Vi som tillhör De Otåligas Skara har ibland lite svårt att förlika oss med att vissa saker faktiskt tar tid.

Jag har inga problem med att berätta för kursdeltagare eller träningsvänner att man måste låta vissa saker få mogna i lugn och ro utan att stressa fram något. Men när jag pratar till mig själv låter det annorlunda. Då går saker och ting oftast alldeles för sakta. Och det gäller inte bara hundträningen utan en hel massa andra saker också.

Är otålighet en bra eller dålig egenskap?

Både och skulle jag vilja påstå. Otålighet är bra så tillvida att man ofta har ett slags driv i sig själv och hela tiden jobbar för att det ska hända saker. Många har lätt att tänka att man borde göra det&det men det är inte lika lätt att faktiskt få det gjort. Där har Vi Otåliga ofta en fördel, för vi ser till att det inte bara stannar vid en tanke. Jag gillar Petter A Stordalens uttlande då hans säger: – ”Många skulle ha kunna gjort precis det jag har gjort. Men det var jag som gjorde det.” 

När jag var yngre led jag ofta av prestationsångset. Jag ville väldigt mycket men det var långt ifrån alltid jag lyckades så bra som jag hoppats. Det gällde allt från idrottsprestationer till skolarbete och annat. Vissa saker var viktigare än andra att lyckas med. Idrott – och senare ridningen – var t e x viktigare än skolarbetet (till mina föräldrars förtret) och jag blev mer besviken över ett dåligt lopp eller taskigt längdhopp än ett mediokert resultat på ett prov.

Hur yttrar sig besvikelse?

Det är säkert olika från person till person men i mitt fall handlade det om att jag grämde mig över att inte ha gjort precis lika bra ifrån mig som jag visste att jag kunde. När jag många år senare började med mental träning för egen del träffade jag en duktig coach som hjälpte mig sortera ut tankar och känslor. Det kunde låta ungefär såhär:

C: Kan du förklara varför du blir så väldigt besviken?

Jag: För att jag vet att jag kunde ha gjort det mycket bättre.

C: Varför gjorde du inte det då?

Jag: Jag försökte men det gick inte.

C: Du kanske inte försökte tillräckligt?

Jag: Jamen jag tyckte att jag gjorde det. Jag gjorde precis så gott jag kunde men det räckte inte till.

C: Men om du gjorde så gott du kunde, vad skulle du kunna ha gjort annorlunda då?

Jag: Ehh…Men alltså… Det är ju det jag inte vet!! Och det gör mig så frustrerad!

C: Kanske du inte vet det i dag. Men om du fortsätter träna på det sätt du tror är bäst för dig så kommer du säkert att upptäcka hur du successivt kan förbättra dig. När du vet bättre kommer du också kunna prestera bättre.

Än i dag försöker tänka på de kloka orden när jag tycker att saker och ting går alltför långsamt eller när jag blir besviken över att jag inte lyckats så bra som jag hade hoppats.

Att vara ärlig mot sig själv

Ibland kan jag i ärlighetens namn också inse att jag faktiskt inte gjort mitt bästa. Jag har inte tagit uppgiften på tillräckligt stort allvar utan slarvat över vissa saker för att något annat varit roligare eller mer betydelsefullt just då. Eller jag helt enkelt inte haft möjlighet att förbereda mig så som jag skulle ha velat. Och då är det ju dumt att bli besviken om man inte lyckas riktigt bra, för det skulle ju i så fall innebära att resultat mera handlar om tur än hårt arbete. 

Är besvikelse en bra drivkraft?

Jag tror det är det för vissa. Det finns nog ganska många personer som hela tiden drivs framåt därför att de aldrig är riktigt nöjda. Men det gäller inte mig.

Jag jobbar som allra hårdast och bäst när jag känner mig riktigt nöjd med det jag presterar. Känslan av att vara nöjd gör att jag mår bra – nästan som en liten kick. Och den känslan vill jag återkomma till och helst förstärka ännu mer. I den känslan har jag också lätt att hitta en flow i det jag gör. Nöjd för mig är inte detsamma som “nu behöver jag inte anstränga mig mera” – tvärtom tar jag i lite extra.

Men jag har också lärt mig med åren att inte vara helt beroende av en bra känsla för att kunna prestera. Logiskt och statistiskt vet jag att träning, jobb och livet i största allmänhet ibland kommer kännas kasst. Jag kommer också göra massa mer eller mindre dåliga prestationer i alla möjliga situationer, och jag kommer också bli besviken många gånger. Men det får inte hindra mig från att ändå försöka göra mitt bästa. Det är en stor konst att kunna göra en bra prestation även när man har motflyt, känslan inte är på topp eller man har låg energi. Likaså att hänga i och fortsätta jobba även om framgångarna låter vänta på sig. Den som väntar på något gott väntar visserligen alltid för länge… men ändå… 😉 

Jag älskar halsbanden från Smolk. 😉