Foto: Ingela Karlsson

För ett tag sedan skrev Maria Brandel ett inlägg på No Limit Obedience VIP-blogg om vikten av att lära hunden frivillig utgångsposition. www.nolimitobedience.se

Här följer ett kort utdrag ur inlägget: “Fördelen med att göra det frivilligt utan kommando är att det är enkelt att se hur stort värde det har för hunden. Gillar den att göra det kommer den snabbt att söka sig in. Sträck på dig och försök vara tävlingsmässig sedan skiftar du snabbt om till den glada busiga belönaren när hunden är på plats. Det bästa är att träna detta så mycket att hunden gör det utan att tänka efter.”

Jag tänker att det finns en stor fördel i att få hunden att snabbt söka sidan då man ställer upp och blir tävlingsmässig, och med Smiley kommer jag träna det mycket. Han har en liten tendens till eye då han kommer mot mig och jag får tänka mig för när och hur jag belönar i de situationerna. Därför kommer jag också lägga stor vikt vid att träna ingångar till sidan, och ganska snabbt lägga in dom i korta inkallningssituationer. I början är jag inte så petig med att han hamnar exakt rätt utan vill först och främst få in vilja och flyt plus att han ska känna att det är plättlätt.

T e x ska han efter en kastad godbit direkt söka sig in till min sida utan att jag säger något. Än så länge har vi mest tränat det med pallen som hjälp, men några gånger har jag provat utan pall och det funkar ganska bra, trots hans lååååånga ben. 🙂 I och med att avståndet är kort blir farten inte så hög och det verkar inte vara speciellt svårt för honom att slänga in rumpan i fotposition. Och om han har målbilden “snabbt in till sidan” då han springer så tror jag risken för eye kommer minska. Åtminstone tycker jag mig sett prov på det hittills.

Nedan finns en liten film på hur vi jobbar. Än så länge får han komma in rakt framifrån men efterhand kommer jag träna på att låta honom komma in från olika håll och i olika situationer. 

Det är så himla roligt att lära känna en ny liten hundindivid. Från att inte alls gillat att vara i knät och kela (eller vara stilla och gosa överhuvudtaget) har han blivit ganska kelig och kommer ofta upp i knät självmant för att pussas och mysa. Man får dock passa sig för de där pussarna övergår lätt i små kärleksbett.

Jag tycker han har fått en fin samarbetstanke då vi tränar. Han vill gärna förstå vad jag menar och kommunicerar smart trots sin ringa ålder. Vissa saker lär han sig vrålsnabbt, och där får jag lägga band på mig för att inte gå för fort fram. Andra saker har han lite svårare att förstå, och även där får jag se till att inte forcera utan ge honom tid och på ett lekfullt sätt hjälpa honom förstå. Han är ingen hund som ska tänka och tro för mycket själv, och jag använder gärna hjälper i träningen med honom, precis som jag gjort med Tarzan. 

Han är fortfarande långbent och gänglig, även om jag tycker mig ana att benen inte växer riktigt lika mycket nu som de gjort tidigare. Öronen är fortfarande outgrundliga och svansen jättelång. Både familjen och vänner tycker han ser rolig ut. Själv tycker jag han är världens finaste. <3 🙂