Häromdagen körde jag igenom hela Cl 3 tävlingsmässigt då ett av mina träningsgäng erbjöd sig att köra en tävlingsmässigt upplagd träning med mig efter att deras tid var slut. Gulle dom!

Mycket värdefullt, speciellt eftersom Tarzan fick chans att köra gruppmoment med fem andra hundar bredvid sig. Den träning som jag tveklöst behöver få mer av är just gruppmoment med andra, helst okända hundar. Dom här vovvarna var iofs inte helt okända för Trasan men heller inte några vi tränar med regelbundet, så det blev ändå bra respons. 

För att inte trötta ut er med för mycket detaljer om hur varenda moment gick så gör jag en sammanfattning. Man kan väl säga att dom moment jag trodde skulle bli svåra, inte vållade några problem. Däremot gick våra vanliga “toppmoment”  mindre bra. 

Gruppmomenten gick hyfsat men kändes inte 100. Han satt stilla, men var orolig med huvudet i början och ganska obekväm med den ena hunden vid sidan. Det var stor, pälsad terv som visserligen satt jättelugnt och inte ägnade Trasan en blick, men ändå tyckte Trasan att han var lite läskig på något sätt. På andra sidan satt min kompis schäfer som han känner ganska bra, och det var inga problem. Tveksamt nedläggande, men stadig platsliggning och fin inkallning. 

Ett okej fritt följ och Z (m a o normalstandard) och en fin inkallning. Sedan var det dags för framåtskick och ruta vilket satt som en smäck! Klockrent!

På dirigeringsapporteringen såg han inte vänsterapporten, som sjunkit ner en bit i snön,  direkt när han vände, och då valde han att gå mot mitten. Det här är inget nytt, utan något jag måste lägga ännu mer träning på. Så länge han ser båda väljer han rätt. Jag kan lägga dom väldigt nära varandra och han väljer alltid den yttersta. Men om han inte ser den direkt håller han inte kvar linjen, utan växlar om och går på den han ser, vilket då blir mitten. Jag kan stoppa och dirigera om honom, men på tävling ryker värdefulla poäng på ett moment som normalt ska ge höga siffror.

Rundamomentet gjorde han superfint och tight, med ett hyfsat snabbt sättande, snyggt gripande och bra ingång med apporten. 

På vittringen hände något märkligt. Han går ut snabbt och fokuserat, analyserar bra, griper rätt pinne så fort han kommer på den, börjar målmedvetet springa in mot mig. Efter två galoppsprång släpper han pinnen, går tillbaka och nosar på två pinnar till, vänder tillbaka mot mig, plockar upp den rätta pinnen och kommer in och sätter sig.

Jag har min egen teori om varför, då jag tränat mycket på långa sökarbeten och det verkar som att Tarzans hjärna lätt blir inställd på tid. Tiden blir då kriteriet för honom i stället för gripandet. Men jag vet inte med säkerhet, det är bara som jag tolkar det när jag försöker förstå hur han tänker.

Fjärren var helt ok. Distinka skiften, men en liten framåtflytt i ett av skiftena.

Jag försökte ha i åtanke det Niina och Sharon påpekade då vi tränade, att jag inte skulle forcera så mellan momenten utan gå lite lugnare. Jag kom på mig själv några gånger med att “älga iväg” mot nästa startpunkt, men lyckades nog hålla igen i de flesta transporter. Inte så lätt att ändra en vana!

Det som avgör om jag tycker en tävling gått bra, förutom superviktiga bitar som bra kommunikation och fint samarbete, är om han gör sina moment lika tekniskt bra som på träning. Alla moment är ju inte top notch på träning och då vore det ju en sanslös tur om dom skulle vara det på tävling. Dom moment som däremot är bra på träning vill jag ska hålla samma kvalité på tävling. Och de lite svagare bitarna ska hålla “normal träningsstandard” dom också. Jag tror man kan komma ganska långt med det sättet att tänka. 

Givetvis tränar jag på de svaga bitarna, men jag snöar inte in fullständigt på små detaljer utan försöker få till en hållbar och fin helhet där vi kan “glänsa” utifrån våra förutsättningar och vår team-personlighet. Hur långt det sedan räcker på tävling är omöjligt att veta, och det är ju heller inte så mycket att fundera över. Bättre att fundera på sådant man kan påverka.

Så länge man gör sitt bästa och ser till att hålla på sina värderingar (vad som är viktigt just för en själv) kan man inte göra mer, i alla fall inte just där också då. Sometimes you win, sometimes you learn. But you nerver fail. 

Min fina svartvita vän <3