helene tarzan 6_2Förra veckan åkte mina hundar på någon form av magsjuka. Tarzan först, men på honom gick det över snabbt. De andra har haft det lite längre (och Tiger kraftigare än bc-killarna) men nu verkar det som att det har gått över på alla tre.

Samtliga har fått ta det lugnt under veckan, något som åtminstone Tarzan tyckt varit vansinnigt korkat. Han är i vanliga fall väldigt bra på att koppla av då det inte händer något, men då han inte får träna och springa lös på promenaderna som han är van vid så får han absoluta tokryck inomhus. Vid dessa tillfällen brukar Mick och Tigge gömma sig under kökssoffan tills han är färdig, medan jag försöker rädda blomkrukor, stolar, ljuslyktor och annat som råkar stå i hans väg. Herregud!!

I dag har han fått träna en stund här hemma på planen. Det blev en del momnettransporter där jag håller jag på att hitta en strategi som (peppar, peppar) verkar funka bra på honom. Dessutom tränade vi stadga i olika situationer, positionen i fria följet där jag håller på att försöka få tillbaka honom en liten bit till, samt stoppen i rutan.

Efter diskussion med en av mina träningskompisar har jag kommit fram till att jag måste ändra hans referenspunkt i rutan. Från början tänkte jag bakre kant, och eftersom Tarzan är kvick både då det gäller att starta och stanna så var min tanke att om han siktar på bakre kanten hinner jag lägga in mitt stopp precis då han är på väg in i rutan och på så sätt hamnar han rätt. I den bästa av världar – och på de allra flesta hundar – skulle det säkert funka.

Men nää… då ser det inte ut i vår verklighet, och inte då det gäller Tarzan. Han tar så enormt långa språng så även om han påbörjar ställandet då han är på väg in så hamnar bakbenen på bakre kanten. Och eftersom det  dessutom går väldigt fort är det i princip omöjligt för mig att hinna tajma mitt kommando.

Jag har successivt flyttat fram hans referenspunkt, men mad facit i hand inte hållt tillräckligt bra på mina kriterier för vad som är rätt. Så från och med nu kommer jag lägga en target bakom främre linjen och på så sätt försöka få honom att tänka “kortare” språng och landa med  framtassarna precis efter bandet. Det känns bakvänt och ovant för mig att tänka så, men man får anpassa sig efter den hund man har att jobba med. Och då det gäller Tarzan får jag försöka sätta mig in i hans hjärna (vilket inte alltid är det lättaste!) och förstå hur han ser på saker och varför han tänker och agerar som han gör. Det är ju föga troligt att hans och min verklighet ser likadan ut.

Härom veckan var jag på föreläsning för Maria B i ämnet “Maxa dina belöningar”. Hon sa bl a att för de hundar som belönar sig genom att “göra” gäller det att ha belöningar som överträffar “görandet” (ofta springandet). Vad hon menade var att om hunden t e x springer fel till rutan, och man visserligen inte belönar det men låter hunden försöka igen så blir att få göra om ändå en belöning för hunden.

En annan variant är att hunden går miste om att få prova igen om det blir fel. Kanske genom att man tar en kort time out/tankepaus. Eller att man lägger in någon annan aningen mindre attraktiv uppgift emellan.

Det vore roligt att läsa lite om hur ni andra tänker och agerar då era hundar gör fel i träningen. Och då tänker jag i första hand inte i inlärningsskedet utan då hunden fått en lite större kunskap kring sin uppgift. Situationerna ser ju så klart olika ut, fel sker av olika anledningar och hundar hanterar vår information på olika sätt, men det är alltid spännande att höra hur andra tänker kring detta. 🙂