En mästare på att prestera toppresultat i alla tänkbara situationer – Jenny Damm

Det är en fråga som ofta dyker upp när vi pratar mental träning och just detta med nervositet och prestationsångest är nog det de allra flesta förknippar starkast med mental träning.

Kan man använda pressen man känner till att faktiskt höja sig ett snäpp, i stället för tvärtom?

Det kan man absolut. Det gäller ”bara” att kunna hantera den på ett vettigt sätt. Det finns många idrottsutövare som faktiskt blir som bäst då de tävlar under stor press och då mycket står på spel.

Som jag ser det finns det två alternativ. Antingen går man “all in” i känslan och lär sig använda den på ett positivt sätt. Eller också lär man sig stänga av den och undviker att känna den.

Båda alternativen är svåra och kräver mycket träning. Och min egen erfarenhet är att man faktiskt bör träna på båda för man kommer förmodligen behöva byta strategi beroende på vilken tävling det gäller. Vilken kategori tillhör du? Har du kanske en helt annan variant där just du är som bäst?

Exakt hur man gör finns inget färdigt facit på (tyvärr) för som i de flesta andra situationer krävs det att man hittar sina egna redskap och sin egen väg. Det tar tid och kräver mycket träning. Men det här är ju kul och utvecklande att träna på, så varför ha så bråttom…? 😉

Själv brukar jag i de flesta fall använda alternativ B, d v s försöka eliminera pressen eftersom jag känner att jag har lättast för det och oftast blir som bäst då jag stänger ute min egen och omgivniningens ”krav” på att prestera högt. Och genom att ha rutiner och sätta tydliga uppgiftsmål i stället för resultatmål, blir ofta resultatet bättre ”på köpet”. Win win liksom. 

Det handlar ofta om rent fysiska saker inne på planen som att klappa mig på benet, röra mig på ett visst sätt efter ett moment för att jag vet att det kommer gynna nästa moment, säga något speciellt till Tarzan (woman-to-dog-talk) inför en viss uppgift eller ställa upp inför ett moment på ett visst sätt. Man kan kalla det momentrutiner men ändå inte riktigt eftersom jag kan göra det även efter ett moment, och lika mycket för min egen skull som för hans. Dom här grejerna är så inarbetade vid det här laget, och jag använder dom alltid på träning, så jag behöver aldrig tänka på dom när vi väl är inne på planen. Istället kan jag använda all min energi åt att fokusera på det jag behöver.

Om man är väldigt nervös kan det vara klokt att ha rutiner även innan tävling för att inte hamna i prestationsfällan. Det kan handla om att omge sig med ”rätt” personer och undvika vissa andra som man inte vill ha där just då. Det kan också hjälpa att göra eller prata om helt andra saker än hundträning och tävling för att hjärnan ska fatta att det finns andra betydelsefulla och roliga saker i livet. Musik, fysisk aktivitet och meditation/avslappning är också bra redskap att ta till.

Även om jag är som bäst då jag stänger ute pressen kan jag i vissa fall faktiskt bli snäppet bättre genom att sätta extra press på mig själv. Det som är superviktigt då är att det är jag själv som sätter den pressen och ingen annan. Det kan ju vara lite svårt då man t e x tävlar i lag, men då gäller det att lagkompisarna verkligen vet hur dom ska bemöta en för att plocka fram det allra bästa ur en. Det gäller inte minst innan tävlingstarten. Det är lätt att utgå från att andra funkar som man själv gör, men den sannolikheten är ju faktiskt ganska liten. Vi är ju alla individer med olika bakgrund, erfarenheter och temperament och behöver olika typer av laddning inför en tävling. Vad behöver dina träningskompisar/lagkamrater för att bli som bäst? Och har du talat om för dom vad du själv behöver?

När jag sätter press på mig själv utgår jag aldrig från någon annan utan enbart mig själv. Då tänker jag att jag ska göra saker ännu bättre än jag någonsin gjort tidigare, vara ännu tydligare, ha mer pondus, fokusera bättre, reagera snabbare och utmana mig själv på olika sätt. Man kan säga att jag höjer kraven på mitt eget agerande. Nu j:r liksom..! 😉

Eftersom jag redan har ganska höga krav på mig själv så är det inte alltid den här strategin gynnar mig, men det har funnits tillfällen då den faktiskt gjort det. Så därför tränar jag på den mellan varven men oftast håller jag mig till den ”lättsammare” känslan för den gör mig mer avspänd och lagom taggad. Och framförallt passar den Tarzan väldigt bra. 🙂

Fundera över dina egna tävlingsmål och förmåga att hantera dig inför, på och efter tävling. För då man kommit så långt att man är inne på tävlingsplanen handlar det inte så mycket om hundträning längre (den biten är förhoppningsvis gjord innan) utan mer om hur du bäst kan förvalta det ni tränat på.