Foto: Josefin Zaar

Det har kommit önskemål om ett “Hur får jag träningsboken att bli fullskriven-inlägg”. 🙂

Jag känner mig inte direkt som någon expert på området. Många – och dyra – träningsböcker ligger halvskrivna i en låda. De har påbörjats mycket ambitiöst, men avslutats abrupt. Jag har liksom inte orkat hålla ut. 

I början av förra året, då jag hade förhoppningar om att kvala in till Lydnads-SM 2016 började jag fundera. Mina tankar gick ungefär så här: Nu ska jag påbörja en träningsplanering, med SM 2016 som mål. Även om vi inte kommer med, så har jag ändå gjort en bra plan och analys över hur jag ska jobba för att förbättra våra svagheter och göra våra styrkor ännu starkare, och det kommer jag alltid ha nytta av.

Jag la upp min träningsbok väldigt enkelt utifrån vad vi behövede lägga fokus på. 1. Bestäm vad som ska tränas på med tanke på utfallet från föregående pass. 2. Skriv kortfattat (stödord) hur det gick och vad jag ska tänka på till nästkommande pass.

 

 

3. Ha 3-veckorskampanjer. Typ “Om tre veckor ska jag kunna gå ut och göra ett runda-moment helt tävlingsmässigt och lyckas på första försöket”.

Och faktum är att den träningsbok jag påbörjade våren 2016 har jag skrivit ner och utvärderat i princip varje träningspass. Det är f-n i mig värt en applåd…from myself, to myself. 🙂

Felet man ofta gör är att vara överambitiös i början. Plats, väder, vind, underlag, träningskompisar, känslor, sinnesstämningar hit och dit skrivs ner. Men nää… funkar inte för mig. Det måste gå snabbt, men ändå ge mig information och påminnelser kring hur nästa pass ska se ut. 

Likaväl som man inte ska gå för fort fram i träningen, likaväl får man inte fastna…

Jag har kommit på mig med att träna i princip samma sak – på samma sätt – som jag gjorde för tre månader sedan. Helt enkelt för att jag inte haft någon stregringsplan. Och för att jag har en tendens att hamna i min comfortzone och bli kvar där. Inte bra om man vill framåt! Och det vill jag ju!

Därför är tävlingsmål bra att utgå från. Det ger mig rätt perspektiv i min träning. 

Inför SM 2016 tänkte jag: Mitt ena stora mål är att gå in utan att nolla något. Mitt andra stora mål är att hitta samma “vi-känsla” inne på SM-planen med Tarzan som vi brukar ha i alla andra sammanhang.  Det sistnämnda lyckades jag definitivt med. Det förstnämnda klarade jag….nästan. Sista momentet (vittring) i finalen nollade vi. Men vi gjorde en fin kvalrunda. Och vårt samarbete i finalen var snäppet bättre än i kvalet, även om det blev ett missförstånd på inkallningen och en omdirigering i rutan. Och en förarglig nolla på vittringen.

Att tävla utan att nolla har inte alltid varit självklart för oss (och är det såklart fortfarande inte). I början var Tarzan lite av en 10 eller 0-hund, och det handlade mycket om tur eller otur. Och är det något jag aldrig vågar förlita mig på så är det tur! På senare år har vi lyckats säkra upp våra moment. Nollorna är betydligt mer sällsynta och vi presterar oftast nästan lika bra på tävling som på träning. 

Det beror säkert på att vi efter ett antal år tillsammans blivit ganska synkade. Men jag tror också det till stor del beror på att jag numera har ganska god koll på var vi ligger i vår träning – eftersom jag har en plan. Tio minuters planering och fem minuters utvärdering (alltså sammanlagt en kvart) gör att vi kan effektivisera våra träningspass och jag har koll på ungefär var vi ligger i fas. 

När hunden blir lite äldre känner jag rent spontant att jag inte vill “nöta” för mycket. Jag vill inte göra onödiga runda-konen-övningar. Heller inte onödiga snabba stopp eller kvicka vändningar. Det jag gör ska ha ett klart syfte, inte massa slaskträning. Och då vill det till att jag har koll på 1. när? 2. varför? och 3. hur? jag gör det.

Jag har ingen aning om i fall någon av er som önskat “Träningsplanerings-inlägg” blivit ett dugg klokare av det jag skrivit. Som i alla andra fall gäller det att hitta “sitt” sätt. Någon kanske tänker att spontaniteten går förlorad om man planerar för mycket. Själv upplever jag inte det alls. 

Även om jag planerar blir jag aldrig statisk, utan är flexibel, försöker se vad som händer här&nu och anpassar mig efter det. 

I min träningsbok har jag också några affrmationer som jag läser varje dag. 

Det hjälper mig hålla fokus på rätt saker. Och förstå var det egentliga värdet ligger i all den träning – och tävlande – jag gör tillsammans med min teamkompis Tarzan.

På mental-föreläsningen jag hade i helgen för 2017 års talangtrupp tog jag bl a upp vikten av att kunna analysera träningen objektivt. Beror problemen på 1. bristande teknik 2. bristande motivation eller fokus 3. brist på jämnhet och säkerhet (resultatet ser olika ut från dag till dag) eller beror det på “pilotfel”, dvs är det hos mig som förare som bristen ligger? 

By the way, för er som vill veta mer om vad vi gjorde på årets första talangläger – håll koll på SBK:s lydnadsblogg http://www.brukshundklubben.se/tavling-utstallning/lydnadsprov/talangtruppen/lydnadsbloggen/ Där kommer inom kort ett litet referat, skrivet av en av våra lydnadstalanger. 🙂

Att kunna träna praktiskt är en sak. Att kunna analysera och omsätta tankar till handling är en annan. Vad behöver just du träna på?