1491741_10152051042846681_1165536203640375500_n-3

Var har hunden sin tanke när det är dags att börja träningen?

Tänker den på doften av den snygga tiken som varit på planen strax innan? Tänker den på konerna som står utställda? På träningskompisen som kommenderar? Är den full av energi men har dålig motivation för just lydnadsträning? Eller blir den lite låg i energi och ”stänger av” kontakten med dig då den förstår att det vankas lydnadsträning…?

Eller har du lyckats att få din hund att tänka T R Ä N I N G – F Ö R V Ä N T AN – U P P G I F T – redan innan ni går ut på träningsplanen? I så fall har du förmodligen skapat riktigt bra förutsättningar för ett lyckat pass.

Hur skapar man då rätt förväntan på träning?

En grundförutsättning är givetvis att hunden tycker det känns lustfyllt att träna. Lagom svåra uppgifter. Bra belöningar. Trygg relation – både i vardag och i träning – tillsammans med sin människa.

Att vara rädd för att göra fel ger inte någon trygg känsla. Inte heller att bli tillrättavisad för något man inte förstår. Däremot inbillar jag mig att en människa som vet vad hon/han vill – och visar det på ett så tydligt men neutralt sätt som möjligt – skapar en trygghet hons hunden. För jag tror varken “köttbullsmetoden” eller “korrigeringsmetoden”  skapar en så värst trygg träningsrelation (om ni förstår vad jag menar när jag försöker förklara ytterligheterna. 🙂

Vet hunden egentligen vad vi menar?

Att gå ut på planen och säga ”fot” till en hund som inte vet vad ”fot” egentligen betyder – eller som har helt andra saker än ”fot” i huvudet – känns ganska meningslöst. Då kommer träningen förmodligen mest bestå av tjat och frustration, och det skapar ingen bra känsla varken för två-eller fyrbenta.

Hitta träningsknappen!

Första steget kan vara att hitta en ”träningsknapp” på hunden. En slags rutin som man upprepar varje gång det är dags för träning så att hunden s a s är mentalt förberedd på att börja jobba direkt.

T e x kan den få bjuda på lite olika beteenden och belönas för initiativ och engagemang. Jag brukar ställa mig på ett visst sätt (dock ej tävlingsmässigt!) när det är dags för min hund att börja bjuda in mig till träning. För det är så jag vill ha det. Hunden ska ha känslan av att bjuda in mig – inte tvärtom.

I början belönar jag i princip allt hunden bjuder på, men försöker tänka på vilken hundtyp jag har framför mig. Har jag en väldigt aktiv individ som gärna bjuder in, och dessutom gör det mycket och fort, så är jag noga med att belöna även stadgebeteenden – och vice versa.

En metod passar inte alla

Men det passar inte alla hundar att få bjuda beteenden. Vissa individer får man hitta andra träningsknappar på. Kanske den hunden ska få jobba mycket med lätta fokusövningar, eller impulskontroll. Andra kan få uppgifter där den måste växla snabbt mellan stadga och aktivitet.

I början brukar den här träningsritualen ta lite tid, men när hunden blivit van kommer den tänka träning allt snabbare och då kan man fortsätta träningspasset med dom uppgifter man planerat för dagen. Och hunden är förhoppningsvis motiverad från början utan att man behöver tjata om uppmärksamhet, bryta för att hunden är ofokuserad eller vänta ut den tills den självmant tar upp näsan från backen eller slutar stirra på träningskompisens hund.

Energi kontra motivation

Energi och motivation är två helt skilda saker som lätt förväxlas. Det finns hundar med mycket energi, men de är inte särskilt motiverade för uppgifterna i lydnadsträningen.

Då det gäller hundar som i sig själva har en extremt hög energi/aktivitetsnivå gäller det att kanalisera den rätt. Den här typen av hund har ofta lätt för görande men kanske lite svårare för tänkande. Att springa, hoppa och göra saker fort är väldigt självbelönande, medan att vänta/lyssna/tänka är svårt och skapar lätt konflikt i huvudet. Här gäller det att få hunden högt motiverad att vänta, vara stilla, fokusera och lyssna. Och som belöning kanske den kan få ”göra”.

Var lyhörd!

Oavsett vilken hundindivid man har gäller det att hitta träningsknappen. Och därefter ratta in den på rätt frekvens. Vara lyhörd för missljud. Och beredd att ställa om.

Foto: Malin Karlsson

Modeller: Tina Gavling och hennes härliga bracco Jolene