Den som gapar efter mycket… 🙂

Bloggen är verkligen inte superaktiv just nu.

Ofta dyker det upp tankar under dagarna, typ ”Det måste jag skriva om på bloggen” men i stället blir det några få rader på High5:s facebooksida. Eller så blir det inget alls.

Dagarna rullar på i rasande fart. Förra helgen var jag ledig (första lediga sedan min semester i somras) och hade besök av Fatima och Wimze. Alltid lika trevligt att träffa dem, träna tillsammans och prata om allt möjligt – inte bara hund (fast det blir såklart mest hundsnack!)

Smiley utvecklas fint i träningen. Jag är så himla glad att han verkar hålla för alla fart, start, stopp och svängar som lydnaden bjuder på och är noga med att hålla hans kropp i så bra form som möjligt för att slippa bakslag. Vår samarbetspartner Marie Söderström/Dynamic Rehab gör regelbundna fyskontroller på honom för att upptäcka eventuell stelhet eller ömhet i tid. Men han känns fin och jämn i sin muskelatur och rör sig ganska liksidigt.

För ett par veckor sedan beslöt jag mig för att – efter två års envis träning med bakbensfjärr (och påtryckningar från vänner som tyckte jag borde bytt för länge sedan!)  – byta till frambensfjärr. Jag fick aldrig riktigt till bakbensfjärren som jag ville på tävlingsmässigt avstånd och Smiley hade svårt för en viss skifteskombination. Så nu är det stilla framben som gäller.

Vi har inte kommit så långt ännu för Smilet laddade rejält i början. Han verkade tycka det där med frambensfjärr var fränt och tryckte på lite för häftigt. Så häftigt att jag började få lite ljud – säkert beroende på hög belöningsfrekvens och hög aktivitetsnivå. Han är verkligen ingen hund som ljudar annars så jag fick tänka om, ta det lite lugnt och belöna stadga och lugn ett tag. Nu känns det bättre även om vi bara är i början ännu.

För tillfället tränar vi på att han ska kunna göra skiftena på ca 1 meter (med hjälp av planka) bara på min röst och utan hjälp av handen för jag vill bara ha röstkommandon på fjärren. Jag försöker få till höga uppsitt och bra tryck i skiftena. Ännu är det en bit kvar till förståelse för stilla framtassar men jag tycker hans rörelser oftast blir fina och distinkta även om han ibland har lite bråttom och faller tillbaka i det gamla. Jag stöttar honom mycket med rösten och försöker se till att han har en go känsla även när det blir lite fel ibland. 

 

Med Swishen tränar jag vidare på lite av varje men tänker fortfarande väldigt lite ”ren momentträning”. Hans följsamhet har utvecklats fint och han börjar så smått förstå vitsen med att hålla fokus och position. Han har en fin attityd och en naturlig lätthet i sin gående som jag ska försöka vara rädd om.

Swishen. Han är så liten vid sidan jämfört med Smiley! 🙂

Jag håller på att planera in vårens kurser. Under hösten har jag sammanlagt nitton olika tävlingslydnadskurser med diverse teman och samtliga har blivit fullbokade vilket såklart är superroligt! Jag ska göra mitt allra bästa för att fortsätta bjuda på roliga, utvecklande och inspirerande kurser här på High5! Stort tack till alla härliga kursdeltagare och privatelever som besöker oss här på Talludden!