Hemma efter en liten minisemestertripp till Göteborg med mycket shopping, fisk och skaldjur (jo, ett litet besök på italiensk restaurang blev det också – annars överlever man ju nästan inte!) 🙂

Jag har nyligen lastat in kassar med skor, toppar, tröjor, jeans, italienska delikatesser, små presenter, böcker och bodylotions från bilen. Och det bästa av allt – nästan allt var på rea!

Men nu stundar hundträning för hela slanten. I början på veckan får jag trevligt besök av Sofia, Lotta och Susann och det ska bli superkul att träffas, träna och umgås.

I veckan var jag med som åskådare på vallhundkurs för Karin Södrberg. Jag hade givietvis hoppats att kunna vara med tillsammans med Mick, men det är fortfarande vila och kopplepromenader som gäller för hans del. Men jag tycker man  ser och lär sig väldigt mycket som åskådare också, och jag fick med flera tankar och reflektioner hem  bara genom att kika på de andra ekipagen. Karin är en inspirerande, positiv och klok vallinstruktör, och jag gillar hennes sätt att peppa och plocka fram det positiva hos alla deltagare. Hoppas innerligt att Mick kan vara med nästa gång hon kommer.

Vi har även hunnit med lite lydnadsträning tillsammans med Anne och hennes tjejer. Anne var med på Cellavie-lägret men i övrigt har vi inte tränat i hop så mycket tidigare. Roligt att få hennes ögon på mig och Tarzan och jag tycker Anne har många kloka tankar kring lydnadsträningen. Jag bollade lite fritt följ och fjärr med henne och några av de tips hon kom med har  redan gjort skillnad i träningen.

Vad gäller fria följet är det mest Tarzans energinivå som ska ner två snäpp (från en 9:a till en 7:a tyckte Anne) och det är förmodligen något jag ständigt kommer få arbeta med. Tror ett rimligt mål kan vara 7,5-8. 🙂

Men alla har ju sitt att jobba på, och själv tycker jag vissa “problem”  är mer stimulerande att jobba med än andra. Och personligen föredrar jag att jobba med en lätt överentusiastisk hund än en måttligt engagerad variant. Med det inte sagt att det är lättare…

I övrigt händer det saker i min omgivning som påminner om att det finns mycket värre problem i livet än fjärrdirigeringar och fria följ. Jag försöker verkligen njuta av stunden, se möjligheter och inte begränsningar, vårda kärlek och vänskap samt leva 100% varje dag. Ju äldre (och klokare?) jag blir, desto mera inser jag att det är en skyldighet varje frisk människa har. Mot sig själv, sin omgivning och mot själva livet.

Bilden från Österlen på  livsnjutaren Mick  är tagen av Joachim Lindström.