DSC_0920

Skrivelse till SBK

Om någon lydnadsnörd händelsevis har missat det så florerar en lista under rubriken “Lydnad – en folksport eller bara för den yttersta eliten” där några drivna personer inom svensk lydnad belyser vissa nackdelar med den regelrevidering som är på gång inför 2017. Har du inte sett den så finns den på: http://www.skrivunder.com/lydnad_-_en_folksport_eller_bara_for_den_yttersta_eliten

Läs och ta ställning. Själv har jag skrivit under, i första hand av den anledning att jag tycker det är värdefullt att vi i Sverige själva ska kunna vara med och påverka bedömningen i våra lydnadsklasser.

Facebookdetox!

Någon undrade vad man gör med den eventuella “dötid” man får, när man inte har Facebook. Ha ha, rätt komiskt faktiskt, för jag vet inte hur många gångar jag försökt logga in på fb av bara farten då jag fått några minuter över i väntan på något.

När jag väl insett att jag inte längre har fb så har ett slags lugn infunnit sig och jag har lutat mig bakåt, nollställt hjärnan och bara låtit tankarna flöda. En ganska ovanlig men väldigt behaglig känsla. Och för er som undrar…man fortsätter existera även om man inte finns på Facebook. 🙂

För övrigt har jag dragit ner en del på den tid jag vanligtvis lägger på lydnadsträning till förmån för investeringar i mitt eget välbefinnande. Nu ingår förvisso hundträning som en del i mitt välbefinnande – åtminstone mentalt – men det finns många andra saker som också får mig att må bra. Och dom sakerna kommer jag lägga en del tid på framöver.

Lydnadstankar

Då det gäller lydnadsträningen har jag bestämt mig för en linje som jag kommer följa noggrant. Vissa bitar är ett-årsprojekt, andra saker räknar jag få snabbare resultat med.

Jag har ibland alltför lätt att byta strategi om jag inte får så snabba resultat som jag vill. Och det är inte alltid bra, för i vissa fall måste man bara fortsätta (om man nu verkligen tror på den strategi man börjat med) för resultaten kommer så småningom. Även om det tar längre tid än jag vill…

Med vår senaste tävling i minne är jag nöjd över många fina saker som vi jobbat med, och som numera verkligen håller även i en tävlingssituation.

Jag gillar Tarzans engagemang och fokus. Hans härliga tempo och öppna sinne – oavsett om det gäller konskick, apporteringar eller inkallningar. Förmågan att numera kunna gå från en uppgift till en annan och fokusera om. Det faktum att han numera inte springer planlöst – bara för att han älskar att springa – utan har en tanke och ett mål med sitt springande. Att han lyssnar, tar in information och klarar av att vänta. Hans aldrig sinande arbetsvilja som gör mig oerhört tacksam över förmånen av att ha just honom vid min sida.

Samtidigt är jag medveten om att det som har förbättringspotential och det kommer jag jobba vidare med.

Träna på att tävla

När jag satt i bilen efter vår tävling och styrde kosan mot Göteborg hann jag även reflektera lite över min egen roll i teamet Tarzan&Heléne. Jag har lätt att se bra saker hos min hund, men ofta svårare att se mina egna styrkor eftersom jag i grund och botten är rätt självkritisk.

Men där i bilen någonstans mellan Väderstad och Ödeshög insåg jag hur otroligt mycket duktigare jag blivit på att tävla de senaste två åren. Och det beror nog helt enkelt på att jag tävlat förhållandevis mycket mot vad jag gjort tidigare. M a o har jag tränat på att tävla, tagit till mig dom erfarenheter det har givit och försökt se till att bli lite bättre för varje gång.

Det är sådant som inte alltid syns på resultatet men jag märker det själv, och mina vänner ser det också. Hittills har det givit utdelning i form av hyfsat höga, men framförallt mycket jämnare resultat. Och på sikt tror jag även vi kan hoppa upp ett snäpp rent prestations/resultatmässigt också.

Jag är heller inte alls så rädd för att “misslyckas” längre utan insett att det är en del av utvecklingen. Jag tror den rädslan sätter käppar i hjulet för många som inte vågar sig ut på tävlingsbanan om de inte klarar visa upp ett i det närmaste perfekt utförande. Sometimes you win – sometimes you learn… det gäller oss alla.

Om någon är intresserad av att se en liten svartvit prick fara fram mellan koner och apporter så finns en liten filmsnutt på några av momenten från tävlingen i Boxholm.