Närå, vi ska inte vila oss i form...

Närå, vi ska inte vila oss i form…

Nu väntar en lång träningsperiod för oss, utan tävlingar.

För att inte tappa driv (det är ibland lätt att träna sådär lite halvplanerat och ostrukturerat när man inte har tävlingar som checkpoints) satte jag mig och skrev ner vad vi ska lägga prio på under hösten och vintern.

I stort kommer det bli två dagar med helhet (alltifrån hela programmet – fast med lite hjälp i dom nya momenten som ännu inte är klara – till olika kombinationer av kedjor) och fyra dagar då vi tränar delar och detaljer som behöver stärkas upp. 

Jag kommer jobba i treveckorsperioder där jag sätter upp mål inför varje periods slut, så jag verkligen ser att vi utvecklas åt rätt håll. Och i den takt som jag hoppas. 

När man har tränat ihop med sin hund några år har man fått en slags trygghet i relationen. Lite som ett längre äktenskap eller förhållande. Man vet på ett ungefär hur den andre fungerar och hur hen kommer reagera på olika saker. Man lär sig förebygga konflikter och om man ändå av olika anledningar hamnar i en, så är det inget som påverkar relationen i stort. Man tar hänsyn till varandra utan att för den skull “gå på tå” och man låter varandra blomma ut i sin egen högst unika personlighet. Det var ju den personligheten man föll för en gång i tiden, och även om man efterhand upptäcker en del sprickor i fasaden så accepterar man dom. Under förutsättning att individen i fråga är den man älskar och vill fortsätta leva tillsammans med (eller träna tillsammans med, om det är en fyrbent). I annat fall får man ju ta sig en funderare…

Över till hundträning.                                                                                                      

En stor del av träningen går ut på att försöka få en jämnhet i utförandet. Jag vill att våra moment ska vara så stabila att de ser ungefär likadana ut varje gång. Från början var vi väldigt ojämna. Ena gången såg det ut si, andra så. Efterhand har vi fått en bättre och jämnare helhet och den vill jag försöka stärka upp ytterligare. Vissa delar i momenten kan bli bättre (såklart!) och dom ska jag lägga krut på.

Hrm... ska vikanske lägga lite krut på gripandet av vittringspinnen..?!

Hrm… ska vi kanske lägga lite krut på gripandet av vittringspinnen..?!

Vissa andra delar kommer jag inte lägga lika mycket krut på att förbättra (även om de också har förbättringspotential) utan bara se till att de håller nuvarande kvalité och inte faller tillbaka och blir sämre. Jag tror mig veta ungefär var och hur jag kan justera utan att förstöra något annat, vilket är lätt gjort om man är övernitisk.

Förutom att jobba med Tarzan kommer jag jobba med mig själv. Det känns alltid lite fånigt att ge sig själv beröm (så därför tränar jag på det nu!) men en sak som jag är nöjd med är min roll på tävlingsplanen de senaste åren. Förutom idiottabbar i Z:at (vilket i sig är illa nog) så är det egentligen bara två tävlingar där jag själv känner att jag varit riktigt usel. Övriga tävlingar har jag haft rätt fokus, rätt tanke och skött mina egna uppgifter så bra som jag kunnat där och då. 

Däremot kan jag bli bättre då vi tränar. Ibland är jag inte så målinriktad som jag skulle vilja och inte tillräckligt envis. Men jag jobbar på det. Likaså vill jag vara mer genomtänkt inför passen för det sparar energi plus en massa tankar som jag annars får mitt under träningen. Och då vi tränar vill jag inte tänka så mycket utan koppla på autopiloten och gå på känsla. Agera – inte fundera. Tänka får jag göra innan och efteråt.  

Slutligen vill jag fokusera på mina värdegrunder (se tidigare blogginlägg) 

Värdegrunder i hundträningen?

varje gång vi tränar, för dom är viktiga för mig. Utan HUMOR blir allt så jävla trist. Utan ENERGI tappar man sugen. Och utan JÄVLAR ANAMMA blir det svårt att fortsätta framåt, i synnerhet i motgång. 

Hej från mig! 🙂

img_3884

Tre goa grabbar. <3