Foto: Ingela Karlsson

En rolig helg börjar närma sig sitt slut.

Fredagen började med vallning i Fyllingarum för Karin Söderberg – Smileys första vallkurs.

Det första Karin sa när hon fick se honom var ”Men vad har han för öron??!”. 🙂  Smilets öron lever liksom sitt eget liv och mellan varven hänger dom rakt ner… som Plutos ungefär. Han ser ganska rolig ut, men jag tycker såklart han är jättesöt ändå. <3

Som tur är sitter vallegenskaperna inte i öronen, och killen visade prov på många fina bitar trots sin ringa erfarenhet bland fåren. Han är cool i huvudet och har en naturlig trygghet och självsäkerhet. Det blev fyra korta pass – två på förmiddagen och två på eftermiddagen – och väl hemma snarkade han och sov som en stock – väldigt nöjd med sig själv. 

Vi ska fortsätta gå för Karin under hösten. Jag gillar hennes vidsynta sätt att jobba med både hundar och förare.

Foto: Ingela Karlsson

Trött, tröttare, tröttast.. Men väldigt nöjd! 🙂

Väl hemma slängde jag mig i duschen och for vidare mot träffen med Chokladpuddingarna nere i Rimforsa. Det blev en grymt kul kväll! Vi lagade massa god mat, pratade om allt mellan himmel och jord och njöt av värdinnans (och hennes mans) fantastiska ställe vid vattnet. 

Rosenudde

Helena och Eva. Wivecka i bakgrunden.

Värdinnan Mony och Helena

Mony, Kristina och Ammie

Alla Cokladpuddingar. Eva, Wiveca, Kristina, Ammie, Helena, Mony och jag.

 

Jag ramlade i säng hemma vid halv två på natten. Dessvärre har Smilet ingen som helst förståelse för att mattar behöver få sova ut lite efter en trevlig fest, så kl 05.45 talade han högljutt om att det var dags att vakna till en ny dag…zzzzz.

Vid sådana tillfällen är han väldigt mycket min hund påtalade Leffe, och det är inte tal om delad vårdnad. Däremot fick jag tillfälle att vila en timme framåt halv åtta då Leffe vaknat och kunde vara barnvakt.

Vid tolv dök Sharon och Koe upp och efter lite lunch satte vi igång att träna på planen här hemma. Det är alltid givande att träna med Sharon. Hon har många bra tankar och idéer kring träningen (och annat också för den delen) och jag tycker hon och Koe tillhör ett av Sveriges absolut bästa lydnadsekipage.

Sharon och Koe under SM 2016. Ett ekipage med mycket karisma! Foto: Maria Sandström

Både Koe,Trazan och Smiley (den senare har börjat tappa mjölktänder och lyfte på benet för första gången i helgen) fick några pass var och Sharon och jag bollade tankar hit och dit om allt från tunga rumpor, vittringsanalyser, lekbelöningar, apporteringsingångar.

Men även annat matnyttigt dök upp. Vad lär sig hunden om vi använder belöningarna som ett ”hjälpmedel”? Hur jobbar vi med hundar som har svårt att generalisera? Lär sig hunden av att göra fel? Hur ska jag som hundtränare tänka då det gäller balansen mellan stadga och explosivitet? Och annat smått&gott… 

I dag efter frukost fortsatte vi träningen och då dök även Marika, Maria och Daniel upp. Gruppmoment och avstämning av gårdagens justeringar stod på schemat, innan Sharon drog vidare mot Sigtuna och vi andra for mot Albacken för en sen söndagslunch.

Om man kan uppleva en blandning av trötthet och energi så är det precis det jag känner just. Positivt laddad efter en härlig helg med goa vänner, god mat och kul träning – och samtidigt behagligt trött i kropp och knopp.