En röd racerbil och en svart-vit… <3

Inspirerad av talanglägret på Tånga Hed i helgen då Maria lät deltagarna börja sitt pass med att gå en lite klurig bana, bestämde jag mig för att sätta upp en liknande för mig och Tarzan i går. (Rapport från talanglägret kommer inom kort på SBK:s lydnadsblogg och du kan också läsa Marias tankar från helgen på hennes blogg: Maria Brandel

Tarzan har med åren fått mycket bättre impulskontroll och blivit duktigare på att sortera intryck (med det inte sagt att han är jättebra på det…;). Problemet är snarare då det blir fel i träningen för då har han lätt att varva upp, får svårt att vänta på information och tänka en tanke i taget – i synnerhet om han är en bit bort från mig. 

De svårigheter jag medvetet lagt till på banan (runda-kon nära rutan, många sågspånsmarkeringar på planen som lyste, en extra stor och tydlig mittapport mm) visade sig inte vara så svåra för Trasan denna gång. Däremot kom de vanliga bristerna fram lite extra tydligt, vi fick konstiga småmissar och hade svårt att hitta en bra “kommunikation” för han var väldigt het. Jag fick jobba ganska mycket med med själv för att inte börja överarbeta vilket är lätt att göra när jag känner att jag inte riktigt når fram. Jag försökte hela tiden agera som jag hade gjort om det varit en riktig tävling, så på så sätt blev det ett bra träningspass för mig genom att jag tvingade mig hitta “tävlingsmässiga lösningar”. 

Efter programmet tog vi en kort paus och så gjorde jag om vissa kedjor med lite justeringar. Det gick bättre andra gången (oftast gör det ju det) och jag vet inte riktigt om det berodde på mina ändringar eller på att det just var gång två. Förmodligen en kombination.

På de tävlingar vi gjort under året har jag ändrat lite på våra förberedelser. På morgonen innan vi åkt iväg har jag kört igenom hela – eller nästan hela – programmet med Trasan. En morgon då det var tidig samling stod jag på planen här hemma kl 04.50… man är förmodligen inte riktigt klok!

På tävlingsplatsen har jag värmt 15-20 minuter direkt efter anmälan och sedan har jag satt undan honom och tagit ut honom strax innan vår start. Det har funkat bra och han har känts väldigt fin inne på tävlingsplanen, så jag fortsätter nog med den strategin tillsvidare om det finns möjlighet till det. Men även här tror jag det är bra att kunna vara flexibel. Ibland har man inte  möjlighet att värma såsom man vill, och då kan det vara bra att ha tränat på att kunna prestera även under sådana förhållanden.

Självklart vill man försöka skapa så optimala förutsättningar som möjligt, men för mig är det en trygghet att ha tränat under icke-optimala förhållanden också – kanske mer för min egen skull än för hundens. 

Foto: Ingela Karlsson