Flygande Trasan

Så här såg vår senaste träning ut:

Uppvärmning utanför planen. Den innehöll allt det jag behöver påminna Tarzan om i de olika momenten. Stadga och stabilitet. Inga tjuvstarter. Positionen i ff. Inga omtag på apporten. Och en del annat smått&gott…

Jag försökte också memorera vad jag själv ska göra under programmet så jag inte behöver tänka så mycket inne på planen, utan agera i stället för att fundera.

Det optimala är då jag får flyt i alla delarna – moment, avslut, övergångar, förberedelser, ny uppställning. Och för att kunna hitta det flytet måste jag vara  avspänd, men inte så totalt avspänd så jag tappar fokus.

Jag har upptäckt att om jag blir för ”kontrollerande” blir jag också för spänd, och då tappar jag en del av mitt fokus. Eller rättare sagt, mitt fokus hamnar på fel saker. Så ”locket på” är ingen bra variant för min del. ”Släpp på kontrollen och våga lita på dig själv – och din hund” är en mycket bättre strategi.

Väl inne på planen fick vi kommendering.

599460_10150976514067605_461330538_n_2

 

Tanken med passet var dels att checka av momenten one by one, men lika mycket att kolla av att mina egna uppgifter höll. Det gjorde dom inte riktigt, trots att jag verkligen gått igenom dom i huvudet innan. Och det avspeglade sig också lite på resultatet i  våra svagare delar. Skärpning Lindström!!

I pass två kampanjade de saker som inte riktigt funkat i kedjan. Och jag vågade släppa på kontrollen… vilket gjorde att det direkt funkade mycket bättre rent kommunikationsmässigt mellan mig och Tarzan.

Jag kom att tänka på några ord som dressyrdrottningen Kyra Kyrklund sa på en av sina clinics på Flyinge. ”Du kan aldrig komma till riktigt bra ridning om du  rider med handbromsen i på hästen som hela tiden strävar framåt. Du måste våga släppa på kontrollen och lita på att du för den skull inte kommer tappa den. Kliv ur din comfortzone och lär dig hantera energin i stället för att försöka bromsa den!” Kloka tankar som känns helt rätt för mig.

90_weg_kyrklund_matador_02

I sista passet blev det gruppmoment. Jag försöker variera avstånd och sättet jag lämnar på  (ibland långa raka avstånd, i bland  i vinkel, mm).

Trots det som hände Tarzan tidigt i träningen (han blev påhoppad av en hund som dök upp från ingenstans och attackerade på honom bakifrån – det blev ett sjuhelsikes liv!!! ) så känns han hyfsat trygg i gruppmomenten. Jag är väldigt tacksam (och även lite förvånad) över det, eftersom Tarzan i sig själv inte är någon supertrygg och cool hund, utan snarare född med lite ”franska nerver.”

T haka ner

I går var sista dagen att kvala till Lydnads-SM 2016. Och det var också första gången sedan vår senaste tävling i mars som jag var inne på Dogmatix och kollade hur vi låg till på listan. Mina vänner har fått stränga order om att inte säga något – vissa har lyckats bättre än andra… för jag har verkligen inte haft några stora förhoppningar på att komma med på våra kvalpoäng – 297,83.

I skrivande stund ligger vi på plats 37. Och även om det är flera resultat som ännu inte kommit in så känns det aaaaaaningen hoppfullt att vi kanske ska få starta på vårt första SM tillsammans – jag och Trasan. Det vore så himla kul!!!!  Men inget är klart ännu, så håll gärna en liten tumme för oss.