Nygammal intervju med Maria Brandel

DSC_0798

Då jag kikade igenom min gamla blogg, jackeoki, hittade jag ett par inlägg som kanske kan vara intressanta att publicera här på High5. Jag gjorde några intervjuer, bl a denna med Maria Brandel. Den är från februari 2011, men jag tror Marias svar skulle se ungefär likadana ut i dag, så håll till godo. Den är aningen modifierad i presentationen då det hänt lite på meritlistan under de två år som gått. 🙂

Intervju med Maria Brandel

Att Maria är en av landets (och övriga Europas) mest populära och bokade instruktörer i lydnad  är det ingen tvekan om. Och det är heller inte så konstigt.

Maria har två SM-guld i lydnad och har även tävlat spår-SM med sin working kelpie Ylle. Förutom lydnad och spår har hon en lång erfarenhet av tävlande på elitnivå i sök och räddning med tidigare hundar, vilket resulterat i 3 SM-guld, 4 SM-silver, 1 SM-brons samt VM-guld för räddningshundar.

Att ha en gedigen meritlista är så klart ett stort plus som tränare. Men Maria är dessutom en duktig pedagog som når fram med sitt budskap på ett inspirerande och positivt sätt. Och den egenskapen är nog så viktig.

Jag ställde några frågor till Maria som jag själv tyckte var intressanta att få svar på, och jag hoppas ni läsare tycker detsamma.

1. Det pratas mycket om attityd hos lydnadshunden, men det betyder ju inte samma sak för alla förare.  Vad är attityd för dig?.

 

För mig är attityd det sätt hunden ser ut på när den gör sina övningar. Jag vill att det ska synas på hunden att den gillar det den gör oavsett vilket moment det är. Och jag vill ha en balans mellan stadga, koncentration och kraft anpassat till respektive moment/delmoment. Under hela grundträningen är det prioriterat i träningen och viktigare än de rent tekniska detaljerna. Ju mer jag jobbat med den biten ju mer påverkbart har jag lärt mig att det är.

2.Hur tänker du i träningen för att momenten ska hålla i massor av tävlingar och under flera år?

Jag tänker tävling från allra första början av träningen. En av målsättningarna är att få med alla delar som behövs för att lyckas på tävling i samma utsträckning som träning på detaljnivå. Just denna del tycker jag ofta försummas i synnerhet i den tidiga träningen. Tränas hunden på dessa delar tidigt blir det just ingen större skillnad mellan träning och tävling samt du upptäcker tidigt om hunden har svårare för någon del. Då kan du lägga extra träning på just det. Två huvudpunkter i den träningen är kedjor och miljö/störningsträning.

När det gäller både momentkunskap, tempo och uthållighet lägger jag gärna ribban högt med motivering att det ska hålla i många år. Det kan också vara bra att tävla” lagom” mycket. Vad som är lagom är beroende på vad du har för hund, var observant på hur hunden fungerar på varje tävling.

Utvärdera din träning och ditt tävlande regelbundet – det flesta hundar förändras under träningens gång och vad som är helt rätt i ett läge av träningen kan vara helt galet i ett annat. Var observant på allt och försök fånga upp bekymmer när de fortfarande är knappt märkbara. Gäller all träningen men i synnerhet den tävlingsmässiga träningen.

 

 

3.Vilket tycker du är det svåraste momentet att behålla kvalité på i elitlydnaden?

Kan inte komma på något moment, jag tycker nog att det är svårast att behålla kvalitén på ett generellt plan. Och egentligen vill man ju inte bara hålla kvalitén utan även förbättra sig hela tiden. Det blir en större utmaning ju mer rutinerad hunden blir.

 

4.Den perfekta lydnadshunden finns väl knappast, men vad tittar du efter när du ska välja valp? Finns det några egenskaper du absolut vill ha, och motsatt – finns det några du absolut vill undvika? 

Jag vill helst inte ha rädslor, aggressivitet eller en alltför lågtempererad hund. Skulle jag se tendenser hos en valp på något av detta skulle jag backa.

Men måste ändå säga att mina hundars sämsta egenskaper har varit de som utvecklat mig mest som tränare! Från att ha varit petnoga med allt i valpvalet har jag gått till att gå allt mer på känsla. Kommer nog att välja den valp jag gillar utan att göra så djupa analyser varför jag gillar just den valpen nästa gång det är dags.

 

5.Vad anser du vara den största skillnaden på att tävla internationellt mot att tävla i Sverige?

Bedömningen och miljön är det första jag kommer att tänka på. Sedan tillkommer ju själva resandet men den delen är ju mycket upp till förarens och hundens personlighet. Bedömningen blir jag ofta lite frustrerad över för det skiljer sig en hel del mot hur vi ser på olika moment och uppträdanden här i Sverige. Jag saknar domarekommentarer som aldrig ges, därför är det ibland lurigt att förstå vad domarna egentligen vill ha. Sedan är bedömningen flera snäpp hårdare, vill man lyckas väl internationellt behöver man lägga sig på en högre detaljnivå än som generellt sett behövs på svenska tävlingar.

Miljön innebär oftast inomhustävlingar och ibland en hel del liv och rörelse runt omkring. Ett exempel på det är VM i Bratislava, där vanliga kommandon inte räckte långt. Blev att snabbt vänja hunden vid rejält högljudda kommandon. Dessutom tillkommer långa dagar i stökig miljö om du får en sen startdag. Då behövs en hund som kan koppla av för att orka prestera när det väl är dags.

 

6.Vad tror du är den allra största anledningen till att ekipage generellt har svårare att prestera på tävling än på träning? 

De allra flesta är alldeles för lite tränade på tävlingssituationen. Det gäller både hund och människa. Jag är övertygad om att det är ett större problem än tillexempel nervositet. Jämför hur de flesta tränar och hur en tävlingssituation ser ut. Skillnaden blir för stor.

Precis som hunden behöver föraren vara övertränad på sina uppgifter för att prestera bra under den press som för de flesta en tävling innebär. Ett bra sätt att förbereda sig för detta är att när du gör din plan för att lära din hund prestera under tävlingsmässiga förhållanden även göra en plan för hur du ska öva in att kunna göra dina uppgifter lika bra.

Jag tror också att många hundar inte har tillräckliga momentkunskaper, det behövs för lite för att störa ut hunden, det är för mycket hjälper som inte är riktigt borttagna och man glömmer det så viktiga ” första försöket”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6 reaktioner på ”Nygammal intervju med Maria Brandel”

  1. Jättekul läsning! Maria är verkligen super. Skulle vara intressant att läsa om Niina och Mona K, har du dom på lager? ,)

  2. Har för mig att jag läst denna på din gamla blogg men läser gärna igen. Visst har du även med Sofia Edlind och Lillemor? Eller har jag drömt? 🙂

  3. Tack för allt ”jobb” du lägger ner på att hitta intressanta ämnen till oss som läser! Detta var verkligen intressant att få ta del av. Tusen tack!

  4. Jättekul läsning, Maria är fantastisk! Får man önska? Då skulle jag vilja läsa hur finskorna gör får att få både fart och nogranhet i sina utföranden. Var och såg på Jessica Svanljung en gång och blev mycket imponerad hur hon fick i hop denna fart och samtidigt lyhördhet på sin hund. Önska kan man alltid eller hur… 😉

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Scroll to Top