IMG_1372

Långt mellan blogginläggen, men här kommer i alla fall en liten uppdatering om vad vi pysslat med senaste tiden.

Sommaren har  – för mig som är en sol&värmedyrkare av guds nåde – varit helt underbar. Ingen av mina hundar är särskilt påverkade av värmen och så länge det finns skugga och vatten i närheten funkar det bra att träna, även om jag undviker den värsta hettan mitt på dagen. Jag köpte några superbra kyldynor på Morrhåret http://www.morrharethundsport.se/  som kyler (lagom mycket) utan att man behöver blöta dom. Dom har funkat toppen -både i gräset vid träningspauser, i bilen och även under lakanet i våra sängar när det varit alltför varmt för oss tvåbenta i sovrummet.

Jag har varit iväg och hållt lite kurser både i tävlingslydnad och mental träning. B l a blev det ett besök hos Mads och Tine på vackra Bornholm. De hade samlat i hop ett trevligt gäng danska lydnadsekiapge och vi hade en väldigt trevlig helg tillsammans medan solen lyste och havet glittrade.

Tarzan skadade sin rygg för ett par veckor sedan och har gått på medicin ett tag. Han fick en inflammation mellan de två sista ryggkotorna och hade riktigt ont under  ett par dagar. Röntgen visade dock inga som helst förändringar varken i rygg, höfter eller knän utan skadan har förmodligen uppkommit då han hoppat upp i luften och vridit till och sedan har han gått med den ett tag utan att “känna efter” så mycket. Till sist blev det inflammation och det svullnande upp mellan kotorna, vilket i sin tur gjorde att det tryckte på nerverna. Det var i alla fall så veterinären förklarade det hela för mig. Nu är han mycket bättre och vi har satt i gång träningen så smått igen, och Trasan är lycklig som ett barn på julafton när han förstår att han ska få träna igen.

Mick och jag började på en grundkurs i agility för Barbro Ekenberg i våras, och till hösten ska vi fortsätta. Jag är verkligen ingen stjärna på agility men tycker det är vansinnigt kul. Varje framsteg blir så stort. “Yes! jag hann med ett framförbyte innan tunneln!” eller “Hurra! Han klarade fyra pinnar slalom utan bågar!” Mick tycker också det är roligt. Han är inte Sveriges rappaste border collie men har hyfsat bra hindersug och gillar tunnlarna skarpt. Och jag får träna mig på kroppskontroll, att reagera snabbt och hinna läsa både hund och bana. Skaplig utmaning för en lydnadsnörd. 😉

Och så har vi Tiger. Den lilla terriern som hittills har fått nöja sig med att hänga med de stora killarna på alla upptåg och ytterst sporadiskt få träna lite fotgående och fjärr, ska nu få börja träna lite mer regelbundet. Tigge är inte riktigt som andra terriers, utan är lite mer som Ferdinand. Han har varit svår att belöna med lek och har inte haft någon självklar samarbetstanke då det har kommit till träning.

Men nu har jag hittat några lekbelöningar som han triggat igång på, och vips! ser situationen annorlunda ut. Han väljer nu (oftast) att samarbeta med mig framför att nosa på marken eller springa bort till de andra killarna, och det är ju först då man kan börja den egentliga träningen. Även då vi pausar på planen och han sitter och väntar har han kvar träningstanken – och det gillar jag!

Det är ganska stor skillnad på att träna en hund på 58 cm (Mick) och 55 cm (Tarzan) gentemot en hund på 28 cm (Tiger). Min första jack russell – Jackson – var ännu mindre, bara 25 cm och var dessutom den första hund jag började träna med. Trots att jag var novis då det gällde hundträning insåg jag snabbt att det inte gick att träna och tänka likadant med Jacke som andra gjorde med sina större hundar. Som tur var så hade lilla Jacke väldigt mycket motor och arbetsvilja, vilket gjorde att han “orkade”  jobba på och hitta både rutor och apporter trots att han sällan såg dom från början. Det gav mig många tillfällen att belöna, och han insåg snabbt värdet i att jobba i en viss riktning även om han inte såg målet direkt.

Fria följet var också en nöt att knäcka då han gärna ville dra sig bort från mitt ben, särskilt i svängar och vändningar. Täta belöningar tight intill mitt ben, och ett högt värde i att vara nära benet överhuvudtaget gjorde att han såsmåningom kände sig ganska bekväm med att befinna sig där.

Jag ska försöka filma träningen med Tiger och lägga ut små snuttar med jämna mellanrum för er som tycker det vore skoj att följa. Jag tycker själv det är roligt att se lite “udda” hundar på lydnadsplanen, och det finns många hundförare som är duktiga på att matcha sina små fyrbenta träningspartners på ett bra sätt. Extra roligt då man vet att det krävs lite kreativt tänkande utanför boxen. 🙂

Foto: Yvonne Öster

I Canis nr 3 2013 skrev jag en artikel om hundträning “Ur ett litet perspektiv”. För er som vill läsa den kommer jag lägga upp den i nästkommande blogginlägg.