IMG_1164

Nyligen hade jag kurs här hemma för ett träningsgäng som ville lägga fokus på att få sina hundar att jobba längre med endast tävlingsmässiga belöningar. Med andra ord att träna hunden mentalt på att orka tänka “rätt” under en lite längre tid och under lite tävlingslika förhållanden. Uthållighet för hjärnkontoret helt enkelt.

Någon hund tappade sugen efter några uppgifter då den inte fått sin belöning, och en annan blev frustrerad och började pipa. Dessutom tyckte några av förarna att det var jobbigt då kvalitén på momenten sjönk drastiskt efter några uteblivna belöningar. Just det sistnämnda tror jag är en stor spärr för många. Man vill ju att momenten ska hålla samma nivå i kedjan som dom gör när man gör dom ett och ett. Men jag tror de allra flesta av oss måste göra liiiite avkall på vissa kriterier i kedjan för att överhuvudtaget komma vidare ut på tävlingsplanen. Åtminstone i början. Men efterhand är ju målet att de ska hålla samma kvalité i ett tävlingsprogram. Det är ju det vi jobbar med under hela hundens aktiva tävlingsliv.

Men om det just är själva uthålligheten vi vill jobba på – att hunden ska lära sig konceptet uppgift-slut-transport (eller som det numera kallas, förspel) – ny uppgift osv – behöver vi ju inte länka just tävlingsmoment. Det finns så många andra övningar man kan plocka in – delar av moment, cirkuskonster, enkla stadgeövningar, fartövningar – som inte är tävlingsmoment men som ändå tränar hunden i att lyssna, tänka och utföra sin uppgift. Det viktiga är att man som förare ändå behåller sin tävlingsmässiga pose, oavsett om man väljer att göra en elitruta eller ett läggande under baklängesmarsch, så att det inte blir någon skillnad för hunden. Och att man gör avsluten på samma sätt som man kommer göra på tävling och ”belönar” på liknande sätt.

Genom att jobba så här kan man också skräddarsy sin kedja. Har man t e x en hund som har svårt för stadga och stillhet, ja då väljer man kanske att plocka in lite enkla stadgeövningar. Har man en vovve som är lite lugnare i sitt tempo och sina reaktioner så väljer man kanske övningar som runda pinnen, surra på stället eller någon annan övning som hunden taggar igång på.

Filmen nedan visar bara ett av många exempel på hur man kan lägga upp en kedja med olika övningar. Det är sju olika uppgifter som är en blandning av hela elitmoment, delar av moment och däremellan lite rena stadgeövningar. Jag har valt att lägga upp det lite utifrån vad just Tarzan behöver träna på för att bli duktigare på att hålla ihop sig i en längre kedja utan annat än mina tävlingsmässiga belöningar.

Eftersom Tarzan är en temperamenstfull herre som lätt går upp i varv ju längre han får jobba utan belöning så är en enkel övning som ”sitt stanna kvar och håll tassarna stilla” mycket svårare för honom än t e x en tävlingsmässig vittring eller dirigeringsapportering. Så jag brukar plocka in ganska många enkla stadgeövningar i kedjorna för att verkligen träna honom på stilla tassar i heta lägen. Och det är ju med blandat resultat som man ser på filmen… 😉 Så det måste vi jobba mycket mera med.

Syftet är i första hand att hunden ska känna igen sättet att jobba (uppgift, avslut, tävlingsmässig belöning, förspel, ny uppgift osv) och bli trygg och bekväm i det. Jag får också kommendering lite ” i bakgunden”, dvs jag väljer att bara lyda den ibland men oftast går jag min egen väg eftersom jag inte vill att kommenderingen i sig ska betyda så mycket för Tarzan. Han har ganska lätt för att gå på tävlingsledarens kommandon så jag behöver mycket kommendering som bara mal på – även då vi leker, pausar eller då jag tar honom av planen för en kort vila.

Jag har efter mycket klurande valt att ha honom ganska fri mellan momenten/uppgifterna. Han funkar av olika anledningar bättre med det än att gå i koncentration med kontakt hela tiden. Precis innan vi ställer upp har jag en uppmärksamhetssignal som betyder ”lyssna nu” och så gör jag min gör jag min förberedelse. Och då vill jag att han har fullfokus på det han ska göra.

Vid avslutat moment vill jag inte att han studsar upp direkt utan sitter kvar tills jag ger signal att det är ok att resa sig, för han har annars väldigt lätt att själv bestämma när momentet är slut. Och då har vi en liten kort cemoni där han får blåsa ur hjärnan några sekunder innan vi går vidare. Det känns naturligt, lättsamt och enkelt för både honom och mig och vi trivs med den strategin.

Jag har testat varianten att bara ta med honom till nästa uppställningspunkt utan att  ”belöna”, men då pyser det ut genom öronen på grabben efter några moment och jag kan få ljud. Men får han snurra några varv och jag berömmer honom och gör min tumme upp (vilket är en positivt betingad signal för honom)så funkar det mycket bättre.

Med det här sättet att jobba kan man efterhand forma sitt eget sätt att föra hunden in på planen, vid avsluten och mellan de olika uppgifterna utan att man behöver mala på med massa moment varje gång. Men det kan nog vara klokt att lägga in vissa moment (och då företrädesvis sådana som hunden är duktig på och som är lite självbelönande) för att det ändå ska påminna om ett tävlingsprogram. Och så får man ju samtidigt träna på just dom momenten i kedja.

Den här kedjan visar 1.Ligg stanna kvar (då han tror jag ska kalla in) 2.Rutan   3.Läggande i baklängesmarsch med fokus på stadga 4. Hopp apport  5.Dirigeringsapportering 6.Kort ingång till sidan med apporten 7.Sitt stanna kvar med fokus på stilla tassar 8.Avslut och belöning utanför planen