Foto: Ingela Karlsson

Smilet har hunnit bli drygt 14 veckor och jag märker att han börjar bli mer och mer självständig. På promenaderna springer han längre bort från mig innan han överhuvudtaget kollar var jag befinner mig. Inte heller kommer han alltid första gången jag ropar (fast det ska vi ändra på!) och på det hela taget märker jag att han blir mer och mer medveten om sig själv i förhållandet till omgivningen.

Han är en rätt enveten lite kille och ger inte upp i första taget. På promenaden nu på morgonen hoppade Tarzan upp på en av stockarna som vi brukar träna fjärr på. Han ”kan” sina stockar och stenar vid det här laget, och brukar stå och vänta där uppe med förväntansfull svans när jag kommer. Där får han göra några fjärrskiften eller konster. Ibland hänger Mick och Tigge på och då blir det trångt på stocken.

Smiley – som har Trasan som idol – tittade med stora ögon och så skulle han också upp på stocken eftersom han snabbt fattade att ”där får man visst godis!” Och som han kämpade! Vet inte hur många gånger han halkade ner innan han tog sig upp, stolt som en liten tupp. 

Han ser rätt rolig ut nu med sina långa spindelben och stora fladdriga öron som står åt alla håll. Lite som den fula ankungen, fast jag tycker såklart han är jättecharmig. Och alldeles underbar. <3 Han har kloka ögon och det går att läsa mycket i hans blick. Ibland då jag sitter och jobba vid datorn i köket känner jag mig plötsligt iakttagen och då ligger Smilet en bit bort och betraktar mig med stadig blick.

Foto: Daniel Eidenskog

Jag försöker vara noga från början att hans vilja att söka kontakt inte innebär att han söker min blick då han går vid sidan. Jag vill också att han förstår att det är vänster ben han ska följa, inte båda två. 

Då han vuxit färdigt vill jag hans blickpunkt ska vara någonstans mellan mitt bröst och min midja. Just nu ligger den på låret en bit nedanför höften, och det är den linjen jag vill fortsätta ha även då blickpunkten efterhand bli högre. Jag gör inte så mycket mer än belönar på den punkten då han ”råkar” befinna sig där, och ju mer jag belönar där desto mer råkar han hamna precis där. Från början då han sökte upp mig var han snabbt framme och tittade mig i ansiktet, och då gällde att vara ännu snabbare att belöna honom innan han hunnit dit. Eller vända mig så han råkade hamna rätt och belöna honom där.

Jag har också varit ganska sparsam med att låta honom följa mig i baklängesmarsch just av den anledningen, och de gånger jag gör det vill jag inte att han tittar mig i ansiktet. 

Foto: Fatima Spaho

Foto: Ingela Karlsson

Det viktiga just nu är han han gärna vill vara där och tycker det är lätt att följa mig. Jag vill skapa motivation, flyt, attityd och fokus innan jag börjar tänka teknik. Som min fritt-följ-guru” Susan Wastensson sa: ”Tänk dans och mjuka svängar – inte fritt följ” och kan jag få ett uns av den position, energi, fokus och fantastiska attityd Susan har med sina hundar kommer jag vara väldigt, väldigt nöjd. 

Susan och Sting

I övrigt är det mycket lek med Smilet. Lek med andra hundar och människor som störning, lek i nya olika miljöer, lek med olika leksaker, växla mellan lek-passivitet, lek-stadga och lek-släpp-lek direkt igen.

Foto: Ingela Karlsson

Jag tycker han håller fast mycket då vi kampar och leker nu. Inte så tuggig och ”lös” i munnen. Han tar i rätt ordentligt mellan varven men har ändå lätt att släppa och komma ner i stadga&fokus.

Men han är bara 14 veckor och jag kommer upptäcka nya saker och egenskaper hos honom framöver.    Och jag ska försöka vara öppen och se dom med “eyes of wonder” utan några förutfattade meningar. 🙂