Snikke&Tarzan

I mars förra året hade vi en kennelträff i Boxholm tillsammans med Tarzans uppfödare Siv Haraldsson.

Det var roligt att träffa flera av de andra sysonen i kullen. En del hade jag mött förut i olika sammanhang, men några var nya bekantskaper.

En helt ny bekantskap var Karin Daun och Toppborders Snikke. Efter träffen har vi haft regelbuden kontakt (inte minst när vi upptäckte att vi hade gemensamma vänner som vi inte visste om) och Karin har under året mycket generöst delat med sig av sina erfarenheter beträffande dessa härliga – om än inte superlätta – Toppborderssyskon.

I helgen kom Karin och Snikke hit för två dagars träning. Och det blev verkligen en helg där jag fyllde på energiförråden på många olika sätt – både socialt och träningsmässigt.

Snikke och Tarzan har många likheter, även om jag upplever Snikke aningen coolare och inte fullt så impulsiv. Men han är häftig och fartig, har mycket pondus och självförtroende i allt han gör och dessutom en mycket öppen och trygg relation tillsamman med sin matte.

Karin är sugen på att tävla lite lydnad vid sidan av spåret, och jag är helt övertygad om att dom kommer lyckas väldigt fint även inom den grenen. Karin är skicklig, noggrann och har en väldigt fin känsla i samarbetet med sin Snikke. Vi tränade ett antal timmar inomhus under lördagen, och på söndagen åkte vi upp till Linköpings Brukshundsklubb och fortsatte träningen, innan Karin for hemåt mot Göteborg igen. Men innan vi skildes åt åkte vi till stan och åt lunch medan vi sammanfattade helgens träningspass, diskuterade och skrev ner det vi sett i varandras träning, och även det vi själva kände behövde tränas vidare på.

Tarzan mognar alltmer och vissa saker som han haft väldigt svårt för tidigare fixar han nu riktigt fint. Dessutom bjuder han generöst på sig själv och sin härliga inställning till livet och träningen. Det är väldigt svårt att inte le – både inom- och utombords när man jobbar tillsammans med den killen!

Det blev en liten filmsnutt på bröderna brothers som man kan se här.