IMG_3139

Vi fortsätter den lilla bloggserien där några olika hundtränare berättar hur de tänker kring sina träningspass. I dag är det Jenny Wibäck som gästar bloggen.

Jenny är en tjej med många strängar på sin lyra. Hon har fräscha tankar kring såväl hundträning som livet i stort, och  förmedlar dom oftast med glimten i ögat och stor självinsikt. 

Den 13-14 augusti kommer Jenny till Talludden för en helgkurs i tävlingslydnad. Platserna med hund är fullbokade men det finns fortfarande åhörarplatser för den som är intresserad. Maila mig om du vill ta del av Jennys inspirerande “yes-lydnad”.

 

Ett typiskt träningspass

Av: Jenny Wibäck

Tack Helène för äran att få gästblogga. Rubriken hade jag nog aldrig kommit på själv, för jag är så impulsstyrd och går mycket på känsla så har svårt att kategorisera mina pass. Samtidigt väldigt intressant att klura kring hur passen egentligen ser ut och varför. Har kommit fram till att jag sällan har en detaljerad plan, eller alltid följer en viss struktur men däremot har jag några övergripande frågor och ramar som ofta ligger till grund för planeringen. Dessa fungerar dels som någon slags kvalitetssäkring och dels som inspiration om jag har svårt att komma på hur dagens pass ska läggas upp. Och när jag tänker efter så inser jag att ett träningspass är så mycket mer än ett träningspass.

Jag har tillsammans med min man tre hundar och vi delar på dem så att vi båda är förare på respetive hund. Fredrik kör främst vallning och jag lydnad, spår och nose work. En kort presentation av våra hundar:

I-or, snart 12 år gammal working kelpie, pensionerad från spår och lydnad (där han deltagit på två SM) samt en del vallning. Tränas för att må så bra som möjligt i kropp och knopp och älskar när han får vara i fokus och vill gärna visa andra vad han kan. Blir också valpigt glad när han får lära sig nya saker!

Rudolf, drygt 7 år gammal working kelpie. Är uppflyttad till elit lydnad och godkänd vallhund. Tävlas numera sparsamt då vi har svårt att få honom att trivas i tävlingssammanhang med nya hundar. Älskar människor och hundar han känner, så hänger gärna med på spår eller vallning i goda vänners lag. Trivs med rutiner och när vi gör samma sak, på kända platser.

Pingu, drygt 3 år gammal border collie som är lydnadschampion och tävlar högsta klassen i vallning. Älskar att arbeta, fungerar med allt och alla och är väldigt okänslig för nya miljöer så hon hänger med på det mesta. Pingu är som den mest finstämda fiol. Vi får tänka väldigt noggrant kring vad vi ökar på eller håller igen med, för det kan få stor inverkan i nästa utförande.

Motion först och träning sedan

En grundregel som jag nog alltid har haft är att träningen aldrig ska ersätta dagens motion. Har jag väldigt knappt med tid så går alltså motionen före. Det är ingen märkvärdig dos –40-80 min promenad per dag med varierade underlag och så förstås lite smårastningar därutöver och ibland lite mer intensiv konditionsträning. Vi har haft oerhört lite skador på alla våra hundar med tanke på hur mycket vi ändå tränar och jag funderar alltmer på om den där dagliga och bra foder fyller större förebyggande funktion än man inser. Sen har vi såklart haft en stor portion tur – det finns många hälsoaspekter som vi inte kan påverka!

 

Vi ska lära oss något nytt varje dag

Denna regel lyckas jag tyvärr i praktiken bara upprätthålla med Pingu just nu, men jag strävar efter att alla tre i alla fall får lära något nytt varje vecka, för det ger så mycket att testa, utvecklas och lyckas tillsammans. ”Något nytt” kan i detta sammanhanget vara en väldigt liten förändring i en övning, men ändå så pass stor så att jag känner att vi går framåt. Det kan handla om en meters förlängning i ett avståndsmoment, eller att klara ett visst moment till en störning som känns på gränsen till för svår eller en ny spårutmaning. Denna fråga kan också göra träningen väldigt enkel; om jag känner att jag inte hinner träna så håller jag ändå fast vid detta mål och då kan det handla om ett minipass i köket för att få lite snabbare uppsitt eller flashigare läggande. Jag kör gärna ”tematräning” (kampanjer) olika veckor för att kunna nyttja några få minuter som är över, utan att behöva lägga alltför mycket tid på att klura kring vad och hur. Till exempel kan jag en vecka fokusera gripanden på apporten för att nästa vecka fila på stegförflyttningar bakåt. Den här typen av träning tycker jag ofta ger tydliga resultat, vilket är viktigt för motivationen!

 

Testa eller träna?

Om jag ska göra ett visst moment eller en kedja så försöker jag att, i någon form, motivera anledningen för mig själv. Jag tror inte att vi blir bättre på ett visst moment bara av att öka antalet repetitioner – tvärtom kan slentrianmässig träning lätt bli slaskträning som istället påverkar utvecklingskurvan negativt. Huvudanledningar kan vara att testa för att få information ”Kan vi rutan när den står där borta i skuggan, bland löven?” eller träna ”Jag ska träna rutan med syfte att belöna stadgan innan inkallningen”. Jag tror att det är viktigt att skilja på dessa två och att ha koll på att man tränar mer än man testar. Samtidigt tycker jag inte man ska vara rädd för att testa saker, för det ger mängder med bra input till nästa träning. Den informationen vill jag ha på träning, inte på tävling, så jag är nog generellt rätt så orädd för svåra övningar.

 

Våga göra fel för att våga göra rätt!

Jag har nog generellt rätt så stor andel fel i mina träningspass, både hos mig och hundarna – men är inte rädd för det, utan försöker ”gilla” felen eftersom de innehåller så mycket information och vill ha hundar som är orädda för att göra fel och prova igen. Allt är bara en lek och det värsta som kan hända är att man missar snabbaste vägen till belöning!

 

Vad kan jag träna just idag som jag inte har chans till annars?

För att undvika slentrian i träningen försöker jag fånga de naturliga variationer som tillfället bjuder. Det kan handla om ett visst underlag, väder, kommenderingshjälp, störningar eller aktivitetsnivå hos hunden (eller mig). Det kan också handla om små saker som att låna någons konor eller apportbock om det finns chans till det. Mitt eget material kan jag ju använda imorgon!

Denna fråga hjälper mig också att få till dagens pass även om jag känner mig stressad eller inte riktigt är i den form jag önskar. Då får jag ju chans att träna på att prestera trots ett taskigt utgångsläge och mina hundar får se olika variationer av sin apa. Dock finns det såklart en gräns här, så att stress eller humör inte går ut över hundarna, men jag tror jag har mycket vunnet på att de inte bara träffar den bästa versionen av sin matte, för det är inte alltid hon som tävlar med dem.

Likaså kan jag passa på att träna något när min hund är varm eller trött (men självklart inte för varm eller trött) just för att säkra att vi kan prestera även när hon inte är i toppform. En fjärrdirigering efter långpromenaden kan till exempel ge information och uthållighet som hjälper oss att få till momentet i slutet av programmet under en varm tävlingsdag.

 

Är det tävlingslikt?

Har jag lagt upp träningen så att jag tränar på det jag tävlar i? Jag tror inte det är viktigt att alltid träna tävlingslikt, men jag tror det är väldigt viktigt att hålla koll på när vi tränar på ett sätt som gynnar vårt utförande i tävlingssituationen och när vi omedvetet fokuserar att lyckas på träning, så att tävlingens specifika omständigheter glöms bort.

 

Vad vill jag ha med mig till nästa pass?

Om det har hänt något i passet som jag tror påverkar träningsutvecklingen negativt så vill jag gärna ”fixa till det” innan vi slutar. Tex återfå förväntan i stadga om jag haft tendens till tjuvstart eller belöna upp känslan i ett delmoment om jag tycker det såg lite oengagerat ut. Man kan nog säga att det som händer i passets första halva styr vad som händer i den sista. Jag har lärt mig att inte försöka pressa in så mycket i varje pass av den anledningen, för det dyker alltid upp tendenser som är viktiga att ta sig tid till.

Nära tävling är detta förstås extra viktigt. Där försöker jag undvika att träna sådant som jag inte har tid / praktiska förutsättningar att hinna fixa till innan tävling om det skulle uppstå oönskade tendenser.

 

Läs och lös!

Det absolut viktigaste tror jag är att noggrant försöka läsa sin hund under träningen och agera utifrån det som faktiskt sker, snarare än det man hade tänkt. De allra bästa passen är de som får mig och min hund att längta efter nästa träningspass. Jag ser hundträning som en ren lyx och kan därför ibland ha svårt att unna mig den tid jag egentligen skulle vilja lägga på det.

recept