Your worst performances are your greatest source of learning

575976_10150976521992605_1043178702_n

Om jag skulle försöka definiera Tarzan med ett enda ord  (vilket är svårt eftersom det finns många adjektiv som stämmer med hans personlighet) så blir det… oförutsägbar.

Mick har jag alltid upplevt som ganska stabil. Visst var det lite svajigt i början när vi gav oss ut och tävlade, men jag har alltid känt mig relativt trygg tillsammans med honom. Han har nästan alltid levererat ungefär det jag trott – i bland lite bättre, i bland något sämre – men jag har aldrig blivit direkt förvånad. Hans styrka är, och har alltid varit, att han är rätt momentsäker. På de tävlingar har vi gjort tillsammans har han har presterat ganska jämnt, och bara vid ett enda tillfälle har han överraskat mig genom att göra ”konstiga saker” på tävlingsplanen. Men då jag kollade upp honom efteråt visade det sig att han hade höga titrar anaplasma, vilket säkerligen var förklaringen.

Med Tarzan är det helt annorlunda. Jag tror vi kommer få tävla ganska mycket tillsammans innan vi hittar någon form av stabilitet och jämnhet. Och det är likadant på träning. Han kan göra makalöst fina saker och vara helskärpt ena dagen, och nästa dag kan hela träningspasset vara ett enda stort tjolahopp tjolahej, och jag ställer mig återigen frågan ”hur tänkte han nu??!!”

Men en sak har jag definitivt upptäckt. Hundträning handlar inte bara om att utveckla hunden, det är lika mycket en personlig utveckling. En av mina vänner som håller kurser  i yoga, sa till mig ”Yoga är inte bara en fysisk aktivitet och inte heller bara ett sätt att slappna av. Det är ett sätt att lära känna dig själv som människa, genom att du ständigt måste reflektera över varför du tänker, känner och agerar som du gör.”

Och precis på samma sätt tycker jag det är då man tränar hund. Genom hunden lär man känna sig själv. Sina styrkor, svagheter och sina små personliga egenheter.

Då det gäller Tarzan är det A och O att jag har 100% koll på mina egna uppgiftsmål då jag ska gå ut och träna. Jag måste veta exakt vad jag ska göra och hur jag ska agera om det blir si eller så, och vara steget före.  Allt händer så oerhört snabbt då det gäller Tarzan och är jag inte helt på det klara med vad jag håller på med och varför, så drar han i från mig – både i tanke och handling. En riktig utmaning – men en rolig sådan. Fortfarande har jag inte hittat alla hans knappar, men det dyker upp fler och fler som jag börjar kunna manövrera.

I vissa situationer behöver jag inte tänka så mycket på mina egna uppgifter, dom sitter i ryggmärgen. Jag har tränat så mycket just på det specifika tillfället att det blivit automatiserat. Men det gäller definitivt inte alla tillfällen. I synnerhet inte med Tarzan där det ständigt dyker upp nya varianter.

Jag läste lite om Bill Gates häromdagen. Bl a hans uttryck ” Your most unhappy customers are your greatest source of learning” Och på samma sätt försöker jag se på hundträningen. (Fast det är jäklar inte lätt!) Men om man lär sig att se katastrofträningarna – och tävlingarna – som en stor källa till utveckling och förbättring så blir man heller inte så besviken över bakslagen eller de känsomässigt dåliga träningspassen.

Tålamod är inte en av mina mest framträdande egenskaper, men jag får mycket träning på då det gäller Trasan Apanson. Å andra sidan ligger både humor och action mig varmt om hjärtat – och det får jag glädjande nog uppleva dagligen tack vare densamme. 😉

 

 

 

 

19 reaktioner på ”Your worst performances are your greatest source of learning”

  1. Tarzan kommer göra dig till en hundtränare i absoluta värlsdsmästarklass !!
    Det blir aldrig tråkigt, nya ideér, nya uppgifter, nytt tänk….
    Och den som är tålmodig kommer också att få sin belöning ;-)))
    Tålamodskramar Karin

  2. Det är så sant det du skriver och jag känner igen mig i mkt när det gäller träningen av Boston.När han går som bäst ser jag oss på SM och gången efter kan jag undra om vi överhuvudtaget ska tävla i år.Jag tror att min frustration ibland beror på att jag VILL och TROR så mkt på denna hund att jag därför ”kräver,önskar” lite mer. Zenji (basenji) har jag världens tålamod med för att jag tänker…vi får se hur långt vi kommer. När jag kom till insikt med detta så har jag jobbat med min inställning till Boston och nu tycker jag det är så kul att träna honom oavsett vad som händer. Den som har utveclats mest under 2012 det är jag 😉

    1. Kloka tankar Anne. Och förmodligen ligger det väldigt mycket i det du skriver.
      Härligt med utveckling Anne – och tänk bara hur mycket du kommer fortsätta utvecklas under 2013!!!! 🙂

  3. Marie Bergström

    Skulle behöva en promille av er kunskap och erfarenhet nu Karin & Heléne. Har för tillfället en 30 kgs slyngel i snöret som utvecklat båda öronen till en stor näsa ;). Inspirerande läsning som alltid Heléne!

    Kram Marie

  4. Håller med Karin och ser framemot kurs för dig och Ditte i juni. Kan du inte sätta ihop en ”bloggbok” snart med alla dina fina råd och kommentarer? Kram Suzanne
    PS Fördel med att vara lite benvinglig är att när jag går runt så kommer jag alltid tillbaka där jag började Bra eller hur DS

  5. Jag tycker du gör ett fantastiskt jobb med Tarzan och det händer verkligen massor mellan varje gång jag ser er träna. Jag förstår att det inte är någon lätt hund men du ska veta att det är en ren fröjd att se honom och dig tillsammans, även om allt kanske inte är precis som du vill ha det ännu. Och jag håller med Karin Daun, den som är tålmodig kommer få sin belöning.;)
    kram

  6. Mycket bra blogg! Oj vad jag känner igen mig själv i det du skriver. Det där med att bli tagen på sängen då det aldrig ser likadant ut från gång till gång vilket det gjorde mycket mer med mina två tidigare hundar. Där hittade jag snabbt en stabilitet, särskilt hos min hanhund som väldigt säker på momenten fort och dessutom hade lätt att förstå mina kommandon.

    Min nuvarande hund är nog mer som din Tarzan, väldigt fartig och aktiv. Han kan göra supermoment som får nackhåren resa sig på mig och även hela program som är riktigt bra, för att nästa gång inte kunna sitta kvar på sitt i grupp eller springa rakt genom rutan utan att ha en tanke på att stanna eller inte hitta den alls.

    Men man lär sig varefter och det är så sant som du skriver om att man lär känna sig själv genom sin hund.

    Tack för en väldigt bra blogg! 🙂

  7. Tänk vad du kommer att lära dig på den killen! Det är så härligt att läsa din blogg. Jag tror nästan att du skriver om min lilla Uzzeman när jag läser om Tarzan. Samma här.Tålamod är inte min största merit.
    Plan A,plan B,plan C Fort går det!!!
    Kram från oss vi ses snart!!

  8. Bra skrivet! Vill bara fråga om du kan ge ex på vilka typer av uppgiftsmål du kan tänkas ha i ett pass. Jättetacksam för svar.

    MVH Katrin

  9. Syskonen verkar uppskatta variation men jag upplever Kakan lika stabil i träning som tävling,
    Med andra ord, hon flippar inte mera på det ena eller andra stället, utan förstår hon plötsligt inte en ruta när vi tävlar så e det inget konstigt för den missen kan lika gärna hända på träning!
    Jag har börjar ha koll på vilka moment hon fixar på första försöket när vi tränar å det va inte alltid så många en period så därav blir de väl inte lättare i tävlingssammanghang, nu har vi blivit bättre på den biten men jobbar istället med DKn eftersom de e svårt å va öppen i skallen hela vägen ;)!

    Kram Hanna å kaki

    1. Med Tarzan kommer det nog mer att handla om hans förväntan på belöning. Han kan ju gå genom eld för sina belöningar och även fast jag tränar en hel del med bara tävlingsmässiga belöningar så får han ”den vilda blicken” titt som tätt och då kan allt hända. Spännande värre..!! ;))

      Kram till dig och Syster Yster

  10. Blir så jäkla glad att läsa om Tarzan, det ger mej lite hopp………. ;)(kanske inte är jag som är värdelös på att få nån sorts kontroll =) )

Lämna ett svar till Heléne Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Scroll to Top