2F5Q7856

På önskemål kommer några korta filmklipp på man komma jobba med en hund som gärna vill bli för vid och båga runt konen.

Jag gör det enkelt från början (såklart). Korta avstånd och belöningssignal då han rundar tight. Belöningspalcering på den sidan där hunden börjar runda.Viktigt som vanligt att inte ligga kvar med belöningssignal på ett och samma ställe vid konen, då man lätt får en hund som stannar upp då den rundat och väntar på signalen med efterföljande belöning.

Då det gäller tempo vill jag gärna ha en hund som springer på och tar i – även på korta avstånd. Där tänker jag mer reaktionssnabbhet (starta fort och reagera direkt) än själva farten i sig. Jag kan uppleva att man ibland stirrar sig blind på just farten, i stället för att kriteriet ska vara att bli snabb i tanken och tassarna – dvs att tiden mellan tanke och handling ska bli kortare.

Där har jag med mig lite av tänket från ridningen där man vill att hästen ska bli “kvick i fötterna” och reagera snabbt på minsta hjälp från ryttaren, snarare än att de ska ha en sjuhelsikens tempo på långa sträckor. Men det ena behöver förvisso inte utesluta det andra…

Kommer tempo automatiskt med säkerhet? Ja, på vissa individer. Men vågar man chansa?

Kanske man vågar om man har en hund som i sig själv är väldigt fartig, och har snabb reaktionsförmåga. Då törs jag nog ha lite is i magen inte bry mig så mycket om den blev aningen eftertänksam i vissa situationer. Jag skulle fortsätta träna på att den skulle förstå sin uppgift till 100% och våga lita på att den i och med det automatiskt fick upp tempot.

Men då det gäller hundar som per automatik inte har så himla mycket aktivitet och motor i sig och som gärna tänker lite mer än dom springer på, skulle jag definitivt jobba mycket med att ta i från början. Skapa situationer där hunden automatiskt springer fort. Trigga den innan uppgiften. Hitta knappar som gör den mer rekationssnabb.

Och så skulle jag jobba mycket med fysträning för att få hunden (som kanske tycker det är lite mentalt jobbigt att ta i) att känna att det i alla fall är fysiskt lätt. Det är bara att jämföra med sig själv. Om man blir svintrött av att springa 200 m fort kommer man säkerligen tycka det är mentalt jobbigt också. Men om man känner att man faktiskt orkar hyfsat bra så kommer man förmodligen även starta racet med en känsla av att ”Yes! Detta kommer bli lätt!”.

Tack till Marika på http://morrhåret marikas djurshop för bra träning, filmning och för den uppskattade leksaken. Vad den heter? Tarzan så klart! Det syns väl på djungeltemat!! 🙂

IMG_2785