Trist… men det är nog ganska mänskligt

images-2

Jag fick ett samtal i går.

Ett samtal från en person som varit här på träning under några år. Hon var ledsen.

Hennes glädje efter en fin prestation byttes mot tårar efter att ha fått höra tråkiga kommentarer om sig själv och det hon presterat.

”Man väljer själv hur man vill ta emot andras kommentarer.” ”Man kan aldrig kontrollera vad andra tänker och säger, därför ska man inte lägga någon vikt vid det.”

Det är sådana där kloka sanningar man brukar få höra – i försöka att trösta. Men det är inte alltid man kan ta till sig alla dessa kloka råd när man känner sig som mest ledsen och sårad.

En av de personer jag lärt mig mest av då det gäller att utveckla mig själv som person är Anna, min tidigare chef på Laser&Hudvårdskliniken. Anna gick bort i cancer för drygt två år sedan men vi han jobba tillsammans under nästan tio år, och under dom tio åren lärde jag mig minst lika mycket om mig själv som person, som om laserteknik och olika behandlingstyper.

Anna inte bara sa en massa kloka saker, hon levde efter dom också. Hon var en fena på att entusiasmera sin personal, få oss att trivas och ha en god stämning på kliniken. Jag minns faktiskt inte att någon av oss tjafsat eller tjurat ihop vid ett enda tillfälle under alla år vi jobbade med Anna. Och då ska man betänka att vi bara är kvinnor på kliniken… 😉

Samma sak gällde våra kunder. Hon bemötte alla kunder på ett oerhört proffsigt sätt, och om det var någon som inte var nöjd så tog hon sig alltid tid att se saken från dennes synvinkel och hittade en lösning där alla parter till sist var nöjda.

Som oftast när det gäller duktiga, framgångsrika (och som händelsevis också råkar vara snygga & trevliga) människor så finns det personer som stör sig.

En gång råkade Anna ut för en sådan person. Personen i fråga gjorde en period sitt bästa för att sprida osanningar om Anna och vissa behandlingar vi gjorde på kliniken. Själv kände jag ilskan bubbla i mig när Anna berättade om det hela, och min första tanke var ”Vilken idiot!! Vi måste gå ut och dementera det där!”

Men Anna var av en annan uppfattning. ”Jag tror inte vi ska göra någonting alls. Vi låter det bara bero. Jag tror X egentligen inte är så elak… Hen klarar nog bara inte av att det råkar gå bra för oss nu, och sämre för hen. Du vet, vissa personer kan bara säga snälla saker om andra när det går bra för dom själva. Går det dåligt, så kan dom inte glädjas åt andras framgång. Det är ju trist, men nog ganska mänskligt”

Jag tyckte – och tycker fortfarande – att det var så otroligt storsint sagt av Anna. Hon liksom bara konstaterade att det var ”trist, men nog ganska mänskligt” att bete sig lite taskigt när man känner sig i underläge eller har stort bekräftelsebehov (vilket man brukar ha då man befinner sig i underläge).

Även om jag inte på långa vägar är lika klok och storsint som Anna var, så har jag lärt mig att se saker från två håll i dag. Det innebär bl a att jag har lättare att bortse från negativa och destruktiva personer och kommentarer i dag än vad jag hade för tio år sedan.

Det enda som egentligen betyder något i långa loppet är ens egen uppfattning om sig själv. Om jag är nöjd med min prestation och nöjd med mitt eget förhållningssätt – till mig själv och till andra människor – ja, då kan jag gå vidare med en bra känsla.

Kanske man mitt i alltihop kan kosta på sig att tycka lite synd om den/de som hela tiden måste försöka hitta fläckar på solen. För det är ju dom som oftast hamnar i skuggan.

images-1

För övrigt saknar jag Anna. Men hon har lämnat ett stort avtryck efter sig, och ofta när jag hamnar i situationer då jag blir tveksam eller tycker en annan person beter sig korkat så tänker jag: ”Vad skulle Anna sagt?” Eller ”Hur skulle Anna hanterat det här?”

Ofta hör jag liksom hennes röst och ser hennes fina leende framför mig. ”Trist… men det är nog ganska mänskligt” Och plötsligt har jag lite lättare att hantera saken.

14100376_1204309252953533_4145282308324849149_n

12 reaktioner på ”Trist… men det är nog ganska mänskligt”

  1. Kloka ord <3

    Allt utom "Och då ska man betänka att vi bara är kvinnor på kliniken… ?" , som blinkar åt en tråkig fördom vi kvinnor ofta sätter på oss själva – att vi inte kan samarbeta?! Inget kan väl vara mer osant. I alla fall är vi inte sämre än män på området 😉

    Hejja oss som stöttar och lyfter andra kvinnor och som förlåter varann när vi misslyckas! Precis som jag hoppas du förlåter mig för kritiken… 😛 <3

    1. Du har förhoppningsvis rätt… Att vi inte är sämre än män på det området.

      Jag har sedan tidigare (då jag jobbade på kvinnoikliniken som sjukvårdsbiträde) lite taskiga erfarenheter av att arbeta med endast kvinnor. Det var så otroligt mycket tjafs mellan personalen och små saker förstorades till drakar. Men det kanske å andra sidan hade varit så även om det varit både män och kvinnor som jobbat där, vad vet jag. 🙂

      Och jag håller med dig till fullo i dina ord: ”Hejja oss som stöttar och lyfter andra kvinnor och som förlåter varann när vi misslyckas!”

      Jag ser det inte som kritik utan som en bra och vettig kommentar. Det kan vara dumt att förstärka fördomar som jag gjorde, även om det görs med glimten i ögat. Det där med valda sanningar du vet… 🙂 Tack för remindern!
      /Heléne

  2. Dock kan män åxå ställa till ett jäkelskap. Har själv varit med om det.
    Jag vet när jag tävlade med min bästa tävlingshund hittills, 19 spårcert o några SM i lydnad o bruks. Vid en tävling fick jag ett alldeles för högt betyg på ett moment och jag VISSTE vad kommentaren skulle bli (erfarenhet från andra tävlingar) så jag förekom dessa 2 pers. Väldigt snopna blev dem när jag sa: det var 17 vad bra betalt jag fick för detta. De sa; det kan väl inte du hjälpa det är ju domaren som dömer (på den tiden var jag inte domare). Som du skrev i ett annat inlägg om avundsjuka, en del saker går hand i hand.
    /kramizar till dig goa Helene

    1. Ha ha, ja att förekomma är bättre än att förekommas! 😉 Och visst kan karlar ställa till jäkelskap. Men i fallet du beskriver ovan så tänker jag på ordspråket ”Kvinnans list övergår ofta mannens förstånd”. 😉
      Kram på dig!

  3. Kom att tänka på dikten/bönen av Moder Teresa:

    Det goda du gör idag glömmer
    folk ofta i morgon;
    Gör det ändå!

    Om du är framgångsrik kommer du att få några
    falska och några verkliga fiender;
    Var framgångsrik ändå!

    Om du är snäll kanske folk anklagar dig för att ha
    själviska, dolda motiv,
    Var snäll ändå!

    Om du är ärlig och uppriktig kanske folk lurar dig;
    Var ärlig och uppriktig ändå!

    Vad du tillbringat år med att bygga kan
    någon kanske förstöra över en dag;
    Bygg ändå!

    Om du finner kärlek och sinnesfrid
    kan andra bli avundsjuka;
    Var lycklig ändå!

    Ge världen det bästa du har, det är kanske aldrig tillräckligt;
    Ge ändå världen det bästa du har!

    Du förstår, när det kommer till den slutliga räkenskapen
    så är det mellan dig och Gud; Det var ändå aldrig
    mellan dig och de andra!

    1. Vilka otroligt tänkvärda ord. Jag har aldrig läst de raderna förut. Tack fina Elin för att du delade dom. <3
      Kram H

    1. Tack, jag ska hälsa henne det. Och det vet jag att hon kommer göra efter att ha fått lite distans till det hela. 🙂

Lämna ett svar till Heléne Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Scroll to Top