Det hör liksom till att man ska sammanfatta sitt år. Och eftersom detta i huvudsak är en hundrelaterad blogg kommer sammanfattningen handla om “mitt hundliv”. Men jag är mån om att livet inte bara ska innefatta hundar och hundträning, för det finns så mycket annat som jag vill uppleva och utveckla. Men det får bli en annan blogg… en annan gång.

2016 – ett bra år för mig!

Ett ord jag tänker på i samband med året som gått är tacksamhet. Det är en trevlig känsla. Det finns mycket att vara tacksam för. En hel del tar man tyvärr för givet, ända tills den dagen saker och ting kanske förändras.

Som alltid finns ups and downs, men året har överlag bjudit på ups. 

Då det gäller hundlivet har det medfört många höjdpunkter. Roliga träningar tillsammans med vänner. Människor som finns där i såväl med- som motgång och klurar, peppar, stöttar och gläds. Jag känner mig väldigt tacksam. 

En annan höjdpunkt är att få vara en del av ledningen i SBK:s talangtrupp i lydnad, tillsammans med två mycket goa vänner och erfarna hundtränare – Diana och Lillemor. Båda två har lyckats hålla sin hund på topp under många, många år, vilket jag tycker är en oerhört stor bedrift, och något jag inspireras av. Jag har också inspirerats av våra duktiga lydnadstalanger som vi haft glädjen att följa under ett helt år.

2016 har också innehållt flera skojiga tävlingar med min vapendragare Tarzan, varav vårt första lydnads-SM var en stor höjdpunkt,. En härlig ”vi-känsla” på planen och många fina moment. Vi lyckades till och med ta oss till final! Så himla häftigt!!

Men oavsett resultat kommer jag minnas SM-dagarna som några av de roligare jag upplevt detta år. Go stämning. Vänner, bekanta och även för oss helt okända människor som hejade på oss och kom med glada tillrop efter våra rundor.

Jag är också väldigt tacksam över min vän och fantastiska mental coach Jenny Wibäck som från det vi åkte till SM (eller egentligen långt innan) till dess att vi landat hemma igen, såg till att att coacha mig på allra bästa sätt. Något hon lyckades med till 100%, för på något sätt kände jag mig som en ”vinnare” redan när vi klev in på SM-planen. Taggad – men ändå cool – och full av positiv energi. Och jag tror att Tarzan smittades av min goa känsla. Tack Jenny, jag kommer aldrig glömma ditt engagemang!

Men tävlingar och festligheter i alla ära. Livet består ju mestadels av vardagar och för mig är ”vardagskickarna” viktiga. Han bjuder mig på många sådana min svart-vita pälsraket, och jag tycker att vi ha lärt oss att plocka fram det bästa hos varandra. Oftast i alla fall.

För att återkoppla till Jennys kloka träningsfilosofi – vi gör ”vår” grej. För att det är just den som vi är bäst på. 

Här kommer en julhälsning från oss med lite glimtar från vårt år 2016. Vi önskar er alla en fin jul och ett riktigt roligt år 2017!