Någon föreslog att jag skulle blogga om träningmetoder med anledning av den debatt som blivit efter Kvällsöppet i veckan. Men näää, jag har noll motivation att skriva om detta ämne. Det hela blir mest pajkastning och plötsligt finns bara två sätt att träna hund på – ett hårt och ett mjukt. Så jag väljer ett annat ämne. Och det blir min egen träning. 😉

I morse var jag uppe rätt tidigt. Solen lyste och efter morgonpromenaden, passade jag på att köra var sitt pass med killarna. Mick fick träna en tävlingsmässig kedja med vittring, rutan, fjärren och Z med avslut och belöning för sista ställandet då jag kom bakom honom och han stod stadigt med fokus framåt. Därefter blev det lite detaljpet i diverse saker, b l a ingångar med metallapporten och några skifteskombinationer i fjärren. Mycket fokus på rätt attityd med metallen, som inte är hans favoritapport. Micken kändes fin, stabil och glad.

Tarzan fick också en börja med en kedja och så här skrev jag i träningsboken efteråt:

Tarzan : Liten tävlingsmässig kedja utan belöningar

Uppvärmning utanför planen med följsamhets- och koncentrationsövningar. Resultat: Kändes fin. Var med och på direkt, men kunde även vara stilla, vänta och koncentrera sig.

Ingång på planen, uppställ, start, kort ff. Resultat: Laddar på lite mycket då vi gör entré på planen. Jag måste göra övergången däremellan mindre uppenbar. FF kändes bra, inget studs i starten, fin position och kontakt.

Transport mot inkallningspunkten. Resultat: Jag bara klappade honom lugnt vid sidan efter avslut på ff och sa “här”. Det tog han ganska bra och följde med mig hyfsat lugnt mot inkallningspunkten. Han hade belöningsförväntan men inte värre än han kunde tygla sig. 😉

Inkallning. Resultat: Satt fint, tror inte han flyttade någon tass. Sprang fort – väldigt fort – men fixade ändå en snygg ingång. Snabbt och rakt ner med rumpan. Avslutade på samma sätt som efter ff.

Transport mot en ny punkt där jag gör ligg- stanna kvar och bara rör mig runt. Alltså en ren stadgeövning. Resultat: Nu var han hot, hot, hot och tyckte verkligen det var dags för belöning. Jag fick ropa tillbaka honom en gång då han var på väg mot leklådan vid sidan av planen. Shit! Jag som bestämt att det inte skulle få ske, och jag skulle vara snabb och läsa av innan. Men det är jäkligt svårt att vara snabbare än Tarzan…

Stadga i ligg. Resultat: Låg stilla men hade lite vild blick. Hrm…

Transport mot startpunkt för hopp. Resultat: Jag släppte honom inte med blicken en sekund på den sträckan, och han höll sig nära mig. Kanske beroende på att han visste att det skulle bli hopp vilket han ju älskar.

Hopp. Resultat: Jag hade koll hela tiden då jag lämnade honom och påminde att han skulle sitta stilla, vilket jag tyckte han gjorde. Bra hopp och fin ingång, förutom ett liten nafs i mina brallor direkt han vänt vid sidan. Den lilla apan!

Transport mot mitten av planen där vi avslutar med lite avslappningsövningar och magkli. Resultat: Hyfsat lugn transport. La sig ganska omgående och slappnade av. Då han legat en liten stund tog jag fram leksaken, droppade den vid sidan och lät honom ta den på ett varsågod. Vi lekte lite och sedan blev det avslappning och magkli igen. Varvade några gånger mellan lek och avslappning. Det tycker jag han fixar ganska bra. Funderar på om just detta blir väldigt situationsbundet. Men i så fall borde det väl kunna bli lika situationsbundet i avslut och i transporter, eller..??

Ja, ungefär så ser vår träning ut just nu. Inte särskilt upphetsande… Mycket fokus på on-off (mest off), rätt känsla hos Tarzan (glad och lycklig så klart, men också kunna finna ett värde i att vänta och vara lugn) och rätt känsla hos mig (inte låta Tarzans dynamitlook stressa mig utan känna en lugn, glad och lite humoristisk känsla tillsammans med killen). Vi petar inte så mycket i detaljer utan fokuserar nästan uteslutande på en känslomässigt bra helhet i det lilla vi gör. Jag har aldrig haft någon sådan här hund förut och det finns ju som sagt inget facit. Man jag försöker gå på sin magkänsla och samtidigt stämma av med de skickliga vänner – tillika hundtränare – jag har förmånen att ha kring mig.  Vad skulle man göra utan vänner? 🙂

Den fina bilden på Mick The Catcher är tagen av Lena Kerje