Va´fanken menar du????

Va´fanken menar du????

Rubriken har jag stulit från en hästbloggare som jag följer med stor behållning, och jag tycker den passar så himla bra in på hur jag upplever hundträningen mellan varven.

Jag har kommit till det stadiet i Team Trasan/Heléne där jag upplever att vi har en hyfsat stabil grund att stå på. Och med hyfsat stabil menar jag att han har en relativt god förståelse för de uppgifter han ska prestera på tävling och han klarar att göra dom nästan lika bra i ett tävlingsprogram som på träning. Vissa uppgifter/moment är starka och håller hög kvalité medan andra är sämre och mer svajiga.

De sämre momenten varierar i utförande och är beroende av omständigheter (tur?!), sinnesstämning och förberedelser, medan de bra momenten håller hög klass oavsett ovanstående parametrar.

Jag tror mycket på att inte bara fokusera på svagheter utan även göra styrkorna ännu starkare. Men för att prestera högt och jämnt måste även de svaga bitarna förbättras såklart.

Vissa saker jag jäkligt svårt att förklara för Trasan. Och det handlar oftast om små saker han gör utan att vara medveten, och som ingår i hans naturliga rörelsemönster och personlighet. Och det är ju alltid trögare att jobba motströms än medströms.

Någon gång mellan varven har jag funderat över om jag är obegåvad och dålig på att förklara, eller om Trasan är en hund som har extra svårt att ta in information.

Jag har kommit fram till slutsatsen att både jag och Trasan är ganska  normalbegåvade, och att vi dessutom är rätt lika. Vi vill mycket, är drivna i det vi gör, vill förstå omvärlden, är nyfikna och otåliga till vår läggning. Och om två individer är väldigt lika så fördubblas ofta egenskaperna i ett team. D v s de starka bitarna blir ännu starkare och de svaga ännu svagare. Det är i alla fall mina erfarenheter, både i samarbete med människor och djur.

I går hade jag ett långt telefonsamtal med en vän (55 minuter är jäkligt långt för mig som inte är någon “telefonpratartyp!”) och hon sa några kloka ord. “Om jag inte lyckas få min hund att begripa vad jag vill att den ska göra – och märker att den blir frustrerad för att den inte förstår – så låter jag det vara tills jag kommit på ett bättre sätt att förklara på.”

Det kan låta självklart men jag tror inte alltid vi gör så i praktiken – i alla fall inte jag. Det finns gånger jag envist upprepat det jag tyckt varit en solklar förklaring, medan min hund med frustrerad min skrikigt “Nu får du för h-vete förklara vad du vill att jag ska göra!! Exakt VAD är det du inte är nöjd med?!!”

Det är viktigt att själv förstå för att kunna förklara för någon annan. Framförallt är det viktigt att förstå hur ens budskap tolkas av den andre. När Leffe ska ge mig en vägbeskrivning använder han helt andra ord än när han förklarar vägen för någon som har normalt lokalsinne. Han vet att han måste det för att jag inte ska hamna i Karlstad när jag ska till Karlskrona. Inte för att jag är obegåvad, utan för att vägstrukturer/höger&vänster inte ingår i min personlighet.

Och på samma sätt måste jag tänka när jag ska förklara för Trasan att den där högra tassen måste vara kvar i backen när han sitter stilla. Inte för att han är obegåvad. Utan för att fyra tassar i backen inte ingår i hans personlighet. 😉