alltid berättar det. Att se små saker och förändringar. Kunna göra något för någon utan att dom bett om det.

Jag tycker också det är himla viktigt att kunna bekräfta sig själv. Säga till sig själv att “F-n vad bra jag är!” och verkligen mena det. Jag har verkligen haft oerhört svårt för det tidigare i livet, men i dag kan jag säga det mellan varven. Det tar fortfarande emot lite, särskilt om jag ska säga det högt. Och ännu svårare om jag säger det så andra hör. Men som mycket annat är det träningsbart. 😉