12003390_10153161835513589_4405012129895005807_n

Foto: Åsa Jakobsson

Någon frågade om jag kunde ge exempel på hur ett vanligt träningspass med Tarzan kan se ut. Först tänkte jag att det nog inte är speciellt intressant för andra än mig själv. Men så kom jag att tänka på när jag för flera år sedan läste hur Kyra Kyrklund la upp ett av sina dressyrpass, och ett nytt sätt att “tänka ridning” öppnade sig för mig.

90_weg_kyrklund_matador_02

Inga jämförelser i övrigt mellan mig och dressyrdrottningen Kyra, men kanske kan någon få lite inspiration av eller plocka någon liten del av det här blogginlägget som kan vara till nytta i den egna träningen.

Våra träningspass ser ganska olika ut beroende på vad som prioriteras just där och då, och om det är långt eller nära till tävling. Men jag ger exempel på ett pass som vi hade för några veckor sedan, strax innan Trasan fick ont i nacken. Jag väljer det mycket p g a att jag – av olika anledningar  -har just detta pass ganska väl dokumenterat.  Prio ligger på: 1. en kedja på fyra moment med långa transporter mellan 2.placeringen i rutan (4 olika rutor) 3. stadga innan alla typer av skick

599460_10150976514067605_461330538_n_2

Foto: Sofia Sundin

Så här såg detta pass ut:

“Uppvärmning” med diverse grundövningar i stadga och impulskontroll samt några uppgifter där han snabbt ska gå från hög aktivitetsnivå till fokus och stadga. Avslutar ofta denna del med en kort stunds paus för att han inte alltid ska förvänta sig “Jihaa!Nu kör vi!” direkt efter. Han är nämligen snabb hitta mönster i träningen, speciellt sådana han tycker känns viktiga.

Ingång på den “riktiga” planen och därefter fyra moment som denna gång blev: Fjärr-Rutan-Z-Inkallning  (ibland drar jag lott och det gjorde jag den här gången)

Det var tydligt att han förväntade sig något annat än fjärr som första moment – trots mina fjärrutiner – och jag fick ett lite tveksamt nedläggande (note to myself – träna mera oförutsägbart).

Lång transport mot rutan. Här tänkte han mycket på sin belöning som uteblev, förmodligen för att han vet att fjärren ofta ligger sist (note to myself…igen). Men strax innan uppställning mot konen fick jag honom att börja tänka på nästa uppgift och då släppte han också belöningstanken.

Lång transport till Z. Här hade han inte alls lika stor belöningstanke utan kunde växla om fokus ganska snabbt.

Lång transport mot inkallningen. Den bästa transporten hittills. Han ligger aningen före mig då vi går, tittar mot nästa uppgift men har ändå kontakt med mig. Jag brukar testa honom genom att stanna till eller göra helt om mitt under transporten. Det gjorde jag även här, och han var med mig direkt.

Full fart vid inkallningssignalen och ett snyggt ställande (med handtecken). Här utmanade jag honom lite genom att vänta extra länge innan ny inkallningssignal… och det klarade han inte. Han har sina tre sekunder i kroppen och på den fjärde kunde han inte hålla sig. Jag tänkte: “Jag visste det” och frågade mig samtidigt varför jag inte tränar på det oftare om jag nu “vet det”…

Jag bryter sällan i kedjan om det blir fel, men undantaget är tjuvstarter. Där bryter jag alltid och så även nu. Trasan&jag hade  ett litet woman to dog-talk och jag undrade om han hade tänkt fel… eller inte alls. “Inte alls” svarade Trasan med svansen viftande på topp, och då fick han lägga sig en liten stund, ta en tankepaus och begrynne sine hyss.

Därefter fick han en ny chans och denna gång klarade han att stå stilla tills jag tyst räknade till sex. Nästa gång kommer jag prova en ny kedja där inkallningen ligger sist, men innan dess ska jag utmana honom i stadgan vid andra heta lägen.

Det blir mycket helhetsträning med Tarzan. Allt från några moment till ett helt program. En del helt tävlingsmässigt, men ibland lägger jag in en hjälp/påminnelse eller belöning på strategiska punkter. Utvärderar sedan det som funkade bra/mindre bra i kedjan och tränar det separat för att ganska snabbt lägga in det i en kedja igen. Målet är att momenten ska se ungefär likadana ut varje gång. Inte 10 ena dagen och 6 (eller 0!) nästa.

Efter denna lilla kedja tränade vi stadga i lite olika situationer då han ska springa bort från mig. Vid konen mot rutan. Då jag kastar apporten vid hoppet. Vid dirigeringskonen. Här utmanade jag honom verkligen genom att låta honom stå länge. Ibland fick han belöning för stadgan, ibland fick han gå vidare mot målet. Och en gång då jag kastade apporten vid hindret gjorde jag helt istället helt om och en fjärr.

DSC_1371

Efter stadgeträningen blev det skick till fyra olika rutor. Jag hade två uppställda som jag flyttade varje skick. Mellan varje skick fick han göra en annan liten uppgift och sedan gå mot en ny ruta.

Till sist lite stadga och “nedvarvning” i hjärnan för jag brukar försöka avsluta träningen ungefär så.

1234475_10200427180984462_572437868_n

Foto: Ingela Karlsson

Passet tog 50 min och det är ungefär ett normallångt träningspass för vår del. Efter passen brukar jag skriva ner några snabba reminders inför nästa pass, annars glömmer jag lätt att ta tag i små tendenser i träningen.

I några kommande inlägg kan du läsa mera om hur olika hundtränare lägger upp sina pass, och tänker i träningen. Spännande tycker jag!