YES!!! :) Foto: Lena Kerje

YES!!! 🙂
Foto: Lena Kerje

För många år sedan (typ 20… herregud!!), då jag börjat jobba med mental träning för egen del, tog jag kontakt med en mental coach för att hen skulle hjälpa mig vidare i min mentala utveckling på hästryggen.

Vad jag då inte förstod var att det hela egentligen handlade om utveckling på flera andra plan än att tävla dressyr. För att kunna bli duktig på att hantera sig själv och sina tankar i en tävlingssituation måste man lära sig kunna hantera dom i en massa andra situationer också.

Jag hade lite svårt att definiera saker och ting för mig själv. Var befann jag mig? Vart ville jag komma? Hur skulle jag ta mig dit? Och framförallt hade jag väldigt svårt att vara ärlig mot mig själv då det gällde att se de brister jag faktiskt hade att jobba med (eller mot).

Under de år jag arbetat hållt på med mental träning har jag förstått hur viktigt det är att vara 100% ärlig mot sig själv. Man kan kanske lura andra, men man kan aldrig lura sig själv. I alla fall inte om man verkligen vill utvecklas till det bättre.

Man måste ta tag i alla sina tillkortakommanden. Man måste våga möta sig själv, precis som man är med alla brister och svagheter, och acceptera att “Det är så här jag är. Men jag kan förändra mig om jag verkligen vill!”

En av de mentala coacher jag tog hjälp av var en välutbildad och seriös person som hade några kloka saker att säga. Men det fanns en sak som hen saknade, och det var förmågan att se mig som den person jag var. Det kändes lite som att jag inte riktigt passade in i den “mall” hen lärt sig använda sig av, och därför nådde hen aldrig riktigt fram med sitt budskap. Och det kanske iofs berodde lika mycket på mig själv, som inte “öppnade upp” tillräckligt. Helt enkelt för att jag inte kände mig trygg och motiverad nog att lämna ut mig själv såsom det krävdes.

Med facit i hand gav dessa coachtillfällen ändå väldigt mycket lärdom. Bland annat att ingen annan känner mig så bra som jag själv gör, och ingen annan kan göra jobbet åt mig. För jag sitter egentligen på alla svar. Bara jag är helt ärlig och vågar möta mig själv med alla de brister jag har.

I dag – 20! år senare – har jag hittat många svar hos mig själv. Jag jobbar fortfarande med att hitta några till, men flera bitar har fallit på plats i Heléne-pusslet. En del på grund av hårt arbete. Andra på grund av ålder, erfarenhet och acceptans. Och några med hjälp av andra människor som hjälpt mig på vägen.Duktiga, engagerade träningsvänner som lyfter mig några snäpp och får mig att prestera mitt bästa – så att min hund i sin tur kan göra sitt bästa – utifrån de förutsättningar vi har. Jag är otroligt tacksam över dessa vänner.

En av de personer som i dag hjälper mig hitta rätt i den mentala djungeln är Jenny Wibäck.

I helgen har Jenny varit här på High5, Talludden för en tvådagars kurs i tävlingslydnad. Men en stor portion humor, förmågan att se och läsa både hund och förare, har hon på ett lekfullt sätt utmanat deltagarna att kliva ur sin trygghetszon och våga lite mer.

Jennys koncept med Yes!-lydnad innebär att hunden säger Yes! när man ber den om en uppgift. Oavsett om det gäller att stå absolut stilla, springa sitt fortaste, gripa snabbt eller bjuda in till träning via full fokus och vilja att samarbeta.

Foton: Daniel Eidenskog

16072016-IMG_8896-1500px

 

17072016-IMG_9368-1500px

Jag var givetvis tvungen att testa av Tarzan nu i kväll  i de beteenden och olika uppgifter som ingår i elitprogrammet. Och jag tycker han säger han YES!!! 🙂 i nästan allt jag ber honom göra. I några enstaka fall säger han Okej. Och kanske är det på den nivån vi ska ligga. Att få svaret Okej i några uppgifter han tycker är svåra känns ändå som ett bra facit. Så länge han säger YES!!! i 90% !

Vad säger din hund när du t e x ber den stanna snabbt på inkallning?  YES!!! :)/ Okej./ Måste jag?/ Ska bara… /Vill inte. /Förstår inte.

Jenny pratade också om hur vi får till den känsla som var och en vill ha i sig själv för att prestera sitt bästa. Själv vill ja ha en kombo av bus och jävlar anamma i mig själv. En mix av lek och allvar. Då är jag som bäst. Och är jag bra brukar Tarzan ha lätt för att hitta sitt bästa jag. A win-win-kombination. 🙂

Självförtroende, humor, trygghet och glädje. Fyra parametrar som alla känns lika viktiga för mig för att jag och min hund ska kunna prestera vårt bästa! :)