1911672_10201496168068471_1380904757_n

Ditte och jag har en kurs tillsammans som vi kallar ”Kommunikation på tävlingsplanen”.

När vi satt och spånade om kursen kom vi fram till att vi ville ha en typ av kurs som vi själva gärna skulle vilja gå. En kurs som i första hand inte tog upp moment och hur man kan förbättra teknik, uthållighet, störningstålighet mm, utan en kurs som främst riktar sig mot oss som förare. Hur kan vi bli bättre på att läsa våra hundar, vara förberedda för saker som kan hända under träning/tävling och se till att inte vara den svaga länken i teamet hund/människa.

Vi har haft två omgångar av kursen och fler kommer det bli. Är du intresserad så håll koll på min sida under Kurser/Tävlingslydnad/Kurser tillsammans med Ditte

Själv funderar jag ganska mycket på min roll i teamet Heléne&Tarzan. Vilken typ av samarbetspartner vill jag vara? Hur mycket vill jag ”styra” och hur mycket vågar jag släppa på kontrollen? Hur mycket ska jag anpassa mig till Tarzan och hur mycket vill jag att han ska anpassa sig till mig? Hur kan jag dra fördel av hans naturliga styrkor och minimera hans svaga sidor? Vad är våra starka sidor som team, dvs vad har han och jag gemensamt som vi vill lyfta fram och som ska genomsyra hela vår ”utstrålning” som ekipage?

För mig är hundträning och tävlande så mycket mer än teknik, poäng och resultat. Jag är en känslomänniska och det mesta av det jag gör (inte bara hundträning alltså) går ut på att må bra, ha en go känsla och känna mig glad. Jag är skicklig på att undvika konflikter, hålla mig långt borta från intriger och vill helst att alla i min närmaste omgivning ska må bra, vara glada och att stämningen ska vara god.

Men att vara känslostyrd är inte bara positivt om man är tävlingsmänniska (vad nu det är..?!). Man behöver vara strategisk, kunna koppla bort känslor och kunna jobba vidare på sin strategi även om det ibland känns surt, jobbigt och motigt. Den biten vill jag bli bättre på och därför försöker jag efter bästa förmåga hålla viss struktur på hundträningen, bl a genom att med jämna mellanrum stämma av en del bitar så jag håller mig på den väg jag bestämt mig för.

Några av punkterna jag checkar av är:

1.Teknik (tekniska delar av momenten, typ snabba halter, gripande av apport, teknik i fjärren etc)

2. Fokus&engagemnag (hundens förmåga att vara fokuserad och engagerad i alla situationer både i aktivitet, stadga, mellan moment osv) Denna del talar också om hur lätt hunden har att välja bort störningar och behålla sin träningstanke under hela passet.

3. Säkerhet/jämnhet (hundens förmåga att gång på gång upprepa ett lyckat resultat och – inte minst – alltid lyckas på första försöket)

Samtidigt som jag har dessa checkpoints då det gäller hunden så har jag några för egen del också.

1. Förmåga att vara kvar i bubblan och förbli fullständigt fokuserad på min hund och det vi gör under hela passet

2. Förmåga att hantera missar och mina egna känslor då det inte går som jag vill

3. Förmåga att sköta mina egna uppgifter under hela passet på ett sätt som gynnar min hunds prestation

Det är lätt att tro att de brister som uppkommer alltid beror på teknik. Och då tränar man gärna just detta i själva momentet i hopp om att man där ska komma tillrätta med det. Det funkar kanske i vissa fall, men inte i alla.

Om man har en hund som gärna släpar lite efter i fria följet, har mycket blicksläpp och sneda sättanden är det kanske inte alltid en brist i tekniken utan mer en brist i fokus och engagemang. Och inte minst en brist på förväntan. I så fall måste jag försöka höja hundens förväntan och engagemang vilket inte nödvändigtvis behöver ske just i det momentet. Det kanske är en allmän tendens i träningen. Har jag tvärtom en hund som är väldigt ”på”, gärna vill hamna långt fram och har en hög förväntan så måste jag ha järnkoll på hur, var och när jag belönar för att inte ytterligare förstärka den heta känslan. Och det behöver inte heller alltid tränas bara i det aktuella momentet.

Jag försöker också ha koll på hur ofta Tarzan lyckas sätta ett moment på första försöket då jag gör det helt tävlingsmässigt. Alltså utan några hjälper eller andra förberedelser än man har på tävling. Då jag tränar på olika platser och i olika miljöer får jag  ett ganska bra facit på hur vi ligger till beträffande säkerhet och jämnhet.

Men vi är ju två i teamet och jag kan knappast förutsätta att Tarzan ska sköta sin del om jag inte sköter min. Min attityd är minst lika viktig som hans och det är också min uppgift att ge honom bra förutsättningar att lyckas, ha en bra känsla och känna sig trygg i teamet hund/människa. 575976_10150976521992605_1043178702_n_2