vitaminkick

Sedan vi tog farväl av underbara Bianchina förra veckan har jag liksom gått lite på sparlåga.

Någon riktig energi och motivation har inte infunnit sig, oavsett om det gällt jobb, hundträning, eller att vara social med vänner.

För hundarnas skull har det i alla fall blivit några små träningspass, och när jag väl är igång så går det ganska bra. Tarzan gör sitt bästa för att höja mitt humör. Ofta räcker det med att han bara är sig själv. <3

Energi ja… Jag är intresserad av energier – hur vi är uppbyggda av dom, hur vi påverkas, och hur vi interagerar tillsammans med energier från omgivningen. Att vi människor – precis som allt annat i universum – består av energi är inget nytt. Vi förbrukar en viss mängd varje dag genom att andas, röra oss, tänka mm och måste därför också tillföra kroppen nytt bränsle i form av näring.

Det faktum att allt levande består av energi blir för mig väldigt påtagligt då jag betraktar en individ där livet nyligen runnit ur kroppen. På något sätt har det alltid varit en slags lättnad att få sitta en stund med den jag nyligen tagit farväl av, för det som finns kvar framför mig känns mest som ett  skal. Ett skal som nyligen innehållt energi, men som nu är helt tomt. Och även om det är ofattbart och ofantligt ledsamt, så ger det mig en slags tröst att tänka att dessa underbara energier som alldeles nyss varit ett liv finns någon annanstans runt omkring mig, och kanske till och med kryper in och blir en liten del av mig själv. Ja, jag vet att det låter flummigt men det är mitt sätt att tro och tänka – utan att för den skull veta. Och kanske jag på så sätt lättare kan bearbeta sorgen på ett begripligt sätt.

I Den psykiska energins historia skriver Joachim Rodenbeck:

“Enligt nuvarande lagar, så som de används i Europa och Skandinavien, är det definierat att en människa är levande så länge det fortfarande kan mätas elektrisk aktivitet i hjärnan – med andra ord, så länge det finns energi i kroppen. Hjärtat kan tillfälligt sluta slå, andetaget kan stanna upp, men när det inte längre finns energi närvarande har livet lämnat kroppen. Enligt våra lagar är människan alltså ett väsen vars liv beror på energi. En upptäckt som vi långsamt integrerar i vår världsbild…”

Och samma sak gäller ju även våra djur, även om vi sällan mäter elektrisk aktivitet i hjärnan på dem.

Energi är som sagt inte bara fysisk. Hur funkar då den psykiska energin? Den typ av energi som i mitt fall är rätt låg just nu, i och med att många sorgsna tankar och känslor tagit en stor del av mitt energiförråd i anspråk.

Nu är förvisso energitillståndet inte begränsat på så sätt att man blir tilldelad en viss dagsranson som man måste hushålla med. Nej, energiflödet är ett öppet forum som hela tiden ger och tar, men när man är väldigt ledsen och verkligen skulle behöva fylla på förrådet är det också som allra svårast att orka leta upp nya källor.

Motsatsen är de dagar man vaknar på morgonen med en sprittande glad känsla i kroppen, studsar ur sängen och bara längtar efter att få ta tag i sin dag. Man är fylld av motivation, redo att ta sig an vilka utmaningar som helst och man delar mer än gärna med sig av sin glädje och energi till omgivningen.

Sådana dagar vore det bra om man kunde låsa in en viss mängd överskott i någon slags låda som man öppnar när man som bäst behöver påfyllning. Men riktigt så lätt går det ju inte. I stället får man försöka hitta små energikällor här och där, och långsamt fylla på lite i taget.

Även om jag just nu inte har samma motivation att träna hund så är det ändå en av mina källor till energi. För tillfället väljer att träna sådant jag vet att vi är bra på, så i Tarzans fall har det till hans stora glädje blivit mycket fartiga övningar, roliga apporteringar annat som han har lätt för. Hans sprudlande energi smittar och hans glada ögon gör mig varm när dom säger “Fy farao, det här är livet matte!!!”

Med fina Micken blir det lite roliga agilityövningar och eftersom vi är så gröna där så känns varje litet framsteg roligt. Ett fint framförbyte. Att jag hinner med att vara på rätt plats vid hindret efter tunneln. Att han är uppmärksam på min svängsignal.

Det finns annat också som långsamt fyller mig med energi. Långa skogspromenader. En god pasta med familjen – och ett glas Valpolicella – uppkrupen i kökssoffan och med levande ljus på bordet. Uppmuntrande samtal och sms från fina vänner som finns där i vått och torrt – vilken oerhörd ynnest att ha sådana vänner! <3 Ett mail med tankar om ett kommande roligt projekt. 

Och så har jag min Ingefärsjuice… Den fick både jag och Leffe smak på efter en mycket trevlig nyårsafton hos vännerna Sharon och Peter, och en juice som kan få en att piggna till rejält efter en lång och fantastiskt rolig nyårsnatt måste ju vara något i hästväg, eller hur?! 😉

Jag gör den antingen med äppeljuice eller apelsinjuice som jag river färsk ingefära i, och lägger i färsk mynta och chili. En riktigt god energiboost och superenkel att göra! Testa får ni se!

Med en Ingefärsjuice och en mjuk Trasa klarar jag mig ganska långt… 🙂

helene tarzan 6_2