IMG_2359

Förra helgen var jag inbjuden av Carina Lundin att hålla kurs i Karlskrona.

Vi började redan på fredagkvällen med föredrag i mental träning och under lördagen och söndagen var det kurs i tävlingslydnad på den vackra ön Senoren i utkanten av Karlskrona.

Vädret var på topp och humöret likaså. Många härliga ekipage och ett ganska stort antal åhörare som alla bjöd på sig själva och kom med intressanta frågor och tankar. Suverän service med mat, fika och allt annat runtomkring gjorde denna helg extra trevlig!

Veckan innan kurshelgen var även den ganska hektisk så jag var rätt seg i luvan i början på denna vecka. Men eftersom det blivit sparsamt med hundträning för egen del under helgen nappade jag på erbjudandet att vara med på spår och lydnad som ett av ”mina” träningsgäng ordnat i den vackra trakten runt Västra Harg. Fika med hembakad äppelkaka och vaniljssås underlättade valet. 😉

Det var länge sedan jag spårade med Tarzan och som vanligt gick det fort – alldeles för fort. Men otroligt nog hittade han samtliga föremål i spåret och var lycklig som ett barn på julafton när han kom fram till ”slutapporten” i form av en Boomerboll. Spårtekniken lämnade väl lite övrigt att önska, men what the heck…vi spårar på kul. Och kul har vi!

Och ännu roligare skulle det bli. Ögonen lyste och svansen var på topp när Trasan Apansson insåg att han dessutom skulle få träna lydnad.

T på G!_2

Jag passade på att göra en kedja med fem moment när jag ändå hade massa folk omkring som kunde kommendera, agera domare och publik. Därefter blev det lite enskild träning med fokus på stoppen i fart, positionen i fria följet, vinklarna i z och uppsitten i fjärren. Tarzan kändes härlig. Full fart, men lyssnade fint och väntade på information från mig i stället för att försöka ta över ratt och gas som han ibland gör när han tror sig veta vad som ska hända härnäst. 😉

En liten incident inträffade då en hund uppifrån från gården lyckades ta sig ut ur sin rastgård och kom springande ner mot planen där vi var och tränade. Den började gruffa med en av deltagarnas hundar mitt under vårt träningspass och Trasan slängde några oroliga blickar åt det hållet. Men mer än så reagerade han inte och jag fortsatte träningen och jobbade mig successivt bort från bråkstakarna (det var ju inte så mycket jag kunde göra åt saken ändå) utan att lägga så stor vikt vid incidenten.

Det slutade lyckligt utan några skador och jag var så himla glad över Tarzans sätt att hantera situationen (och givetvis också över att det hela slutade bra). Han – som i sig själv är en lite orolig och oerhört impulsiv själ – har blivit mycket tryggare och det känns som att han litar på att jag har koll på läget. Vilket ställer ett stort ansvar på mig såklart. Ett ansvar och ett förtroende som jag innerligt hoppas jag kan leva upp till.

T haka ner

 

Även Mick och Tiger fick varsitt litet spår. Mick tyckte det var superkul och näsan gick på högvarv. Tigge var som vanligt oerhört noggrann och låg fint i spårkärnan ända fram till hans slutapport i form av en burk med köttbullar.

Själv var jag fylld med ny energi (och äppelkaka) och for hemåt glad i hågen. Tacksam över mina hundar som skänker så mycket glädje. Tacksam över fina vänner som finns i mitt liv. Tacksam över livet som ger mig tillfälle att få uppleva en solig, härlig septemberdag i naturen tillsammans med ovanstående.

IMG_1433